470 000 människor i Gaza lider av katastrofal svält.
Av dem är 71 000 barn.
100 av de barnen har nu dött av svälten, uppger den Hamasstyrda hälsomyndigheten. Totalt uppges nu 117 vuxna och 100 barn ha avlidit.
—Den lilla mängd mat som kommer in når inte de som behöver den mest, säger intensivvårdsläkaren Märit Halmin, som nyligen återvänt från Gaza, till Aftonbladet.
I Internationalens samarbete med journalister och fotografer inne i Gaza handlar det idag om Ahmed, elva år.
Fokus|Walid Masoud text och foto
Ahmed, en pojke som ännu inte fyllt tolv år från norra Gaza, kände en gång havet genom dess färger och dess vågor, och himlen genom dess fönster som öppnades för barndomens enklaste drömmar.
Han hade ett litet hem, vänner och skratt som fyllde varje hörn av hans värld.
tills den 7 oktober kom…
En natt som aldrig tagit slut.
Ahmed flydde med sin familj mer än sex gånger.
Varje gång lämnade han efter sig fragment av sig själv:
en sten han brukade leka med,
skuggan av ett träd där han en gång sökt sin tillflykt,
Värmen i ett hem som vaggade hans små drömmar.
Nu, i ett trångt tält i södra Gaza,
hans kropp bleknar lite mer för varje dag,
och hans tysta röst darrar i en tystnad som ingen besvarar.
Här gnager hungern inte bara på ett barns mage…
Det sipprar in i hans själ och stjäl hans andedräkt.
Ahmed trycker handen mot magen och viskar:
”Ibland låtsas jag att jag kan höra det mullra… Men hungern tar aldrig slut.”
Ord för tunga för en pojke i hans ålder,
ett eko av smärta som världen vägrar att höra.
I de fördrivnas tält, under en himmel tung av sorg,
Siffrorna skär genom tystnaden med obarmhärtig klarhet:
470 000 själar i Gaza lider av katastrofal hunger.
Bland dem fanns mer än 71 000 barn – barn som Ahmed.
Och ändå, mitt i rapporterna och uttalandena,
FN:s särskilde rapportör Michael Fakhris ord tränger igenom:
– Det här är medveten svält.
Ett brott mot mänskligheten.”
Men Ahmed förstår inte de orden.
Allt han vet
är att hans mamma tuggar på tomhet
för att stilla sin egen hunger
och målar ett leende över ansiktet
så att hennes lilla pojke inte ska se hennes tårar.
Det här är inte bara en bild.
Detta är ett tyst skrik –
ett barns bräckliga kropp
blottlägger världens dövhet
och ställer en fråga som inte går att svara på:
Hur många fler barn måste förvandlas till aska?
innan världen äntligen tittar åt vårt håll?
”Hej, jag heter Malak Abuhamda och det här är min historia inifrån Gaza” – Internationalen
Berättelser inifrån Gaza – Från en avhuggen hand växer en dröm fram – Internationalen
Stöd Internationalen på plats inne i Gaza! – Internationalen