Folkrörelserna, aktivisterna och de lokala ideella initiativen spelar en helt avgörande roll för att Vänsterpartiet ska fortsätta att vara en radikal kraft. Den dagen man tappar kontakten med gräsrötterna så flyger man iväg som en ballong upp till kapitalismens karriärister.
Det säger Tove Karnerud, ordförande för Vänsterpartiet i Malmö som just köpt ett stort hus på Möllan och satsar radikalt inför valet.
Inrikes | Alex Fuentes
Tove Karnerud är en välkänd profil inom vänstern i Malmö. Som ordförande för Vänsterpartiet Malmö har hon under många år varit aktiv i såväl partiet som olika sociala rörelser. Hennes politiska engagemang har gjort henne till en uppskattad företrädare långt utanför de egna leden. Karnerud förknippas ofta med frågor som Palestina, antirasism, Pride och klimaträttvisa. För många representerar hon en vänster som kombinerar parlamentarisk politik med aktivism och folkrörelsearbete. Inför valet den 13 september har Internationalen träffat henne för ett samtal om Vänsterpartiet Malmö, den gångna mandatperioden och vänsterns framtid i staden.
När gick du med i V Malmö och varför?
Jag gick med efter valet 2014. Jag hade länge varit aktiv i Palestinarörelsen och med flyktingrättsfrågor, men kände att det var dags att engagera mig bredare i politiken. Frågor om rättvisa och ekonomi hänger så tydligt ihop och jag hade svårt att motivera för mig själv varför jag skulle vara aktiv i ett par frågor och inte i helheten.
Det har varit några turbulenta år för Vänsterpartiet nationellt, och även partiet i Malmö har påverkats. Hur skulle du vilja sammanfatta den här perioden?
Det har varit turbulenta år i världen, och i Sverige har Tidö-regeringen flyttat fram högerpositionerna markant. Det här har så klart påverkat även Vänsterpartiet. Vi är en del av samhället i övrigt och när media granskar proteströrelser mer än de granskar krigsmakterna och ledande politiker så spiller det över på oss. För mig och Vänsterpartiet Malmö har det periodvis varit tufft; det känns ibland som att det inte går en dag utan att vi behöver försvara våra positioner och det kan vara svårt att jobba framåt när man ständigt är under attack. Men jag skulle också säga att jag har stärkts i min övertygelse om att det inte går att backa i grundläggande politiska frågor, utan att vi hela tiden måste stå med ryggen rak och stå upp för det vi tror på.
Om man jämför valresultatet 2022 med EU-valet 2024 är det tydligt att V Malmö stärkte sin ställning. Inte minst fick partiet 19,79 procent av rösterna i Malmö, jämfört med Socialdemokraternas 21,81 procent. Många väljare med palestinsk bakgrund såg Vänsterpartiet som ett parti att lita på. Samtidigt har debatten kring Palestinafrågan varit intensiv. Hur ser du på relationen mellan V Malmö och den palestinska diasporan inför valet 2026?
Det är tydligt att Vänsterpartiet är det parti som har den bästa Palestina-politiken, både på riksplanet och lokalt, och överlag har vi god relation till Palestinarörelsen i Malmö. Vår internationella solidaritet sträcker sig decennier bakåt i tiden och vi har många starka företrädare i frågan lokalt. Det är påtagligt när vi är ute och knackar dörr att vi är kända för vår Palestina-solidaritet och har stort förtroende i frågan, vi får många glada hejarop!
Vad skulle du säga är V Malmös största styrka?
Kombinationen av den demokratiska och organisatoriska strukturen med vår radikala politiska analys. Det gör att många människor enkelt kan engagera sig för förändring. Och så kopplingarna till föreningslivet så klart; rörelsens röst i parlamentet. Att vi finns i parlamenten gör ju att vi är med och faktiskt fattar beslut i frågor som påverkar många människor. Och vår lokala förankring och bredd gör att vi kan driva frågor som är betydelsefulla för den breda vänstern.
V Malmö har presenterat en valplattform inför valet. Vad vill ni framför allt lyfta fram?
