Sverige har begåvats med ännu en högerorienterad mediaplattform. Youtubern Henrik Jönsson ska flytta ut till det mer allmänna flödet på internet med sajten ”100%”. Han har knutit till sig kapitalstarka mecenater i form av paret Bergström, som äger Engelska Skolan, och som gått in med miljonbelopp. Men att redovisa alla som gått in med pengar, uppskattningsvis 20-25 miljoner kronor, vägrar Jönsson göra.
Till projektet har flera ”publicistiska talanger” knutits. Gemensamt för dem är att de tidigare varit anställda på Timbro, Moderaterna och KD, d v s exakt den ”journalistiska neutralitet” man tycker sig ha blivit förvägrad av det ”vänstervridna” public service.
Kommentar|Patrik Olofsson
Varför dyker då detta högerorienterade mediaprojekt upp? Det finns ju gott om höger/högerextrem media på nätet. Men det mesta är för slaskigt. Det flesta alternativsajter har ju startats av SD eller folk inom SD-sfären. De varvar runt på frågor om blod, ras och religion 24/7. Det handlar om våldtäkter som någon med utländsk bakgrund begått eller att folk från Mellanöstern hotar julen för tvåtusende året i rad.
Många traditionella borgare; liberaler, centerpartister och Reinfeldt-moderaterna tycker det är för slafsigt att befatta sig med den typen av media. Borgare som tycker att de har klass, näsan i vädret och hög svansföring, ser ner på brölen från SD och SD:s svans. De är, gud be vars, till och med benägna att titta på SVT och läsa Aftonbladet.
Det har länge funnits ett behov av en alternativ media för dem. Strategiskt har det talats om att skapa ”fyra nyanser av brunt” – alla med varsin grad av högerradikalism som passar alla borgerliga smaker.
Visst; ur ett brett borgerligt perspektiv behövs sajter som Fria tider, Samhällsnytt (fd Avpixlat), Nyheter Idag, Riks m fl som eldar på svansen med rashat, islamofobi och allmän missnöjesretorik. De mobiliserar ca 1 miljon väljare till SD och det här är något borgerligheten inte kan vara utan. Men borgerligheten kan inte heller bara ha den typen av mobiliserande media. Risken finns ju att det bara blir den typen av media kvar.
Det är sant att den stora majoriteten av den tryckta median är traditionellt borgerlig. Men ingen av dem har klarat konverteringen till nätet särskilt bra. Av traditionella media är Aftonbladet överlägset störst – många gånger större än närmsta borgerliga konkurrent. Också SVT är många gånger större på nätet än någon traditionell borgerlig media.
Expressen, DN, SvD, GP och Sydsvenska kommer rädda den traditionella borgerligheten på samma sätt som runstenarna räddade vikingarna.
Bulletin var ett försök att skapa en tydlig och seriös borgerlig mediaplattform på nätet, där namnkunniga borgerliga opinionsbildare skulle trumma ut sitt budskap genom digitala kanaler, som webbpublikation, sociala medier, poddar, nyhetsbrev m m.
De namnkunniga skribenterna var t ex Ivar Arpi från SvD, Alice Teodorescu Måwe från GP, Per Gudmundson från SvD/presschef på KD och Nina Lekander, som själv beskriver sig som ”vänsterfeminist”, eftersom varje allvarligt menad borgerlig publikation behöver ett vänsteralibi.
Bulletin gapade efter mycket med ett svagt ledarskap och drog snabbt på sig stora skulder. Man gick i konkurs 2022 och är nu omstartat. Det går inte att idag starta så här stora projekt med bara nya pengar; sälja prenumerationer och artiklar bakom betalväggar m m. Mycket tyder på att Jönssons projekt vänt sig till gamla pengar; näringslivet och dess tankesmedjor.
En del av skribenterna från Bulletin, som Alice Teodorescu Måwe och Per Gudmundson, återanvänds också i Henrik Jönssons projekt. Men vad är det för ”seriös” borgerlig opinionsjournalistik som den mera intellektuellt krävande delen av borgerligheten bjuds på?
Per Gudmundson gick ut hårt med att debattera varför fula människor hamnar till vänster:
”Ett spår som forskningen undersöker är om olika utseendetyper leder till olika stöd för omfördelning från rika till fattiga. Man tror att något slags ärftlig faktor spelar in, som har betydelse för socioekonomisk status.”
