Efter snart två månaders anfallskrig mot Iran är det lätt att konstatera att det krig som Netanyahu åtrått i årtionden och nu fått med Donald Trump i, inte bara gått helt fel utan också raserat USA-imperialismens maktställning runt persiska viken.
Det enda verkligt positiva som krisen gett upphov till är den verkliga massrörelse mot Trump-regimen som utvecklats i USA.
Kommentar|Göran Kärrman
När kriget inleddes i slutet av februari handlade det ömsom om att förhindra att Iran kunde framställa kärnvapen, regimbyte, nedmontering av Irans system av långdistansrobotar mm.
Att Iran skulle stänga Hormuz-sundet och sätta stopp för ca 20% av världens oljeförsörjning var en överraskning enligt Trump “som ingen förutsett”. Ett häpnadsväckande uttalande även för att komma från en så patologisk lögnare och notoriskt oinformerad person som Donald Trump.
Inte heller hade Trump, enligt egen utsago, räknat med att Iran skulle anfalla USA:s militärbaser i området. Även om hans alkoholiserade fd TV-pratare, krigsministern Pete Hegseth rensat bland landets högsta militärer låter det otroligt att ingen skulle ha påpekat det uppenbara faktumet att Iran skulle slå tillbaka på de sätt de kunde.
Resultatet så här långt är att USA:s samtliga 13 militärbaser i området är mer eller mindre övergivna. Ännu viktigare är att gulfstaterna, som härbärgerat dessa baser, helt blivit utlämnade och det “beskydd” som det var tänkt att baserna skulle utgöra, i stället gjort dem till måltavlor.
(Något som NATO-motståndare i Sverige också många gånger påpekat förvandlat vårt land till ett givet mål i storkonflikt, i stället för att vara ett möjligt mål.)
För Netanyahu är situationen annorlunda. För den israeliska högerextrema regimen är målet att krossa Iran som en politisk, ekonomisk och militär makt i regionen något som varit uttalat i årtionden. Man har samtidigt passat på att, återigen , invadera Libanon och ställt till med samma typ av förödelse som man redan tränat i Gaza, hundratals civila offer till följd.
För Netanyahu personligen har kriget också gjort det möjligt att skjuta upp de rättegångar som han står inför, anklagad för korruption bland annat. Även om också den israeliska staten drabbats hårt av Irans motangrepp och kanske ännu hårdare av det militära motståndet från Hizbollah-milisen i Libanon, är stödet för regeringens krigspolitik stort och hotar inte på allvar dess ställning inför valen senare i år.
Till skillnad från i USA, där Trump (som byggde mycket av sin valkampanj 2024 på att “inte föra ändlösa krig i främmande länder”, står inför ett sk mellanårsval i november som hotar att helt rita om den politiska kartan. Inte nog med att bara ca 35 procent av befolkningen stödjer kriget (invasionen av Irak 2003 stöddes av runt 80 procent av befolkningen inledningsvis), för första gången är nu en majoritet av befolkningen motståndare till militärt stöd till Israel.
För världsekonomin är kriget naturligtvis en katastrof. Oljepriset som före kriget låg på ca 70 dollar fatet för den sk BRENT-(nordsjö)oljan ligger nu runt hundra dollar, men många oljeanalytiker tror att priset kan komma att stiga till 150 dollar, eftersom prisstegringen hållits nere genom att europeiska regeringar släppt på sina beredskapslager och att inget tyder på att Iran kommer att släppa kontrollen över Hormuzsundet. Länder som Sydkorea och Japan, traditionellt allierade med USA-imperialismen och som saknar egna oljetillgångar börjar nosa på direktuppgörelser med Iran….
Även om kriget som genom ett mirakel skulle upphöra i morgon så kommer skadorna på olje- och gasanläggningar ta åratal att reparera. Det kommer dessutom att kosta mycket pengar och dränera det överskott som gulfländerna hittills varit vana att placera i amerikanska statspapper. Dvs upprätthålla dollarns värde och finansiera USA:s enorma budgetunderskott.
Den budget som Trump och det republikanska partiet röstade igenom förra året innebar dels stora skattesänkningar, i huvudsak till miljardärerna, en enorm ökning med 300 miljarder dollar till krigsmaskineriet, samtidigt som subventioner för ca 20 miljoner medborgares sjukförsäkringar togs bort. Förutom de 900 miljarder dollar som militären redan fått, vill Trump och Hegseth ha ytterligare 200 miljarder för kriget mot Iran (vilket de ännu inte fått) och i år vill Trump lägga totalt 1.500 miljarder dollar på krigsmakten. Det är nästan ofattbara belopp! Samtidigt är den enda inkomstförstärkningen i budgeten Trumps tullar, som inte på långa vägar räcker för att fylla hålen och som dessutom till allra största delen betalas av konsumenterna via högre priser.. Nu har dessutom Högsta Domstolen förklarat tullarna olagliga och många företag, stora och små, kräver redan inbetalda tullavgifter tillbaka.
Det pekar mot ett underskott på över tusen miljarder dollar att lägga till det skuldberg på över 30.000 miljarder dollar som landet redan har.
Dubai, ett av emiraten, utvecklades under 2000-talet till ett favorittillhåll för den internationella miljardärsklassen (Epstein-klassen). Hur ser det ut nu efter Trumps och Netanyahus krig startat?
