”Folkmordsromantiker hetsar mot V”. Ja, så skulle man kunna ”mothetsa” mot den senaste tidens media- och högerkampanjer mot Vänsterpartiet. Det menar Håkan Blomqvist med historiska perspektiv.
Kommentar | Håkan Blomqvist
Så här skulle man kunna ”mothetsa” mot den senaste tidens media- och högerkampanjer mot Vänsterpartiet:
Den ”mest vänstervridna regering någonsin”, hotade Ulf Kristersson inför en möjlig kombination S-Mp-V efter valet (Ekots lördagsintervju 6 juni). ”Kommunism”, varnade Tidöministrar (Expressen 10 juni) och ”V i regeringen en säkerhetsrisk” (Expressen 14 juni).
Skrattretande, visst. Det var mycket länge sedan Vänsterpartiet rensade ut kommunismen ur program och praktik – på gott och ont. Säkerhetsrisk? För vem och vad – från ett parti som lojalt står bakom svenska rustningar, säkerhetspolitiska analyser och inte längre aktivt verkar för Nato-utträde?
Mest vänstervridna? Jämfört med forna S-regeringar på 1940- och 70-talen rena sengångare. Men åtminstone något.
Vänstervridet för högern är varje jämlikhetsreform. Kommunism är lika med miljardärsskatt och säkerhetsrisk att ifrågasätta det DCA-avtal som upplåter svenska militärbaser åt USA.
Men, i hetsen mot Vänsterpartiet under senaste tid, är det nog ”terrorromantiker” och ”antisemiter” som toppar från den höger som understödjer eller nonchalerar varje imperialistiskt krig, etnisk rensning och folkmord. Och som i ett historiskt alldeles nyss, på 1930- och 40-talet, urskuldade eller rentav understödde nazismen med det tyska förintelsekriget mot Sovjetunionen och det judiska folket i Europa. Inte bara Sverigedemokraternas ursprung letar sig tillbaks till den tiden.
Dagens Nyheter den 22 maj 1933, rapporterar om den svenska högerns massdemonstration i Stockholm mot ”bolsjevism och klasskamp” när Hitler just befäst sin makt i Tyskland och krossat socialdemokratin, fackföreningsrörelsen och kommunisterna. ”Arvid”, det var Arvid Lindman, den svenska högerns klassiska ledare, bejublad av högerns unga kampgrupper. För delar av den höger som hoppades på den tyska ”nyordningen” 1933 bestod lojaliteten långt in i andra världskriget.
Antisemitism och terror mot civila ska bekämpas, oavsett från vilken sida det kommer. Det är en djupt känd övertygelse inom vänstern – något som bland annat bekräftas av den senaste studien om antisemitism från Forum för levande historia. Vänsterpartiets närmast brutala utrensning mot medlemmar som härvidlag kritiserats för brott mot partiets övertygelser, säger något om nolltoleransen.
Samtidigt söker högern ståta som moralens väktare utan att ett hårstrå kröks på dess hycklande huvud. ”Folkmordsromantiker”, vore väl annars en passande hets mot dess stöd för Gazas förstörelse. ”Imperialistromantiker”, för dess lojalitet med USA:s och Västs globala världskamp. ”Krigsromantiker”, för dess militarism och rustningshysteri. Ja, varför inte just ”terrorromantiker”? Terror sker ju inte i första hand från gerillakrigare eller självmordsbombare på marken. Den sker från luften, från flygbomber, missiler, artillerigranater, stridsvagnar och örlogsfartyg. Statliga militärmaskiner som utplånar allt i sin väg.
Så, om vi ska hetsa, då lär orden inte räcka till.