Natos utrikesministrar samlas i Helsingborg den 21–22 maj. Sverige står värd för mötet. Men vad är det egentligen för allians som samlas på svensk mark?
Nato framställs ofta som brandkår. I verkligheten agerar alliansen gång på gång som pyromaner i brandmansuniform, skriver Alex Fuentes.
Kommentar|Alex Fuentes
1948 undertecknades Brysselpakten. En del västeuropeiska stater sökte amerikansk militär uppbackning för att hejda det kommunistiska inflytandet i Europa, trots att USA redan var den överlägset starkaste militära makten i västvärlden. Året därpå segrade den kinesiska revolutionen och antikommunismen övergick alltmer i global hysteri. Det var mccarthyismens epok – en tid då “världsrevolutionen” användes som ideologiskt skräckscenario för att legitimera militarisering och upprustning.
Nato bildades 1949 som ett instrument för USA:s militära och kärnvapenstrategiska dominans i Europa. Sovjetunionen skulle pressas tillbaka och underordnas västmakternas geopolitiska villkor. USA ville bevara sitt kärnvapenövertag och omringa Sovjet med militära baser och allierade regimer. Redan från början handlade Nato därför inte om “neutral fredsbevarande säkerhetspolitik”, utan om maktprojektion och geopolitisk kontroll.
Warszawapakten bildades först 1955, sex år efter Nato, som ett svar på västblockets militära organisering och Västtysklands inträde i alliansen. Tysklands delning efter andra världskriget användes samtidigt för att rättfärdiga permanent amerikansk militär närvaro i Europa. Sovjetunionen accepterade i ett skede en återförening av Tyskland under förutsättning att landet förblev neutralt och stod utanför Nato. Förslaget avvisades. Samma år gick Västtyskland in i Nato.
Bilden av Nato som en “försvarsallians” har därför alltid varit en ideologisk konstruktion. I krig används språket som vapen, och lögnen blir en del av ammunitionen. Natos första överbefälhavare blev en amerikansk general och redan under 1950-talet började offensiva robotsystem placeras i medlemsländerna.
På 1960-talet hade USA byggt upp ett enormt kärnvapenarsenal med kapacitet att utplåna mänskligheten flera gånger om. Nato utvecklades successivt till världens mäktigaste militära block. Under 1980-talet intensifierades kärnvapenupprustningen ytterligare.
När Warszawapakten upplöstes i början av 1990-talet efter Sovjetunionens kollaps avvecklades däremot inte Nato. Tvärtom expanderade alliansen österut. Medlemskretsen fördubblades och maktbalansen försköts ännu mer till Natos fördel. Det som under kalla kriget beskrevs som ett “försvar mot Sovjet” utvecklades istället till ett globalt militärt maktsystem under USA:s ledning.
1995 intervenerade Nato militärt i Bosnienkriget och 1999 bombades Jugoslavien utan stöd i FN-stadgan. Bombkriget ledde till hundratals civila dödsoffer och följdes av en omfattande västlig militär närvaro på Balkan. Samma år gick Polen, Tjeckien och Ungern med i Nato.
Efter 11 september-attackerna 2001 invaderade USA och dess allierade Afghanistan. Nato deltog i ett tjugo år långt krig som slutade med ett förödmjukande tillbakadragande 2021. Afghanistan lämnades i ruiner efter två decennier av ockupation och krig.
Irakkriget blev nästa katastrof. USA:s invasion byggde på lögner om massförstörelsevapen. Flera Nato-länder deltog direkt eller indirekt. Sverige skickade militär personal till norra Irak. Samtidigt fortsatte Nato sin expansion österut. Bulgarien, Rumänien, Estland, Lettland, Litauen och Slovenien blev medlemmar 2004. Albanien och Kroatien anslöt sig senare.
2011 inledde Nato kriget mot Libyen. Sverige deltog med Jas Gripen-plan i spaningsoperationer. Resultatet blev inte demokrati eller stabilitet utan ett sönderslaget land, miliser, inbördeskrig och regional destabilisering. Kriget handlade lika mycket om geopolitiska och ekonomiska intressen som om de “humanitära” argument som användes för att legitimera interventionen.
Samtidigt fördjupades motsättningarna mellan västmakterna och Ryssland. Ukraina drogs allt tydligare in i Natos intressesfär. Efter den politiska krisen 2014 fick landet en starkt västorienterad och pronato-inriktad ledning. Nato byggde samtidigt upp snabbinsatsstyrkor och intensifierade sin militära närvaro i Östeuropa.
