Förutom Peter har makten förnamn som Elon, Jeff, Mark, Bill och Jensen. På Forbes lista över världens 20 rikaste finns 13 andra män och 1 kvinna.
Hade något varit bättre om alla namnen på listan hade varit kvinnor? Självklart inte, men lika självklart är mansdominansen ingen slump.
Opinion | Bodil Carlsson
Gloria Steinem dog häromdagen, sörjd och saknad av inte många vänsterkillar. Vem har tid att tänka på gamla vita liberala feminister?
Vi som har tillräckligt många år på nacken för att inse att valet om fem dagar kan bli vårt sista – vi minns en del. Själv har jag i de korta stunder jag orkar se partiledarutfrågningar räknat på fingrarna: fem av åtta partier leds av kvinnor – helt jäkla otänkbart när jag var ung. Vilken förändring på mindre än en livstid!
Så varför ser jag inte detta som solklar framgång? För att jag plötsligt minns något som Gloria Steinem sa för längesen och som jag inte riktigt begrep då: “We’ll never solve the feminization of power until we solve the masculinity of wealth.”
Vi kommer aldrig att fatta hur politiken har femininiserats förrän vi förstår hur maskulin rikedomen är.
Forbes Real Time Billionaires List – The World’s Richest People
Makten ligger inte hos folkvalda politiker längre. Den har aldrig legat bara där, men nu ligger den längre bort än någonsin. Därför går det för sig att släppa fram kärringarna i politiken: om inte annat så tilltalar de ju andra kärringar.
Maktens centrum ligger hos såna som killarna på fotot – plus, förstås, hos skygge Peter Thiel, som inte är med. Kanske för att han nyss stack till Argentina med sin äkta make och deras två barn födda ur en köpt livmoder? Argentinarna är inte odelat förtjusta över hans ankomst och det har ingenting med hans sexuella preferenser att göra. Demonstranter står med skyltar som säger PETER THIEF! framför de ståtliga järngrindar som spärrar uppfarten till hans inhandlade palats i Buenos Aires.
Det har spekulerats om att Thiels skutt till Argentina är det senaste nya i bubbelbiljardärernas planer på en tillflykt undan nästa världskrig, men det kan finnas en alldagligare förklaring. Några tror att Kaliforniens kommande röstning om en femprocentig engångsskatt för alla med förmögenheter över 1 miljard dollar har mera med saken att göra. Thiel har enligt Forbes nu 32 miljarder dollar i fickan, så stackarn skulle åka dit på runt 1 miljard. Skatten är tänkt att gå till sjukvård, skolor och mathjälpsprogram. Vem vill ödsla sina pengar på sånt? Det finns en annan möjlighet också: strax efter Thiels ankomst lade president Milei, mannen som tycker att staten bäst hanteras med motorsåg, fram en plan för att locka investeringar till landet. Argentina vill garantera storinvesterare inom ”framtidsbranscher” som AIdatacenter och halvledare lönsamma villkor under trettio år. Bra med stat ibland!
Förutom Peter har makten förnamn som Elon, Jeff, Mark, Bill och Jensen. På Forbes lista över världens 20 rikaste finns 13 andra män och 1 kvinna. Den där enda kan vi räkna bort; hon ärvde liksom sina två bröder på samma tjugolista sina ofattbara pengar från sin Walmartspappa. Killarna leder förstås företaget; kvinnan lägger sin mindre andel av miljarderna på lite konst och välgörenhet. Nedanför de tjugo största hittar man några andra kvinnonamn, men med ett eller två undantag är de döttrar, frånskilda hustrur till eller änkor efter biljardärer. Det har aldrig funnits så mycket pengar som nu och de har aldrig varit så koncentrerade till ett fåtal män.
