▶ Tidölaget angrep ”demokratins rotsystem”
▶ Folkrörelserna utgör här navet
▶ Ökad organisering/mobilisering vägen framåt
Ledare| Vecka 41
Mot bakgrund av en mängd åtgärder som Tidölaget föreslagit och genomfört efter sitt maktövertagande 2022 har tillståndet för svensk demokrati debatterats en hel del i svenska medier. Flera liberala företrädare menar att oron för demokratins utveckling är starkt överdriven. De pekar främst på att Sverige ännu intar framträdande placeringar i internationella mätningar, att förutsättningarna för allmänna och fria val är oförändrade – och att vi inte kan notera något markant lägre valdeltagande – samtidigt som grundläggande fri och rättigheter fortfarande gäller. Vänsterdebattörer däremot hävdar att det är ett alltför snävt och formellt sätt att se på demokratin. Vi han här erinra oss sociologen Colin Crouch vilken myntade begreppet postdemokrati, som beskrivning av ett samhälle där demokratin finns till formen men i stigande grad tömts på sitt innehåll.
I Peter Gustavsson och Mats Wingborgs bok – Hej då Tidö med en genomgång av vad Tidölaget uträttat på område efter område – menar författarna att demokratins själva rotsystem – kultur, bildning och folkrörelser – på ett systematiskt sätt angripits, som att:
– Studieförbundens anslag har skurits ner med en tredjedel. Ofrånkomligt har konsekvensen blivit färre studiecirklar, reducerat stöd till offentliga möten, och att ungdomars tillgång till lokaler för att utöva sin musik påverkats påtagligt negativt.
– De statliga stöden till freds- och konsumentorganisationer samt etniska föreningar har dragits in och stödet till studentkårerna har minskat kraftigt.
– Ett stort antal tidningar – lokaltidningar såväl som tidningar med nationell spridning – har fått vidkännas kraftiga minskningar eller helt blivit av med mediestödet efter en omläggning där mediemångfald mister i betydelse. Mest utsatt är kanske vänsterns olika publikationer.
– Arbetarklassen och fackföreningsrörelsen har framför allt attackerats genom en drastiskt försämrad a-kassa. Därtill har Sverigedemokraterna legat på om att införa en obligatorisk a-kassa utanför facklig kontroll och att också facket ska mista rätten att utse skyddsombuden. Vi ska dessutom ha i minne att redan under S-regeringen Löfvén infördes antifackliga åtgärder som försvagad strejkrätt och försämrat anställningsskydd.
Vi har under senare år även kunnat notera en rad exempel på hur makten med juridiska medel är berett att slå till hårdare mot kämpar inom folkliga rörelser. Klimataktivister kan idag bli åtalade för sabotage. Och arbetsgivare använder påståenden om att anställda utgör ”säkerhetsrisker” för att kunna göra sig av med dem. Hamnarbetarförbundets Erik Helgesson är det mest uppmärksammade fallet men långtifrån det enda.
Ett annat sätt att slå mot demokratin är att skapa ett ”vi och dom” samhälle där betydande delar av befolkningen inte har samma rättigheter. Vi har här sett hur Tidölaget infört, eller varit på väg att införa, en rad åtgärder mot nytillkomna i vårt land, som att det exempelvis blivit betydligt svårare att bli svensk medborgare eller att man måste ”kvalificera sig in i välfärden”.
Det mesta pekar mot att vi kommer att få ett regeringsskifte som en följd av valresultatet 13 september, även om det sannolikt drar ut rejält på tiden. Det är också en väsentlig seger att det förhatliga Tidölaget nu tvingas lämna Rosenbad. Men för att få till en verklig förändring räcker inte det. I Sverige, liksom övriga västvärlden, har vi upplevt decennier av växande marknadsmakt och högervridning med en såväl alltmer urholkad välfärd som demokrati. Det som nu krävs är en ökad organisering och mobilisering inom de folkliga rörelsernas Sverige!
Bilden: I Peter Gustavsson och Mats Wingborgs bok – Hej då Tidö med en genomgång av vad Tidölaget uträttat på område efter område – menar författarna att demokratins själva rotsystem – kultur, bildning och folkrörelser – på ett systematiskt sätt angripits, som att studieförbundens anslag har skurits ner med en tredjedel. Musiken är ett exempel på ett område som drabbats. 300 replokaler har stängt och 8 000 spelningar har uteblivit. Men andra ämnesområden har drabbats lika hårt.