Manifestationer till minnet av Novemberpogromen i Tyskland 1938
Till minne av Novemberpogromen 1938 då Tysklands judar utsattes för naziregimens gatuterror anordnade Ung Vänster manifestationer på flera håll i landet. Flera företrädare talade mot folkmord både historiskt och i dagens Gaza.
Inrikes | Håkan Blomqvist, Isak Gerson
Under veckan 7-13 november dödades hundratals judar, trettiotusen fördes till koncentrationsläger, 1 600 synagogor och över 7 000 judiska butiker förstördes. Tre år tidigare hade Tysklands judar berövats sina medborgerliga rättigheter genom Nürnberglagarna och den judiska befolkningen alltmer separerats från den övriga tyska. Med världskriget och den tyska invasionen av Polen och Sovjetunionen inleddes slutfasen av folkmordet, det vi kallar Förintelsen.
Vid minnesmanifestationen i Stockholm talade flera företrädare mot folkmord både historiskt och i dagens Gaza, inte bara för Ung Vänster och Vänsterpartiet utan även från Svensk Judisk Vänster och Judiskt Upprop.
Här följer anförandet från Svensk Judisk Vänsters Isak Gerson:
“Volkswagen, Mercedes-Benz, BMW, Allianz, Siemens, BASF, Deutsche Bank, Bayer, ThyssenKrupp. Det är några av Tysklands absolut största företag enligt 2024 års redovisningar och listor. Det är oerhört starka varumärken som representerar det Tyskland gör framgångsrikt på världsmarknaden – bilar, medicin, kemikalier, finanser. De är också alla med på listan över företag som aktivt bidrog till den tyska krigsinsatsen och Förintelsen. Volkswagen, Siemens och Mercedes-Benz tillverkade vapen och militärfordon. ThyssenKrupp, BASF och Bayer tillverkade kemikalier som gasen Zyklon B. Deutsche Bank lånade ut pengar till byggen av läger som Auschwitz och Allianz skötte försäkringen av verksamheten. Utöver det hade de flesta av dem slavarbete via lägren.
För så här är det: ingen kan sköta ett folkmord ensam. Ett folkmord är ett enormt projekt, och ofta ett offentlig-privat samarbete. Det kräver tystnaden av väldigt många men det kräver också en aktiv insats av nästan lika många. Och när fasciststaten kallar, då lyssnar företagsägarna ofta.
Men man ska ge företagen att det fanns skäl till att de samarbetade så vänligt. En central del av fascistisk ideologi är att desarmera folkets handlingsutrymme. Den fria, aktiva och delaktiga medborgaren som bygger upp en fungerande demokrati är en enorm bromskloss i ett fascistiskt samhälle. Därför drev nazisterna under 30-talet igenom en serie av lagar som lamslog de demokratiska rättigheter och det praktiska politiska utrymme som medborgarna hade. Först definierade man ut statsfiender och tog deras rättigheter. Sedan definierade man ut delar av befolkningen som icke-medborgare och tog deras rättigheter. Den som inte ansågs agera i folkets och rikets intresse kunde nu fråntas sitt medborgarskap.
Produktiva företag är ingenting utan de arbetare som driver dem. 1933 tilltog våldet mot fria fackföreningar och deras företrädare. Fackföreningarna blev inte bara krossade politiskt, utan också krossade fysiskt under nazisternas välde. I deras ställe sattes en av nazistpartiets marionettdockor. Antagligen för att de visste vilken enorm politisk kraft fri facklig organisering kan vara mot ett fascistiskt maktövertagande.
Ett försvar mot framtida folkmord och ett försvar för demokratin kräver ett samhälle där våra rättigheter både som arbetare och som medborgare försvaras. Men sedan inskränkningen av strejkrätten 2018 har vi bara sett rörelse mot det omvända. ”Aktivist” har blivit ett skällsord man kan använda mot obekväma anställda, klimatrörelser utmålas som terrorister, och när ett fackförbund – Hamnarbetarförbundet – med tydlig majoritet beslutar att under en vecka vägra lasta och lossa krigsmateriel till och från Israel och Palestina blir de Svenskt Näringslivs värsta fiende.
De guidades av en enkel men viktig föreställning – inför vissa brott kan man inte lyda order. Svensk Judisk Vänster har under senaste året försökt uppmärksamma repressionen mot Hamnarbetarförbundet och backa deras sparkade viceordförande Erik Helgeson. Inte bara för att folkmordet i Palestina måste stoppas, utan också för att vi vet vilket värn mot fascismen arbetares demokratiska organisering kan vara. Det är en skam om vi inte lär oss från Förintelsen att våra demokratiska rättigheter – som medborgare och som arbetare – är helt centrala i stoppandet av fascismen och framtida folkmord.”