Centern är ett extremistiskt nyliberalt parti. Thand Ringqvist har tidigare varit företagare och till och med ordförande för intresseorganisationen ”Företagarna”. Hennes klasshemvist behöver ingen tvivla på. Den blottas också brutalt när hon förklarar att samtal med Vänsterpartiet är ”helt ointressant”. Vilket inte hindrar Dadgostar från att vädja med argumentet att ”Vi måste hålla ihop Sverige”. Hålla ihop Sverige?! Vad är det Vänsterpartiet vill ”hålla ihop” tillsammans med det fackföreningsfientliga Centerpartiet? Var tog klasskampen vägen Nooshi? undrar Peter Widén.
Opinion|Peter Widén
Det var nog många med mej som med glädje hälsade Nooshi Dadgostar som ny partiledare när hon på ett modigt sätt tog kamp mot liberalernas och Centerns krav på marknadshyror. Krav som den socialdemokratiska partiledningen var beredd att acceptera. Därefter har det tyvärr gått utför och det är med sorg och förtvivlan man följt Dadgostars och V-ledningens utveckling. Och nu, med brevet och vädjandet till Centerns partiledare Elisabeth Thand Ringqvist, kan man nog säga, för att citera Kurt Olsson, att ”the bottom is nådd”.Det som driver Dadgostar är hennes (och partiledningens) ohämmade sug efter ministerposter. Så låt oss börja med det rent principiella när det gäller socialisters deltagande i regeringar. Demokratiska socialister får inte vara sekterister. Vi kan delta i en koalitionsregering förutsatt att den rör sej i en riktning där man löser samhällsproblemen på ett för arbetarklassen och förtryckta gruppers positivt sätt. Att ingå i en regering med socialdemokrater kan vara helt riktigt om det finns en rörelse åt vänster i det socialdemokratiska partiet. Men att sätta sej i en regering som helt enkelt bara förvaltar det kapitalistiska systemet är naturligtvis helt förkastligt. Arbetarrörelsen myntade i början på 1900-talet ett begrepp för att beskriva denna typ av knäfall: Ministersocialism. Den socialistiska Internationalen fördömde sådant agerande.
Ännu absurdare blir det ju att sätta sej i regering tillsammans med partier som direkt representerar kapitalintressena. Så som Dadgostar nu eftersträvar i sina desperata inviter till Thand Ringqvist. Det blir pinsamt när till och med liberala Sydsvenskan fattar hur Dadgostar är ute och cyklar och i en ledarartikel skriver Sydsvenskan:
”…..om inte ens Socialdemokraterna vill se V i en regering, varför i allsin dar skulle då Centern – med en ekonomisk politik till höger om Tidö – hjälpa partiet dit?” och fortsätter:
”Att gå till val på marknadsliberala centerkompromisser i hopp om att eventuellt förhandla sig till ministerposter – är det verkligen vad vänsterväljarna önskar? Den frågan borde Nooshi Dadgostar själv ha satt sig ner och klurat på, innan detta obegripliga utspel.”
Man kan inte mer än hålla med Sydsvenskans ledarskribent. Centern är ett extremistiskt nyliberalt parti. Thand Ringqvist har tidigare varit företagare och till och med ordförande för intresseorganisationen ”Företagarna”. Hennes klasshemvist behöver ingen tvivla på. Den blottas också brutalt när hon förklarar att samtal med Vänsterpartiet är ”helt ointressant”. Vilket inte hindrar Dadgostar från att vädja med argumentet att ”Vi måste hålla ihop Sverige”. Hålla ihop Sverige?! Vad är det Vänsterpartiet vill ”hålla ihop” tillsammans med det fackföreningsfientliga Centerpartiet? Var tog klasskampen vägen Nooshi??
Hur borde då Vänsterpartiet förhålla sej i regeringsfrågan? För det första måste Tidölaget besegras. Det möjliga alternativet är en av Magdalena Andersson ledd regering. Vänsterpartiet måste släppa fram en sådan regering . Den kommer inte att föra en progressiv arbetarpolitik men Vänsterpartiet kan sätta press på en sådan regering i olika frågor. Precis som Enhetslistan i Danmark förhållit sej till Mette Fredriksens regering. Enhetslistan har deklarerat att man stöder förslag som går i rätt riktning men kommer att rösta mot förslag som går högern till mötes. Jag hoppas att Enhetslistan håller fast vid denna principiella och intelligenta politik också i de regeringsförhandlingar som nu pågår i Danmark.
Att som Dadgostar idag säga att man inte släpper fram en regering som man inte själv deltar i innebär att man är beredd att riskera en fortsatt Tidölagsregering. Att störta den reaktionära Tidölagsregeringen måste vara prioritet ett i höstens val. Och Vänsterpartiet bör inte ens eftersträva regeringsdeltagande eftersom ett sådant deltagande gör partiet medansvarigt till en inomkapitalistisk politik. Danska SF:s och norska SV:s deltagande i socialdemokratiskt ledd regering slutade med katastrof för dem.
Bevarad självständighet kombinerad med vilja till samarbete där ett sådant främjar arbetarklassen och andra förtryckta och eftersatta bör vara inriktningen. En politik som idag innebär att stanna utanför regeringen eftersom styrkeförhållandena idag inte möjliggör en regering med socialistisk politik. Ett skickligt sådant oppositionsarbete kombinerat med förändringar i kampen utanför parlamentet kan ändra på situationen så att en regeringsmedverkan faktiskt blir meningsfull. Vi hoppas, men ännu är vi inte där.