Skämt kan både stärka och utmana normer, förena och utesluta. Tjejers humor är en ständig förhandling om gränser och tillhörighet. Detta visar en ny avhandling från Stockholms universitet, Det villkorade skrattet: Tjejer, humor och allvar, skriven av Maria Wiksten.
Kulturen|Maria Jervelycke Belfrage
I arbetet med avhandlingen har Martina Wiksten använt sig av fokusgrupper, analyserat filmklipp i sociala medier och gjort etnografiskt fältarbete under tio månader på en ungdomsgård i Stockholm. Allt för att få en djupare förståelse för hur tjejer skämtar med varandra, hur de pratar om och drar gränser kring humor.
– Det finns en föreställning om att killar står för den utmanande, normbrytande humorn medan tjejer ofta framställs som tråkiga eller känsliga. Jag ville visa att tjejer också använder humor på komplexa sätt – både för att skapa vänskap och för att tänja på sociala och kulturella gränser, säger hon.
Avhandlingen visar också att skämtande och skojande med sina vänner inte bara är ett lättsamt tidsfördriv utan också en viktig del av formandet av identitet, tillhörighet, autenticitet och normer inom gruppen. Humor används både för att stärka vänskapsband och tänja på gränser. De två kan samexistera, förklarar Martina Wiksten.
Ibland kan vänskapen och intimiteten bli extra stark av att vi kollektivt bryter mot samhällsregler och tabun. Det blir också ett sätt att prova vattnet i vänskapen – kan vi göra det här tillsammans eller kommer någon att inte skratta med?
En central fråga i studien är just autenticitet – upplevelsen av vem som ”har rätt” att skämta om något och på vems bekostnad.
– Tjejerna var ofta noga med att inte skratta åt fel saker. De diskuterade om en komiker, som de hade sett i sociala medier, skämtade med dem eller om dem. Vem är avsändaren? Vem bär risken? Det är där skrattet blir villkorat, säger Martina Wiksten.
Det kollektiva skrattet, menar hon, är också ett sätt att göra vänskap. I en vänskapscirkel kan skratt och tystnad båda bli kraftfulla sociala signaler. Ingen vill vara den enda som inte skrattar – men inte heller den som skrattar för mycket. Skrattet måste placeras rätt. Det blir ett slags social kompass för hur relationer ska fungera, menar hon.
I sina analyser visar Martina Wiksten också hur tjejer använder humor för att diskutera tabun och pröva svåra frågor. Ett exempel är när samtalen rör sig kring en komiker som skämtar om religion, feminism eller etnicitet. Ett annat är hur unga ukrainare på TikTok driver med invasionen av sitt eget land – något som snabbt blir en del av tjejernas samtal och som de också gör humor av.
– De använder humor för att tala om det som annars är svårt att hantera. Det är ett sätt att bearbeta världen utan att behöva bli alltför allvarlig, säger hon
Enligt Martina Wiksten är betydelsen av humor allmänt underskattad i samhället – likaså humorns negativa sidor. Humor är social men den är också antisocial. Den är ett medel för att disciplinera, upprätthålla maktstrukturer och tysta grupper. Humor är ambivalent och mångfacetterad. Den kan vara varm och inkluderande, men också asocial och exkluderande. Skrattet kan bygga gemenskap – eller markera gränser. Det är just hur unga navigerar dessa spänningar i vardagens interaktioner som Martina Wiksten vill synliggöra.
– Men det som gör det till ett så effektivt medel, och så svårt att angripa seriöst, är att det bara är på skämt, menar Martina Wiksten.
Samtidigt menar hon att humorn förtjänar en central plats i forskningen om unga.
– Humor är en del av hur vi lever tillsammans. Den är både vardaglig och politisk, både lek och allvar. Genom att studera humor kan vi förstå hur unga navigerar mellan tillhörighet, vänskap och identitet – och hur det förhandlas i vardagen, säger hon.
Titel: Det villkorade skrattet: Tjejer, humor och allvar.