”Det har blivt dyrt att vara svensk”, säger politiker från Bush till Dadgostar. Vem syftar de på då, undrar Anders Fraurud i en fundering om svenskhet, klass och politik.
Kommentar | Anders Fraurud
Jag läser att sverigedemokraten Ludvig Aspling tycker att Sverige har ”för många personer som inte är en del av den etniskt svenska befolkningen”. Det är inte något förvånande yttrande från det partiet. Mer förvånande är att deras kompisar i regeringen reagerar mot detta. Bistånds- och utrikeshandelsministern Benjamin Dousa (M) säger enligt ETC att: ”Det är inte Sverigedemokraterna som har rätt att definiera vem som är svensk eller inte”.
Dousas yttrande förvånar mig därför att det har blivit så vanligt bland företrädare för olika partier att betona just ”svenskheten”. Alla de som pratar om de ”hårt arbetande” lägger oftast till just ”svenskar” utan att närmare definiera vilka som avses. Samma sak när de talar om att det blivit dyrare i Sverige. KD-ledaren Busch etablerade detta redan i den förra valrörelsen. Hon sa att ”det hade blivit dyrt att vara svensk”, samtidigt som hon höll den där falukorven i handen. Det där lilla tillägget om ”svensk” var knappast en tillfällighet. Om hon sagt att det blivit dyrare i Sverige eller dyrare ”för alla”, så hade det räckt. Men tillägget ”svensk” markerade en anpassning till sverigedemokraternas sätt att tala och beskriva verkligheten.
Dousa tycker inte att SD har rätt att definiera vem som är svensk. Bra. Men han säger inte ifall han tycker att någon annan har den rätten. Juridiskt sett är den som har medborgskap i Sverige en svensk. Men som medborgare i landet Sverige kan du samtidigt själv även ha andra identiteter. Du kan till exempel även tänka på din eller dina föräldrars bakgrund i ett annat land som en del av din identitet. Det är ett synsätt som SD knappast accepterar, men som borde vara självklart för varje demokratisk och icke-rasistisk person. Ingen annan har rätt att definiera din identitet utöver ditt (eller dina) faktiska medborgarskap.
Men i Sverige bor också människor som inte är svenska medborgare (än). I slutet av 2025 var knappt 829 000 utländska medborgare folkbokförda i Sverige, enligt Statistiska Centralbyrån. Den som pratar om ”hårt arbete” eller dyrtid för bara ”svenskar” utesluter definitivt dessa människor, trots att det naturligtvis blivit dyrare även för dem.
I årets valrörelse har jag hört även vänsterledaren Dadgostar säga att: ”Det har aldrig varit så dyrt att vara svensk”. Oavsett om det är sant eller inte så undrar jag varför även vänsterledaren behöver använda begreppet ”svensk” här. För en socialist borde det naturliga vara att tala om att orättvisorna och dyrtiden drabbar människor olika i ett klassamhälle. Att det blivit dyrare för alla svenskar är (förutom att det exkluderar 890 000 personer) ointressant. Varför ska socialister bry sig om de rika när det gäller utgifter, de som redan har det bra ställt? De klarar säkert dyrtiden.