När gymnasieelever fick möjlighet att se hållbarhetsfrågor ur djurens perspektiv väcktes ett starkt engagemang och nya samtal om makt, rättvisa och hållbarhet. Det visar en ny avhandling från Göteborgs universitet.
Fokus|Maria Jervelycke Belfrage
Hur kan undervisning om hållbarhet på ett sätt som inte bara sätter människan i centrum se ut? I sin avhandling undersökte Jonna Kallaste Håkansson vad som händer när gymnasieelever får möjlighet att ta djurens perspektiv i undervisningen.
– Vi befinner oss i en hållbarhetskris där människans relation till andra djur spelar en avgörande roll. Ändå behandlas djur oftast som resurser i utbildningen, som mat i skolmatsalen eller som dissektionsobjekt. Jag ville undersöka vad som händer om vi i stället ser dem som individer och utgår från artöverskridande hållbarhet i undervisningen, säger Jonna Kallaste Håkansson.
Tillsammans med lärare, elever, forskare och djurrättsaktivister har hon utvecklat och testat olika lektionsupplägg inom så kallad kritisk djurpedagogik. Det innebar att eleverna fick arbeta med material från djurrättsorganisationer, reflektera över livet i djurfabriker och djurparker ur djurens synvinkel och diskutera alternativ till dagens relation mellan människa och djur.
Många elever, som aldrig tidigare pratat om dessa frågor, visade ett stort engagemang och bidrog med djupgående reflektioner. När djur framträdde som subjekt och inte enbart som resurser öppnades nya möjligheter att granska maktrelationer och föreställa sig mer hållbara sätt att leva tillsammans med andra arter.
Avhandlingen visar att gränsen mellan undervisning som tar tydlig ställning och undervisning som lyfter många olika perspektiv i hållbarhetsfrågor inte är så skarp som den ofta framställs. Kritisk djurpedagogik tar öppet ställning för djurens och naturens rättigheter vilket bidrog till bredare demokratiska samtal i klassrummen.
– Det neutrala läraridealet gör ofta att marginaliserade perspektiv inte får plats. Vår erfarenhet är att en öppen normativ hållning kan synliggöra fler röster och därmed stärka elevernas möjligheter att tänka kritiskt och utveckla handlingskompetens, säger Jonna Kallaste Håkansson.
Resultaten visar att det finns mer utrymme i gymnasieskolans kurser för den här typen av frågor än vad många tror. Kritisk djurpedagogik kan knytas till både etiska, sociala, ekonomiska och miljömässiga dimensioner av hållbarhet och bidrar framför allt med ett helhetsperspektiv som synliggör hur olika dimensioner av hållbarhet samverkar.
– Utbildning kan förstås inte ensamt förändra världen. Men den kan bidra till att fler unga ser och föreställer sig alternativ till dagens exploaterande strukturer och därmed få fler perspektiv på vad ett hållbart samhälle kan vara, säger Jonna Kallaste Håkansson.
Hon hoppas att resultaten kan inspirera fler. Tanken är att skapa en plattform och metodbank med lektionsupplägg, övningar och fortbildningsmaterial för lärare och andra som vill arbeta med kritisk djurpedagogik. Hela avhandlingen hittar du här: Toward an Animal Standpoint in School? Critical Animal Pedagogy as Sustainability Education