Jobb, skola och bostad är våra fokusfrågor. Men det är klart att politik är en helhet och att även de andra frågorna som vi driver i staden också finns med. De flesta frågor hänger ju ihop. När vi satsar pengar på skolan så blir arbetsvillkoren bättre för personalen OCH det skapar förutsättningar för alla barn att få en bra skolgång. När vi satsar på gröna barnvänliga gator så ökar tryggheten i stadsmiljön OCH det är en insats för att bromsa klimatförändringarna. När vi tänker internationell solidaritet så stärker det fredsrörelsen OCH det gynnar arbetarklassen i stort.
Malmö är en av Sveriges mest ojämlika städer. Hyrorna fortsätter att stiga samtidigt som bostadsbristen består. Om du fick peka ut en enda åtgärd som skulle göra störst skillnad för vanligt folk i Malmö – vilken skulle det vara?
På kort sikt skulle jag säga att frysta hyror som vi driver, skulle påverka mycket i folks vardagsekonomi. På medelsikt så skulle satsningar på skolan göra extremt stor skillnad för att skapa mer rättvisa förutsättningar för alla barn. På ännu längre sikt är miljöfrågorna så klart helt avgörande för vår möjlighet att leva bra liv även i framtiden.
Under senare år har vi sett hur välfärden pressas av nedskärningar samtidigt som privata aktörer fortsätter att göra vinster inom den offentliga sektorn. Hur långt är V Malmö berett att gå för att stoppa privatiseringar och återta verksamheter i offentlig regi?
Många av privatiseringarna kräver ändringar i lagen på nationell nivå, till exempel att ta bort LOV inom vården. Det behöver verkligen ske för att vi ska kunna få jämlik vård! Andra saker är betydligt lättare att göra lokalt, till exempel återkommunalisering av privatiserade tjänster såsom städning, fastigheter samt vissa omsorgs- och behandlingsboenden. Det här kommer så klart bli en förhandlingsfråga med S och Mp om vi är med och styr i Malmö, men att återta HVB-hem från privata aktörer känns som en prioriterad fråga. Våra mest utsatta barn och ungdomar ska inte vara i händerna på företag som bara vill tjäna pengar. Dessutom kostar det kommunen enorma summor.
Många betraktar V Malmö som en relativt radikal partiförening med stark förankring i olika sociala rörelser. Du har sagt att ”vi vågar blicka framåt här i Malmö”. Är du optimistisk? Och vad innebär den optimismen i praktiken?
Är jag optimistisk? Jag vet faktiskt inte. Men vi måste ju i alla fall fortsätta kämpa även om vi förlorar vissa slag. I praktiken innebär det just nu att planera för att vi blir 500 nya medlemmar i valrörelsen och hur vi ska organisera oss med den ökningen. Vi har också precis köpt ett nytt stort hus på Möllan som skapar en plats för organisering för den breda vänstern i Malmö. Malmö har under en tid varit en stad där allt fler samlingsplatser stängs, privatiseras eller formas på marknadens villkor. Samtidigt har arbetarrörelsen på många håll dragit sig tillbaka från uppgiften att bygga egna rum för organisering, kultur och gemenskap. Den trenden vänder vi nu, det är häftigt!
Du har en bakgrund i sociala rörelser. Vilken roll tycker du att folkrörelser, fackföreningar och gräsrotsorganisering ska spela i relation till den parlamentariska politiken?
Folkrörelserna, aktivisterna och de lokala ideella initiativen spelar en helt avgörande roll för att Vänsterpartiet ska fortsätta att vara en radikal kraft. Det är genom alla föreningars analyser, erfarenheter och förslag som gör att vi fortsätter vara relevanta för den breda vänstern och solidaritetsrörelsen. Den dagen man tappar kontakten med gräsrötterna så flyger man iväg som en ballong upp till kapitalismens karriärister eller i alla fall mot status quos politik.
Om V Malmö gör ett starkt val den 13 september och även Framtidens Vänster lyckas vinna representation i kommunfullmäktige – ser du då Framtidens Vänster som en konkurrent eller som en möjlig samarbetspartner i arbetet för att stärka vänstern i Malmö?
Framtidens Vänster är de som ligger oss närmast politiskt av de andra partierna, så jag utgår från att vi skulle hitta gemensamma beröringspunkter om de skulle ta sig in i kommunfullmäktige.
Opinionsmätningarna tyder på att Tidöpartierna förlorar regeringsmakten. Om det leder till ett maktskifte nationellt och samtidigt ett fortsatt eller fördjupat samarbete mellan S, V och Mp i Malmö – vilken skulle då vara V Malmös viktigaste profilfråga eller röda tråd i ett sådant samarbete?
