Världen står verkligen på huvudet. Det blev än en gång tydligt den 10 oktober när den norska Nobelkommittén tillkännagav att María Corina Machado, den yttersta högerns ledare i Venezuela, tilldelas Nobels fredspris 2025.
Kommentar
Kommitténs ordförande, Jørgen Watne Frydnes, motiverade beslutet med Machados ”outtröttliga arbete för demokratiska rättigheter” och hennes ”kamp för en fredlig övergång från diktatur till demokrati”. Men bakom den vackra retoriken döljer sig en fanatisk högerpolitiker som i åratal uppmanat till militär intervention, ja invasion, av USA i sitt eget land, och som vid upprepade gånger manat till en militärstatskupp mot Nicolás Maduros regering i Caracas.
Att ge ett fredspris till en person som kräver krig är inte bara motsägelsefullt – det är djupt provocerande. Priset måste nu snarare ses som en prolog, en symbolisk inbjudan till att invadera Venezuela. När västvärlden på detta sätt belönar en högerpolitiker som förespråkar våld, skickar det ett tydligt budskap: vissa krig betraktas som fredliga, så länge de tjänar USA:s geopolitiska intressen.
Nobelkommitténs tal om Machado som en ”enande figur” inom oppositionen är dessutom helt verklighetsfrämmande. Den venezuelanska högern är djupt splittrad: en del, ledd av Henrique Capriles, söker dialog och förhandlingar, medan Machados falang kräver att USA ska störta regeringen med militära medel. Det är också därför hon håller sig gömd, efter flera misslyckade försök att framkalla en militär statskupp.
Att Machado nominerades till fredspriset av den republikanske utrikesministern och höken Marco Rubio säger allt om prisets politiska karaktär. Rubio har länge krävt hårdare sanktioner mot Venezuela, stöd till den så kallade ”oppositionen” och öppet pratat om behovet av militär inblandning. Att den norska kommittén belönar just den linjen avslöjar hur långt Nobelpriset har förfallit.
Det är ironiskt att Donald Trump inte fick sitt eftertraktade fredspris – trots att han försökte köpa sig till det genom att pressa Netanyahu att skriva under ett pseudo-”fredsavtal” mitt under massakrerna i Gaza. Men kanske behöver han inte längre vara avundsjuk: när en politiker som stöder samma aggressiva politik får priset, har det förlorat varje koppling till fredens idé.
Det fanns verkliga kandidater som hade förtjänat erkännandet. Greta Thunberg, som kämpar för mänsklighetens framtid på en döende planet. Francesca Albanese, FN:s särskilda rapportör som modigt avslöjat Israels krigsbrott i Palestina och vägrat tystna. Men istället väljer kommittén att prisa en kvinna som vill se sitt eget land bombas till demokrati.
Nobels fredspris har gång på gång väckt debatt – till Henry Kissinger, till Barack Obama, till EU mitt under flyktingkrisen. Men årets beslut överträffar allt i cynism. Genom att ge fredspriset till María Corina Machado har kommittén gjort sig till medspelare i den imperialistiska kampanjen mot Venezuela, där sanktioner, ekonomisk blockad och hot om våld används för att återställa USA:s kontroll över Latinamerikas oljerikaste land.
Fredspriset har blivit ett krigspris. När militarism och högerextrem politik belönas i fredens namn har priset förlorat all mening. Det som en gång symboliserade mänsklighetens strävan efter fred och rättvisa har förvandlats till ett redskap för geopolitisk propaganda.
Världen är verkligen, som man säger i Latinamerika, patas arriba – upp och ner.