Kriget i Syrien blev ännu ett uttryck för stormaktskonflikten. Både Ryssland, USA och flera Nato-länder intervenerade direkt eller indirekt i konflikten. Syrien förvandlades till en geopolitisk krigszon medan civilbefolkningen fick betala priset.
Om man kallar saker vid deras rätta namn framträder ett tydligt mönster: Nato fungerar som ett militärt verktyg för västmakternas globala intressen och för upprätthållandet av den imperialistiska världsordningen.
Sverige har dessutom länge varit integrerat i Nato, långt innan det formella medlemskapet. Redan 1994 gick Sverige med i Partnerskap för fred. Svenska regeringar deltog därefter successivt i Natoledda operationer och militära samarbeten. Samtidigt vägrade Sverige skriva under FN:s kärnvapenförbud eftersom ett framtida Nato-medlemskap skulle försvåras.
Pratet om svensk “neutralitet” blev alltmer tom retorik. Genom värdlandsavtalet öppnades möjligheten för Nato att använda svenskt territorium vid militära operationer. Samarbetet fördjupades ytterligare under den socialdemokratiska regeringen samtidigt som försvarsanslagen höjdes kraftigt.
När Ryssland invaderade Ukraina 2022 användes kriget för att snabbt driva igenom ett svenskt Nato-medlemskap utan någon verklig folklig debatt. Magdalena Andersson sade först att ett svenskt medlemskap skulle “destabilisera situationen i Europa”. Kort därefter hävdade samma regering motsatsen – att Nato-medlemskap skulle skapa stabilitet. Beslutet fattades över huvudet på befolkningen. Tvåhundra års alliansfrihet kastades över bord i rekordfart.
Rysslands invasion av Ukraina måste fördömas. Putins regim bedriver ett reaktionärt och imperialistiskt krig. Men det innebär inte att Nato representerar fred eller demokrati. Ukraina har förvandlats till ett slagfält mellan rivaliserande imperialistiska maktblock där vanliga människor får bära kostnaden i blod.
USA och Nato har samtidigt pumpat in vapen i kriget och fördjupat den militära eskaleringen. Kärnvapenhotet har åter blivit en del av världspolitiken. Hundratusentals ukrainare och ryssar har dött i ett krig där stormakterna driver sina egna strategiska intressen.
Samtidigt fortsätter militariseringen i Europa. USA:s Trump kräver ökade militära budgetar från medlemsländerna och den europeiska upprustningen accelererar. Vapenindustrin gör rekordvinster, främst i USA, medan välfärdssystem monteras ned.
EU-ledarna talar om “säkerhet”, men det som byggs är ett alltmer militariserat Europa.
Det mest anmärkningsvärda är kanske den politiska kapitulationen i Sverige. Socialdemokraterna genomförde Natoanslutningen. Högern jublade. Men även partier som sade sig vara emot medlemskapet har i praktiken accepterat den nya ordningen genom att “respektera” beslutet istället för att kräva ett utträde.
Men inget säger att Sverige måste förbli i Nato. Ingen historisk lag tvingar människor att acceptera militarisering, kärnvapenpolitik och stormaktsblock.
Den globala kapitalismen befinner sig i djup kris. Sedan finanskrisen 2008 har motsättningarna mellan stormakterna skärpts. Krigen i Ukraina och Mellanöstern visar hur farlig situationen blivit. Folkmordet i Gaza, bombkrigen och militariseringen driver världen mot nya katastrofer.
Därför måste motståndet mot Nato och den växande militarismen åter bli en central politisk fråga. Kampen mot Putins krig och mot Natos krigspolitik är inte motsatser – de hänger ihop. Socialister måste försvara internationell solidaritet underifrån, inte ställa sig bakom konkurrerande imperialistiska maktblock.
Den 16 maj samlas därför tusentals människor i Helsingborg på initiativ av nätverket stoppanato.nu för en antiimperialistisk och antimilitaristisk manifestation för fred, solidaritet och folkrätt.
Nato framställs ofta som brandkår. I verkligheten agerar alliansen gång på gång som pyromaner i brandmansuniform.
Det behövs ett annat säkerhetssystem – ett demilitariserat internationellt samarbete byggt på mänsklig säkerhet, social rättvisa och fred, inte på kärnvapen, militärallianser och stormaktsdominans.
Bilden. Kristersson skakar hand med Erdogan och Natos dåvarande generalsekreterare Jens Stoltenberg. En överenskommelse var nådd som skulle ta Sverige in i Nato.