▶ AD begränsar skyddsombuden
▶ Lagen behöver ändras
▶ Fackföreningarna kan utmana domen
Ledare | Vecka 45
I en både praktiskt och principiellt viktig dom slog Arbetsdomstolen 28 oktober fast att ett skyddsombud inte har rätt att företräda sina arbetskamrater.
https://arbetsdomstolen.se/sv/meddelade-domar/2026/2026-10-28-ad-2026-nr-70
Fallet gällde att företaget Tamro i Göteborg vägrat att lämna ut namnen på de arbetare som ålagts att lämna in så kallat förstadagsintyg vid sjukskrivning, och vilka som var föremål för arbetsanpassningsåtgärder. Fackförbundet Handels drev frågan till domstol och förlorade alltså. Det kan låta som en liten detalj men är i själva verket en stor principiell förändring.
Den avgörande frågan AD tog ställning till var nämligen om skyddsombud enligt lagen har rätt att företräda enskilda arbetstagare och delta i deras individuella ärenden. Med en majoritet på 4 mot 3 kom domstolens ledamöter fram till att skyddsombud inte har den rätten utan bara har rätt att få information om och delta i frågor som gäller allmänna förhållanden på arbetsplatsen. De två fackliga företrädarna och en jurist reserverade sig mot domen.
En märklig del i AD:s dom är att den hänvisar till Arbetsmiljöverkets uppfattning i frågan. Detta handlar om en intern utredning från 2022 Arbetsmiljöverket: Skyddsombud får inte företräda individer där verkets utredare just menade att skyddsombudens uppgifter inte ”avser individuella ärenden”, alltså att de inte har rätt att företräda eller stötta enskilda personer. När dokumentet läckte ut fick det skarp kritik från fackligt håll och bland jurister vilket ledde till att Arbetsmiljöverket 2023 i tysthet drog tillbaka sin tolkning av lagen Arbetsmiljöverket tar tillbaka beslut om skyddsombud
Eftersom AD säger att ett skyddsombud inte har rätt att företräda enskilda får domen konsekvenser långt utöver det fall som prövades. Domen innebär inte bara att enskilda får en mer utsatt position när det gäller krav på sjukintyg eller anpassning av jobbet. Den är dessutom en urholkning av skyddsombudens och den fackliga organisationens ställning och med det en försvagning av alla anställdas rättigheter på jobbet. Det faller in i en utveckling som pågått länge på landets arbetsplatser. Mellan 2008 och 2020 försvann vart femte skyddsombud, 12 000 stycken, detta trots att antalet anställda ökat. Minskning har dessutom helt skett inom LO-området, just där de allvarligaste olycksriskerna finns. Det är inte förvånande; i en LO-enkät från 2016 sa mer än vart tionde skyddsombud att de utsatts för hot och var tredje att de hindrats från att utföra sitt uppdrag. Det är dessutom del i en större försvagning av de lokala fackliga organisationerna. Under tjugohundratalet har 100 000 fackligt förtroendevalda försvunnit från landets arbetsplatser.
Arbetsdomstolens domar kan inte överklagas så den juridiska vägen att få till en ändring är stängd. De fackliga organisationerna behöver därför besvara detta på andra fronter. Dels genom att sätta tryck på riksdagen att täppa till det kryphål för arbetsgivarna som AD öppnat. Lagen behöver ändras så att det blir tydligt att skyddsombuden har rätt att företräda sina arbetskamrater. Lagändringar går sällan snabbt och det finns inte tid att vänta på en sådan. Dessutom finns det antagligen ingen majoritet i riksdagen för att stärka skyddsombudens position. Den utgående Tidöregeringen står självklart på arbetsgivarsidan och i en tänkt ”rödgrön” regering kommer den tidigare VD:n för Företagarna, Elisabeth Thand Ringqvist, knappast att släppa igenom något som stärker fackföreningarna och de anställda.
Därför är det viktigaste just nu att de fackliga organisationerna hittar vägar runt AD-domen, både centralt och lokalt, formellt och informellt. Det kan till exempel handla om att driva krav på att förstärka skyddsombudens position i de centrala förhandlingar som just börjat, något Hamnarbetarförbundet försökte göra i fjol, och på olika sätt gå ut i kampanjer mot inskränkningarna i skyddsombudens rättigheter.
I offentliga verksamheter finns det inget som hindrar arbetsgivarna att gå på den fackliga tolkningen och ge skyddsombuden den rätt de kräver. Det är ett krav som fackförbund kan driva mot politiska ledningar i kommuner och regioner, både centralt och lokalt och självklart en fråga för Vänsterpartiet att ta upp parlamentariskt, särskilt där de är med och styr.
Viktigast är dock det som går att göra lokalt, på de olika arbetsplatserna tillsammans med skyddsombud och medlemmar. Vad än AD har sagt kan lokala fackföreningar arbeta för att i praktiken ge skyddsombud möjlighet att företräda medlemmar. I det konkreta fallet som AD behandlat, förstadagsintyg vid sjukdom, finns det till exempel kollektivavtal som säger att arbetsgivaren ska samråda med den fackliga organisationen. Det bör då vara självklart för organisationen att ta med det berörda skyddsombudet. Att i praktiken köra över AD-domen är det bästa sättet att försvara de arbetandes rättigheter och göra att den fackliga tolkningen av lagen blir det som gäller i verkligheten.
Övre bilden
Protester mot Arbetsdomstolen under 1970-talet
Arbetsdomstolens domar kan inte överklagas – här en interiör från 1970-talet när strejkböter skulle utfömas.
När Lagen om Arbetsdomstol infördes 1928 svarade LO med en kort storstrejk. Bild från broschyr om de antifackliga klasslagarna.