Varför vill ingen längre föda barn? Det är en brännande het fråga som många ställer sig, inklusive regeringen, som satt igång en hejdundrande utredning för att förstå denna, för dem till synes, oförklarliga trend. Men kanske skulle det räcka med att för en kort stund lämna den bekväma riksdagsstolen och se sig om i världen för att förstå precis varför det inte direkt lockar att sätta ett barn till jorden, skriver Internationalens nya medarbetare Lova Estling.
Krönika|Lova Estling
Just nu föds i genomsnitt 1,4 barn per kvinna i Sverige, det lägsta någonsin i förhållande till
befolkningsmängden. För en hållbar befolkningsutveckling behöver siffran stiga till 2,1. Vårt
samhälle bygger på att den som kan arbeta försörjer den som inte kan. Om andelen yrkesverksamma och barn minskar samtidigt som andelen äldre ökar, riskerar äldreomsorgen att stå utan resurser och skolor att tvingas stänga.
Så vad ligger bakom denna olycksbådande förändring? För vissa handlar det helt enkelt om att skona ett barn från lidandet som livet innebär. Man vill inte skapa ett nytt liv för att sedan lämna det i klorna på klimatkriser och krigsherrar. Den osäkra framtiden smittar potentiella föräldrar med tvekan, och vår ekonomiska verklighet gör inte direkt barnafödandet mer lockande. Vi i den generation som nu ska ut i livet, skaffa jobb, bostad och barn möter en helt annan verklighet än våra föräldrar.
Högutbildade slåss om servicejobb med minimilön, bostadspriserna är skyhöga, och ett
förstahandskontrakt kan du glömma om du inte stått i bostadskö sedan födseln. Det är dyrt att leva, och ännu dyrare om du dessutom ska försörja ett barn.
Utöver ekonomin och världsläget får man inte glömma en avgörande förändring: att föda barn är inte längre kvinnans enda uppgift. Historiskt har kvinnors liv varit utstakade och noga planerade sedan långt innan födseln: gift dig, skaffa barn och håll tyst. Nu finns valmöjligheter och det är kanske inte konstigt att många i första hand väljer ekonomisk stabilitet och en stadig karriär.
Kristdemokraten Per Högberg beskriver i Aftonbladet en utveckling där människor prioriterar utbildning och självförverkligande framför att skaffa barn tidigt: “Man ska plugga jättelänge, förverkliga sig själv, göra karriär och skaffa barn när man är 35. Då är utsikterna att få fler än två barn inte så bra. Folk måste jobba och folk måste ut och föda barn.”https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/wg74WA/mullsjos-80-plussare-tredubblas-folk-maste-ut-och-foda-barn
Ett uttalande som absolut belyser frustrationen över de sjunkande födelsetalen, men som också lämnar en lite bitter eftersmak i munnen.
Att förändringen ska ske på bekostnad av kvinnors självförverkligande kan inte vara lösningen.
Fokus måste ligga på att skapa ett samhälle där människor faktiskt vill leva och bilda familj. Ett
samhälle där välfärd och jämställdhet gör det möjligt att både ha barn och ett självvalt liv. Vi behöver en värld värd att leva i, där vi kan känna oss trygga med att lämna våra barn när vi inte längre finns där för att skydda dem.
Tiden då vi kunde skuldbelägga kvinnor som inte vill följa den traditionella
vägen är ute. Ansvaret måste ligga i händerna på de som skapat detta samhälle, och som har
möjligheten att förändra det. Sänk bostadspriserna, skapa arbetsmöjligheter, effektivisera
klimatpolitiken och gör Sverige till en plats man vill leva i. Då kommer barnafödandet sannolikt följa
av sig självt.
Lova Estling