Sverigedemokraterna har invaderat Stockholms Centralstation med sina budskap riktade mot socialdemokratin, islamism, biståndet, hemspråksundervisning (på arabiska) men för bl a billig tandvård ”för svenskar”, under huvudparollen ”Tryggt, fritt och svenskt”. Det statligt ägda företaget Jernhusen som förvaltar stationen avlägsnade budskapen på Centralens entrédörrar att de som missköter sig, ”inte lär sig svenska”, ”lever på bidrag” och begår brott, ”inte är välkomna”. Men i övrigt är hela den offentliga miljön monopoliserad av Sverigedemokraterna – trettio år efter rasisternas försök att på 1980- och 90-talet handgripligen erövra det fysiska rummet på Stockholms Centralstation.
Kommentar | Håkan Blomqvist
Det var under 1990-talets första skälvande år. ”Murens fall” 1989 och Sovjetunionens upplösning förändrade världens politiska landskap. Demokratin på frammarsch, hoppades många, medan gamla konservativa och rent reaktionära och nynazistiska föreställningar och handlingar återsåg dagens ljus. Nationalism och rasism som sedan 1980-talet åter börjat ge sig till känna i högerextrema miljöer bröt fram i en omfattning som inte upplevts sedan nazismen och andra världskriget. Rasistiska ”skinheads” i England och på andra håll gick bärsärkagång mot invandrare, vit maktmusik ackompanjerade en fascistisk återkomst. I Sverige hade BSS, Bevara Sverige Svenskt, bildats 1979 och gick samman med andra fascistgrupper för att 1986 bilda Sverigepartiet som två år senare blev Sverigedemokraterna.
1991 vann Carl Bildts höger, Moderaterna, valet och bildade regering, den då mest högerinriktade sedan ”kosackvalet” 1928. Samtidigt kom det invandrarfientliga Ny Demokrati in i riksdagen med en blandning av invandrarfientlighet och extrem nyliberalism. Rasistiska stämningar fick luft under vingarna, invandrare misshandlades och även mördades på öppen gata, våldsamma konfrontationer ägde rum mellan antirasister och den nya typen av fascim.
En sådan plats var Stockholms Centralstation där aktiviströrelsen Stoppa Rasismen sökte sprida sin tidning med samma namn – den som under ledning av antirasisten och Internationalens journalist Stieg Larsson utvecklades till Expo – i gången mellan Centralstationen och tunnelbanans T-centralen. Här drabbade Stoppa Rasismen samman med SD-skins och andra gaturasister i en kamp platsen. Och nog verkade det efterhand som om rasisterna tvingades lämna området.
Men egentligen kanske mest för att svida om och i valet 2010 göra sitt inträde i Sveriges riksdag med över fem procent av rösterna.
Idag, trettio år senare, välkomnade att monopolisera hela Stockholms centralstation med sina knappast kamouflerade rasistiska budskap.
”Vi förstår att politiska budskap väcker känslor och skapar engagemang”, svarar Jernhusen vår förfrågan och understryker sin politiska neutralitet samt att alla riksdagspartiet ”kan hyra våra reklam- och eventytor. … Det innebär att vi inte nekar ett riksdagsparti att annonsera, så länge innehållet följer lag och våra villkor.” Men tillägger klädsamt:
”Med det sagt så tar vi kritiken mot helhetsupplevelsen och kampanjen på stort allvar. Den aktuella situationen ger oss anledning att dra lärdom inför framtida bokningar och se över hur våra riktlinjer fungerar. Vårt mål är att alla ska känna sig välkomna på våra stationer.”
Kanske vore det målet lättare att nå om inte arvtagarna till 1980- och 90-talets rasistiska budbärare och slagskämpar tilläts ta över Sveriges mest centrala knutpunkt.
Bilder: Stoppa rasismen demonstrerar i slutet av 1980-talet. Lasermannen sköt invandrare, Expressen hetsade mot invandring, Jimmy Åkesson och SD gjorde entré efter att högerkrafterna segrade i valet 1991.