Hade något varit bättre om alla namnen på listan hade varit kvinnor? Självklart inte, men lika självklart är mansdominansen ingen slump. Tror ni att hypermaskulinitetens återkomst är en slump? Killarna på foto är vår tid messiasgestalter, åtminstone i egna ögon. Peter Thiel grubblar på om Greta Thunberg är Antikrist, Pete Hegseth vill testosterontesta amerikansk militär och hans nyevangeliska kyrkas ledarpastor predikar att rösträtt skall förbehållas mannen i hushållet. Elon Musk anser att empati är den västerländska civilisationens svaga punkt och skaffar fjorton ungar med olika kvinnor för att sprida sina överlägsna gener så mycket han kan innan inbördeskriget kommer. Här hemma nöjer sig lille SD-Tobbe med rött kött. Och vad döljer sig bakom alla dessa batterijesusar och gymprofeter?
Serverhallar drar enorma mängder el och enorma mängder kylvatten. I USA växer motståndet – ort efter ort i flera delstater protesterar. Folk är rädda för att antingen bli av med sin el eller få den levererad till skyhöga priser av vinstdrivande företag. De är rädda för vattenransonering. Vad gör techföretagen då? Letar upp ställen med svalare klimat, billigt vatten, billig el och väldigt gärna ett avfolkningsproblem med i den läckra grytan. Just nu är det bråk om servers under uppsegling i Skottland. Någonstans i Sverige försvarar ordföranden i en liten kommunstyrelse planerna: ”Vi måste ju ha något att leva av…”
När blev storföretagsinvesteringar en lotterivinst att ödmjukt tacka för? När blev jobb en gåva uppifrån?
I Gävle-Sandviken finns redan ett datacenter och nu planeras för ännu ett. Enligt SVT 2024 drar den som redan finns nästan lika mycket el som en medelstor svensk stad, nästan lika mycket som Gävle. I Sundsvall planeras också för en serverhall. Ett klipp ur ett debattinlägg i Sundsvalls tidning från juni 2026:
”Den aktuella etableringen planeras anslutas med en effekt på 1 000 MW. Med en antagen lastfaktor på 50 procent motsvarar det en årlig elförbrukning på cirka 4,38 TWh. Som jämförelse uppgår dagens elanvändning i vårt elområde till omkring 15,2 TWh (2025). Serverhallen skulle alltså öka efterfrågan på el med närmare 30 procent.
Dessutom har planer kommunicerats på att i ett senare skede fördubbla kapaciteten till 2 000 MW. Vid samma lastfaktor skulle elanvändningen då uppgå till omkring 8,76 TWh per år, vilket motsvarar mer än hälften av dagens totala elförbrukning i vårt elområde. En enda anläggning skulle därmed bli en av de absolut största elkonsumenterna i regionen.
En så kraftig ökning påverkar inte bara elnätet utan även elpriset. På den nordiska elmarknaden används prismodellen Euphemia, där elpriset bestäms utifrån utbud och efterfrågan samt överföringskapaciteten mellan olika områden. En mycket stor och kontinuerlig efterfrågan ökar konkurrensen om tillgänglig el och riskerar därmed att bidra till högre elpriser för både hushåll och företag.
Den lokala samhällsnyttan är dessutom tveksam. Serverhallar har efter byggtiden endast ett litet antal permanenta arbetstillfällen. De flesta insatsvaror, den tekniska utrustningen och specialisttjänsterna produceras inte lokalt utan köps in från andra regioner eller länder. Resultatet blir att stora mängder el tas i anspråk, medan de långsiktiga ekonomiska effekterna för den lokala kommunen blir förhållandevis små.
Tänk efter före. Efteråt är det för sent.”
Någon som tycker att våra politiker är särskilt bra på att tänka efter före? Någon som minns Northvolt? Tänk om någon enda av våra politiker i stället för att sitta och tjafsa i eviga TV-sändningar kunde svara på en fråga. Om våra kommuner ska ställa upp med el och vatten, med vägar och husbyggen och skolor åt stora företags planerade investeringar i fabriker för framtiden… varför kan vi inte lika gärna bygga och äga fabrikerna själva?