Våra fokusfrågor i valet är jobb, skola och bostad, så det är klart att vi kommer lyfta frågor om frysta hyror, höjda lägstalöner och rejäla satsningar på skolan i kommunen. Men vilken ingång vi kommer att ha i förhandlingarna och vilka våra krav är, kommer vi att ta i förhandlingarna, inte i media. I slutändan är det dock ett medlemsmöte som kommer att ta ställning till en eventuell överenskommelse med de andra partierna i styret. Det känns tryggt att vi har den gången i Malmö; att det är medlemmarna i Malmövänstern som avgör om vi är nöjda med det vi har förhandlat fram eller ej. Vi kommer också vara transparenta med vad vi har fått kompromissa om och vad som vi är nöjda med.
V växer på många håll i landet. Samtidigt finns det en diskussion om risken att partiet blir alltför inriktat på regeringsduglighet. Hur ser du på balansen mellan att vara ett oppositionsparti med systemkritik och att vara ett parti som vill utöva makt?
Jag ser ingen motsättning mellan det. Självklart vill vi vara med och påverka, det tror jag att alla som engagerar sig politiskt vill. Men lika självklart är det att vi ska fortsätta att vara kritiska till det kapitalistiska systemet, den rasistiska utvecklingen och den globala världsordningen. Det viktiga är att hålla blicken på målet om rättvisa och socialism och att inte tappa förankringen hos gräsrötterna. Vi kommer att behöva kompromissa i sakpolitiken, men vi ska inte gå med på överenskommelser som vi inte tror gynnar vår sak på lång sikt också.
En del väljare söker sig till V därför att de vill se en tydligare kritik av det ekonomiska systemet. Anser du att V i dag driver en tillräckligt tydlig antikapitalistisk politik?
Just nu är det få människor som kan föreställa sig en värld med något annat än det kapitalistiska systemet. Det är sorgligt och det påverkar vår möjlighet att driva antikapitalistisk politik, men det betyder ju inte att vi ger upp. Vi vet också att sånt här kan ändras fort. Den dagen det är möjligt så kommer vi så klart att flytta fram våra positioner och driva mer radikala krav. Fram till dess får vi jobba mer folkbildande och med basarbete försöka påverka opinionen om vad som är möjligt och vilken värld vi vill leva i. Samt att driva politiska krav i rätt riktning.
Vilken är enligt dig den största politiska konflikt som kommer att prägla Malmö under det kommande decenniet? Hur ser Malmövänstern ut år 2030 om du själv får beskriva din vision?
Malmö är en del av Skåne och i många delar av Skåne är fattigdomen utbredd och möjligheterna att leva bra liv har begränsats av politiken. Om vi ska fortsätta utveckla Malmö så behöver vi också ta hänsyn till fattigdomen, rasismen och utarmningen av landsbygden runt omkring oss. Det är inte en lätt puck att hantera. Men jag tror att när vi växer i Malmö och Lund, och om vi visar på att samma alternativ finns för landsbygden och mindre orter då har vi en chans att hålla ihop även Skåne.
När Malmövänstern växer, både i procent, medlemmar och med politiskt inflytande, så har vi också möjlighet att axla en större roll i den breda arbetarrörelsen. Vi är beredda att bygga den infrastruktur som arbetarrörelsen behöver och som Socialdemokratin inte längre förmår att tillgodose. Vi vet att människor törstar efter hopp och framtidstro och där tror jag att vi har en viktig roll att spela; att visa att det går att göra något annat än vad den nyliberala politiken har förmått de senaste 30 åren.
Vänstern talar ofta om behovet av ett systemskifte. Vad betyder det begreppet för dig? Om du fick välja en reform som i grunden skulle förändra maktförhållandena i Malmö till arbetarklassens fördel. Vilken skulle det vara?
Jag tror att det är något så torrt som att låta skatterna jobba för att fördela våra tillgångar på ett annat sätt. Sverige är ett extremt rikt land och med en annan skattepolitik skulle rikedomarna kunna komma fler till gagn. Vi behöver lägga om politiken så det inte bara är några få företagsledare som tjänar multum, utan att framgångar kommer oss arbetare till del. Vi behöver också ta frågan om internationell solidaritet på allvar och ena oss över nationsgränserna.