För i dagarna sjuttio år sedan störtades den stora Stalinstatyn i Budapest när ungerska studenter och arbetare gjorde uppror mot den stalinistiska regimen. Arbetarråd och studentorganisationer övertog den faktiska makten innan sovjetiska tanks rullade in.
Fokus | Per Leander
Det är nu 70 år sedan Ungernupproret, som bröt ut på allvar den 23 oktober 1956, när massiva demonstrationer på gatorna i Budapest övergick i väpnad kamp mot den sovjetiska ockupationsmakten och landets egen stalinistiska regim. Enligt västliga media handlade upproret om det ungerska folkets kamp mot kommunismen. Den sovjetiska propagandan påstod istället att det var ett fascistiskt kuppförsök som måste slås ner. I själva verket var det framför allt ett arbetar- och studentuppror, där många av de som organiserade sig i kampen själva var kommunister som förespråkade ett självständigt socialistiskt Ungern.
Den utlösande faktorn till Ungernupproret 1956 var den så kallade avstaliniseringen som inleddes efter Stalins död, då hans efterträdare Nikita Chrusjtjov började ta avstånd från Stalins värsta brott. Stalins regim hade varit så brutal att även partiledningen levde i skräck, och Chrusjtjov förstod att det inte längre gick att styra med sådana metoder. Chrusjtjovs fördömande av Stalin, som inleddes vid den sovjetiska partikongressen 1956, innebar ingen direkt demokratisering av systemet, men väckte ändå enormt hopp inom det sovjetiska imperiet. Många människor, inte minst i de sovjetiska lydstaterna, fick mod att kräva sina rättigheter och politiska fångar sin frihet.
Inom den ungerska regimen växte motsättningarna mellan de gamla stalinisterna och reformkommunisterna som leddes av Imre Nagy, som suttit fängslad under Stalintiden. Samtidigt började människor organisera sig underifrån i arbetarråd på fabrikerna och studentorganisationer på universiteten för att kräva ett politiskt inflytande. Massmobiliseringen kulminerade på kvällen den 23 oktober 1956, då det hölls en enorm demonstration utanför parlamentet i Budapest, till stöd för Imre Nagy. När den ungerska säkerhetspolisen AVH svarade med att försöka jaga iväg folk övergick protesterna i gatustrider. Samma natt rev demonstranterna den stora Stalinstatyn i Budapest.
Symbolen för upproret blev den ungerska flaggan med ett hål i, där den sovjetiska symbolen i mitten hade klippts bort. Efter ett par dagar var det uppenbart att demonstranterna hade tagit över staden, och till en början mötte revolutionärerna inget större motstånd. De sovjetiska soldaterna som var stationerade i Budapest när upproret bröt ut förhöll sig neutrala. Några av dem anslöt sig till och med till upproret och skyddade demonstranterna mot den ungerska säkerhetspolisen. Det såg ut som att revolutionen hade segrat och det ungerska kommunistpartiets ledare, stalinisten Ernö Gerö, flydde till Ryssland. Under den kommande veckan tog reformkommunisten Imre Nagy formellt över och förklarade att Ungern skulle bli en självständig socialistisk republik.
I Sovjetunionen såg de styrande med förskräckelse på utvecklingen i Ungern och befarade att upproret skulle sprida sig till de andra satellitstaterna. Eftersom de sovjetiska soldaterna som var stationerar där inte hade visat sig vara lojala med Moskva, tvingades Chrusjtjov skicka nya trupper mot Budapest. I den officiella sovjetiska propagandan sades det att det hade skett en fascistisk kupp i Ungern. Det var trots allt bara elva år sedan andra världskriget, då Ungern hade varit allierat med Nazityskland. Mot de sovjetiska stridsvagnarna som nu strömmade in i Budapest hade de ungerska rebellerna ingen chans.
Den 10 november var striderna över. Runt 2 500 ungerska ungdomar hade stupat och Imre Nagy dömdes som förrädare och avrättades. Men även om upproret hade krossats hade kampen inte varit helt förgäves. Som en sorts kompromiss gick Moskva med på att Janos Kadar skulle bli landets nya ledare. Han var också en sorts reformkommunist som hade suttit fängslad under Stalintiden och hade större förståelse för sitt folk än vad de tidigare ledarna hade haft. Även om Kadar gick med på att Ungern skulle vara fortsatt underställt Sovjetunionen, blev regimen där under de kommande decennierna en av de mildare inom östblocket, relativt sett.