Effekterna för Sverige ser vi redan genom att den sänkning av bränslepriserna som SD-regeringen genomförde i stort sett är uppäten och något nytt valfläsk av samma dignitet lär vara svårt att uppbåda. Matpriserna kommer att stiga så fort som transportföretagen höjer sina priser för att kompensera för bränsleprisökningarna. Än mer kommer de att öka när böndernas ökade kostnader för konstgödning skjuter i höjden (mer än hälften av den naturgas som bla används för att framställa konstgödsel går genom Hormuzsundet). Inflationen kommer att öka och räntorna att stiga och SD-regimen kommer att kunna se sig i månen efter den “ekonomiska uppgång” som man utlovat och tänkt möjliggöra en ny regeringsperiod.
SD-regeringen, men även socialdemokraterna, är dessutom direkt medskyldiga till det katastrofala kriget mot Iran henom att krypa på ett närmast förnedrande sätt för Trump. Även om utrikesministern hummat lite om bombningar av civila så menar Kristersson att folkrätten inte riktigt gäller. Som om det inte räckte så är regeringspartiet KD med EU-parlamentarikern Alice Teodorescu Måwe i spetsen ute och ger sitt fullständiga stöd till vilket krigsbrott som helst som begås av Trump och Netanyahu!
De medskyldiga borde ständigt påminnas om sitt ansvar och inte tillåtas smita undan!
Ett svårslaget rekord i kryperi och servilitet inför psykfallet i Vita Huset står NATO-bossen Marc Rutte för. Trots alla fördömanden av de europeiska NATO-ländernas ovilja att militärt sluta upp i kriget, hoten om att lämna alliansen och de direkt personliga förolämpningar av folk som Macron och Pedro Sanchez som Trump spridit omkring sig, krälar den lismande Rutte kring hans fötter på ett sätt som ingen i världen skulle kunna göra film- eller teaterkomedi av utan att anses som lite väl överdriven. Rutte, som alltså är NATO:s högste chef formellt, håller glatt med Trump om att de europeiska länderna borde stödja Trumps och Netanyahus krig, trots att de inte ens fått förhandsinformation om vad som var på gång, än mindre haft något ord med laget.
Det är lika patetiskt som fotbollsfederationen FIFAs “Internationella fredspris” som de instiftade och gav som tröst till Trump för hans missade Nobelpris.
Det enda den kraftlöse Ulf Kristersson lyckats göra är att i en intervju i Dagens Nyheter säga att han “inte håller med Marc Rutte”.
I media har det dessutom brutit ut någon slags tävling i att “förklara” Trumps olika hårresande uttalanden och hot. När han skulle “utplåna Iran från jordens yta” om “två veckor” ifall Iran inte öppnade Hormuz-sundet kunde det förklaras med “Trumps förhandlingstaktik” t o m av en vanligtvis rätt sansad utrikesreporter som Cecilia Uddén, medan något annat snille menade att Trump “spelar galen” för att motståndaren skall tro att han är beredd att göra verklighet av de mest hårresande hoten.
Där alla normala människor ser en förvirrad gammal man som ljuger om allt och alla och sprider extrema hot omkring sig på ett sätt som bara kan liknas vid en delirisk Adolf Hitler görs alltså försök att förklara galenskapen som någon genomtänkt “taktik”.
Hitler på sin tid gjorde t ex det strategiska misstaget att förklara USA krig efter Japans anfall på flottbasen Pearl Harbour i december 1941 och Trump gör ett likartat strategiskt misstag genom att angripa den USA-födde Påven!
Om det inte vore för den förödelse och den död som den här krisen redan lett till – och värre lär det bli – så skulle allt kunna skrivas av som ett dåligt manus för en katastroffilm. Det enda verkligt positiva som krisen gett upphov till är den verkliga massrörelse mot Trump-regimen som utvecklats i USA. Senaste stora protestdagen i april samlades uppemot 8 miljoner människor i minst 1300 olika manifestationer över hela landet. Även om de val som hållits (mest olika fyllnadsval till delstatsparlament och liknande) visat på en stark ökning för det Demokratiska partiet, så visar olika opinionsundersökningar att förtroendet för dess politik – eller snarare avsaknanden av någon allternativ politik – fortfarande är mycket lågt.
Utrymmet för en allternativ “anti-etablisemangspolitik” har nog aldrig varit större än den är idag vilket valet av den vänsterinriktade Zorhan Mamdani till New Yorks borgmästare vittnar om. Han valdes med överlägsna siffror gentemot det Demokratiska partiets valmaskineri som stödde hans motståndare. Mamdanis stöd och popularitet har dessutom ökat i staden (och i delstaten) sedan han valdes vilket ger öppningar för andra vänsterinriktade att kandidera i de kommande valen.
I storstaden Seattle i delstaten Washington på USA:s västkust ställer t ex den tidigare medlemmen i vänsterorganisationen Socialist Alternativ, Khsama Sawant, upp i valet till representanthuset. Sawant satt tidigare tre perioder i Seattles stadsfullmäktige som landets enda öppet revolutionära socialist.
Är det så att i denna dystra tid skall solen slutligen tröttna och gå upp i väster?
Bilden: New Yorks borgmästare Zohran Mamdani är tillsammans med den verkliga massrörelsen mot Trump-regimen som utvecklats i USA, det enda verkligt positiva som krisen gett upphov till, skriver artikelförfattaren.