Bodil Carlsson fortsätter sin granskning av de män som i kraft av sin makt och rikedom anser att de är i sin fulla rätt att styra världen. Oavsett vart det leder resten av mänskligheten.
Bild: FT Marinetti omgiven av sina sina futuristiska vänner 1912.
Krönika | Bodil Carlsson
Här talar techkapitalisten Marc Andreessen hösten 2023 i The Techno-Optimist Manifesto på sitt investeringsbolags hemsida om vad han tänder på:
Vi tror på romantiken i tekniken och industrin. Tåget, bilen, det elektriska ljusets, skyskrapans eros. Och mikrochipets, det neurala nätverkets, raketens, den kluvna atomens. Vi tror på äventyr. Att ge oss ut på hjältens resa, göra uppror mot det rådande tillståndet, kartlägga okända områden, besegra drakar och föra hem bytet till vår gemenskap.
Vad skulle ni uppskatta hans mentala ålder till? Andreessen var inte tretton år när han svettades över den erotiska lockelsen hos maktens maskiner; han var lite drygt femtio. Men hans företags förmögenhet låg på många miljarder dollar och hans namn var vida spritt. Vilket visar både att man kan häva ur sig vilka dumheter som helst och ändå bli bemött med vördnad, om man har en tillräckligt förgylld predikstol och vet vem man predikar för, och att han hade alldeles rätt när han i sitt manifest senare berättar att marknaden är det överlägset bästa sättet att hjälpa folk man inte känner. Ingen av oss känner ju Mark Zuckerberg, men de flesta av oss har hjälpt honom att bli väldigt rik.
Manifestet avslutas med visdomsrader under rubriken Technological Values. Techvalparnas Trosbekännelse hade varit en bättre titel. Själva frasen ”Vi tror på” återkommer gång på gång; som någon sa, påminner upplägget om den gammelkristna nicenska trosbekännelsen från 300-talet, inte minst för att tanken på ett rike utan ände är den lockande slutklämmen i båda. I Andreessens version av himmelriket skall den teknologiska produktivitet som aldrig tar slut göra oss alla saliga. Eftersom teknologi innebär att man ständigt kan producera mera och mera med mindre och mindre, öppnar sig oändligheten: människans behov och begär – säger Andreessen – är visserligen gränslösa men samma sak gäller möjligheten att tillfredsställa dem. Alltså kan och borde världsbefolkningen öka till 50 miljarder som får leva under den fria marknadens välsignelse i ett evigt växande och nästintill gratis överflöd. Tar ståplatserna slut är det ju bara att flyga till galaxerna.
Den som framför det här är alltså en vuxen man. Om han brukar ta amfetamin ihop med sitt testosterontillskott och själv tror på vad han säger eller bara vill pusha hugade investerare undandrar sig min bedömning, men här kommer flera citat från det världsledande kapitalinvesteringsföretagets hemsida.
Vi tror på ambition, handlingskraft, uthållighet, obeveklighet – styrka. Vi tror på risker, på att ta språng in i det okända. Jag föredrar frågor som inte går att besvara framför svar som inte går att ifrågasätta.
Resten av oss slås måhända av tanken att frågor som saknar svar lätt kan bli samma sak som huvudlöst risktagande, som i: Vad skulle kunna gå fel med AI-utbyggnaden ( eller resursförbrukningen, eller den militära rustningskapplöpningen eller alla tre i kombination) och vilka blir då konsekvenserna? Andreessen kanske återkommer till den saken. I väntan därpå får vi läsa vidare:
Vi tror på naturen, men vi tror också på att vi kan övervinna naturen. Vi är inga primitiva människor som kryper ihop av rädsla för blixten. Vi är topprovdjuret; blixten arbetar för oss.
Vi (Andreessens lilla gäng eller arten människa…?) är alltså rovdjuret i näringskedjans topp. Själva blixten är vår ödmjuka tjänare.
Hans utgjutelser har en föregångare i ett annat manifest. Här är den italienske poeten och fascistinspiratören F T Marinetti i Det Futuristiska Manifestet 1909 om sin tids virilitetsmaxxare: fyra hjul och en bensinmotor
Vi vill lovsjunga mannen bakom ratten, som kastar sin andes spjut över jorden längs dess omloppsbanas cirkel Vi står på århundradenas sista utskjutande udde! Varför skulle vi blicka tillbaka, när det vi vill är att bryta sönder det Omöjligas outgrundliga dörrar? Tid och rum dog igår. Vi lever redan i det absoluta, för vi har skapat evig, allestädes närvarande hastighet.Vi vill glorifiera krig – världens enda hygien – militarism, patriotism, frihetsbärarnas destruktiva gester, de sköna idéer som är värda att dö för, och hånet mot kvinnan.
”För kriget, världens enda hygien!” Deklaration av F.T. Marinettis italienska futurister som hyllade krigets ”renande kraft.”
Ja, den där sista knorren låter väl snarare som Pete Hegseth än Marc Andreessen. Å andra sidan sitter Andreessen numera som rådgivare åt Hegseth i U.S. Pentagon Defense Policy board, så åsiktsskillnaderna är kanske inte alltför stora. Går det att få techkillarna att växa upp, när pojkrummet hålls skyddat av murar med pengar och den politiska maktens alla vapen? Inom de väggarna är man fri att tro att blixten är ens tjänare fram till ögonblicket då den slår ner i ens skalle. Man brukar bara inte hinna se varifrån den kommer.
Resten av oss får väl hoppas på att inte tiden och rummet dör i morron. Bjuden på middag med hemlagat rotmos hos grannen får jag en fråga om vad jag har sysslat med under dagen. Jag berättar om Marc Andreessens tankar om livet och hon lyssnar allt mera storögd. Till sist lägger hon ner sin gaffel och säger klentroget: … och de där människorna styr världen???