Fattiga människor blir fula eller så är de fula från början, och därmed ökar deras benägenhet att stödja en omfördelningspolitik.
Man kan riktigt se hur avundsjuk Jimmie Åkesson blir på hur fritt andra kan diskutera (ras)biologi och ärvda egenskaper. Det var ju inte länge sedan Jimmie Åkesson lanserade idén att riktiga svenskar hade en ”nedärvd essens” som inte invandrare hade. Herre jösses vilket liv det blev. Nej, om det ska göras politik av biologin så kan det inte komma från ett gäng f d skinheads, utan från den etablerade borgerligheten.
I början av december gick 100% ut och lanserades idén att vägen till högre födslotal kan gå via katolska präster. De kan väl försöka, men jag tror vi ska vara väldigt glada att vi fick igenom samtyckeslagen innan Tidö-regeringen tillträdde, om nu familjepolitiken ska ta den här vändningen.
Sen säger ryktet att katolska prästers intressen ligger annorstädes.
Jo, det här är ett mantra som går runt i högerkretsar; det är så himla svårt att kritisera islam.
Vi är det land i världen med flest koranbränningar, så det verkar inte särskilt svårt.
Man hävdar att vänstern ”betraktade islam nästan som en etnisk tillhörighet. En rasifiering av islam hade ägt rum, där kritik av en religion automatiskt likställdes med hat mot en folkgrupp.”
Man tror sig ha hittat en lucka genom att separera etnicitet och religiös till två separata kategorier där bara etnicitet skulle vara skyddad. Men hets mot folkgrupp (i brottsbalken) täcker både etnicitet och religion. Och om man tänker efter skulle man hamna i bekymmer om man exkluderar religion från lagstiftningen om hets mot folkgrupp; att vara jude kan t ex vara en etnicitet, det kan vara en religiositet och ibland både ock.
Så vi gör nog bäst i att skydda både etnicitet och religion från hets mot folkgrupp. Men man undrar ju verkligen vad det är man vill säga om muslimer som man känner sig ”tystade” av lagen om hets mot folkgrupp? Det måste ju vara något fullständig förfärlig.
Och den som kommer basa över hela projektet är VD:n Marie Söderqvist. Hon är tidigare VD för arbetsgivarorganisationen Svensk Livsmedelsindustri, men också styrelsemedlem i Timbro och i stiftelsen Fritt Näringsliv, som är Svenskt Näringslivs ymnighetshorn som finansierar näringslivsvänlig opinionsbildning och det är troligtvis där Henrik Jönsson säkrat en betydande grundplåt.
Marie Söderqvist drog också igång, tillsammans med Christofer Fjellner, fd EU-parlamentariker för Moderaterna, EPHI – ett institut för miljö och hälsa. Viktigaste tesen var att verka för ett fritt näringsliv även inom de här områdena. Alla vet ju att bakom frågor som miljö och hälsa lurar statliga regleringar och smygsocialism – som t ex sockerskatt eller skatt på livsmedel med högt innehåll av mättat fett. Ett av deras projekt var att visa ett man kunde äta en påse chips om dagen utan att gå upp i vikt. Vad gör man inte för att hålla systemet under armarna?
Men Marie Söderqvists uppgift på 100% är inte att äta chips, utan främst för hålla ihop organisationen så det inte blir samma kaos som hos Bulletin – en oförmåga att hålla budget och egon som är för stora för att vistas i samma stad. Det kommer bli en diger uppgift.
Kommer 100% att lyckas? Tja, de kommer lyckas bättre än Bulletin. 100% har näringslivet i ryggen och man kommer ha full finansiering fram till valet 2026. Om Tidö vinner valet – och de behöver vinna över i runda slängar 200 000 väljare – och om 100% kan vara en mobiliserande faktor; då är nog både deras finansiering och deras roll som central fixpunkt i svensk politisk debatt tämligen säkrad. Om Tidö förlorar kommer nog stafettpinnen gå över till ett annat mediaprojekt. Strategerna på Svenskt Näringsliv är inte sentimentala.
Det som kan fälla projektet i förtid är deras humorinslag. I deras senaste humorsegment var det en stockholmare som skulle försöka prata skånska och Henrik Jönsson som skulle försöka sabrera en champagneflaska med ett samurajsvärd. Ojojoj, vad tossiga de kan vara. Man tjuter säkert av skratt på Näringslivets hus på Storgatan 19, Östermalm. Av många anledningar.
Där, men bara där.