Almodóvar och Konsten att Inte Vara Opolitisk

”Det är upprörande att säga att artister inte ska göra politiska ställningstaganden.” Orden tillhör Pedro Almodóvar, en av Spaniens mest framstående filmskapare, känd för sina färgstarka, provocerande och ofta politiskt laddade filmer. Som en konstnär som ständigt balanserat på gränsen mellan det personliga och det politiska, har Almodóvar blivit en symbol för hur film och konst inte bara kan, utan måste, spegla samhällets skiftningar och orättvisor.

Kultur|Kristina Johannesson

Konst och Politik – En Oundviklig Koppling

Konsten har alltid varit ett kraftfullt verktyg för att kommentera och utmana det rådande samhällsklimatet. Ändå finns det fortfarande de som hävdar att artister bör hålla sig borta från politiken. Men i en värld där varje aspekt av livet påverkas av politiska beslut – från den bostad vi bor i till de filmer vi ser – blir det allt tydligare att konst inte kan separeras från sin politiska kontext.
Pedro Almodóvar är ett levande exempel på detta. Hans filmer är inte bara underhållande eller vackra att se på; de är djupt rotade i det spanska samhällets förändringar, från diktaturens fall till de moderna sociala rörelsernas framväxt. Filmer som Todo sobre mi madre och Hable con ella har visat upp inte bara hans unika konstnärliga vision, utan också hans förmåga att ta upp ämnen som sexualitet, familjeliv, religion och identitet – alltid med en politisk underton.

Almodóvars Politiska Uttryck

Almodóvar, som växte upp under Franco-regimens kulturella förtryck, utvecklade en tidig medvetenhet om hur kultur kan användas som ett verktyg för motstånd. När Spaniens nationella filmskola stängdes ner som en del av regimens censurpolitik, tvingades han att finna nya vägar för att uttrycka sig. Denna erfarenhet formade honom som konstnär, och det är ingen slump att hans verk ofta kretsar kring motstånd, frihet och självständighet. Almodóvar har sagt att han tagit intryck av andra regissörer såsom Alfred Hitchcock, Luis Buñuel, Rainer Werner Fassbinder, Ingmar Bergman och Federico Fellini.

Tidningen elDiario intervjuade Almodóvar i samband med premiären av The Room Next Door, filmregissörens första engelskspråkiga film, som nyligen belönades med Guldlejonet vid filmfestivalen i Venedig. Även döden tar Almodóvar sig an med humor och värme i denna berättelse som utforskar smärta, sjukdom och död, samtidigt som den understryker vikten av att ”fira de små sakerna i livet”, oavsett hur ”usel” den politiska situationen må vara. I intervjun kommenterar Almodóvar det aktuella politiska läget i Spanien och gör ett klart ställningstagande: ”Extremhögern vill förvandla minderåriga migranter till inkräktare. Det är dumt och orättvist.” Men skulle han inte ha gjort det? Är det ens möjligt att inte göra det? Under de senaste veckorna, efter att filmskaparen höll ett tal i Venedig där han uttalade sig emot extremhögern, har inbitna anhängare av nyfascisterna i Vox kritiserat honom för att ge sin åsikt om ämnen utanför filmens värld. Tala om trångsynthet! Självklart har även Almodóvar rätt att uttrycka sin syn på samhället. Det vore märkligt om han inte gjorde det, särskilt när han hade en mikrofon framför sig som gav honom möjligheten att nå ut.

Att hans uttalanden väckte sådan uppståndelse visar på den politiska laddningen i dagens samhällsdebatt – men också på den oerhört viktiga roll som konstnärer spelar när det kommer till att ifrågasätta makten.

Går det att Inte Vara Politisk?


Frågan är om det ens är möjligt att vara en opolitisk konstnär. Alla konstnärliga uttryck, oavsett om det är en film, en teaterföreställning eller en tavla, speglar de värderingar och idéer som vi som samhälle bär med oss. Konst är ett av de mest kraftfulla sätten att både bevara och utmana status quo. Det politiska finns i allt. Det finns politik i hur unga karaktärer i tv-serier bor i lägenheter som unga uppenbart inte har råd med, och i hur nyhetssändningar framställer samhällshändelser.
För Almodóvar är politik en oumbärlig del av hans konstnärliga ansvar. Som en av 300 intellektuella och konstnärer som nyligen undertecknat ett brev till den spanska regeringen, kräver han ett starkare stöd för de palestinska och libanesiska folkens rättigheter. I brevet uppmanas Spanien att ansluta sig till andra nationer som redan har stoppat sin vapenhandel med Israel. Almodóvar framstår som ett ljus i mörkret, då han gång på gång visar att han ser det som sin plikt att använda sin plattform för att påverka samhällsfrågor. Att hålla tyst, menar han, är att svika sitt ansvar som konstnär och medmänniska.

Konstnärens Ansvar

I en tid av politisk turbulens och extremism blir konstnärernas roll allt viktigare. Genom sina filmer belyser Almodóvar inte bara spanska samhällsproblem, utan också globala frågor som kön, identitet och migration. Hans arbete påminner oss om att konst inte bara är till för underhållning – den är ett verktyg för förändring. Och när konstnärer tar ställning, som Almodóvar gjort, visar de att konsten kan vara en kraft som påverkar både hjärtan och politiska system.

Så varför ska då konstnärer inte få ta politisk ställning? I en värld där allt genomsyras av politik, från de berättelser vi berättar till de bilder vi skapar, är det absurt att förvänta sig att konstnärer ska hålla sig neutrala. Precis som Almodóvar påpekar är trångsynthet också politik.

Fakta om Pedro Almodóvar

Internationellt genombrott
Pedro Almodóvar gjorde sitt internationella genombrott 1988 med filmen Mujeres al borde de un ataque de nervios (Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott).

Oscarutmärkelser

  • 1999: Bästa utländska film för Todo sobre mi madre (Allt om min mamma).
  • 2003: Bästa manus för Hable con ella (Tala med henne).

Övriga priser

  • BAFTA Awards: Bästa utländska film för Todo sobre mi madre (1999).
  • Golden Globe: Bästa utländska film för Todo sobre mi madre (1999).
  • Goya Awards: Flera Goya-priser för olika filmer, inklusive bästa regissör och bästa film.
  • César Awards: Bästa utländska film för Todo sobre mi madre (2000).
  • Palme d’Or: För Hable con ella (2002) vid filmfestivalen i Cannes.
  • Berlinale: För Dolor y gloria (2019) fick han ett hederspris och har tidigare vunnit i kategorin bästa manus.
  • Guldlejonet: För filmen The Room Next Door (2024) vid filmfestivalen i Venedig.

Filmer

  • 1978 – Folle… folle… fólleme Tim! (Knulla… knulla… knulla mig, Tim!)
  • 1980 – Pepi, Luci, Bom
  • 1982 – Laberinto de pasiones (Kärlekslabyrint)
  • 1983 – Entre tinieblas (Mörkrets hemlighet)
  • 1986 – El propósito del deseo (Önskans pris)
  • 1987 – La ley del deseo (Önskans lag)
  • 1988 – Mujeres al borde de un ataque de nervios (Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott)
  • 1989 – Tal como éramos (Som vi var)
  • 1990 – Átame! (Bind mig!)
  • 1995 – La flor de mi secreto (Min hemliga blomma)
  • 1999 – Todo sobre mi madre (Allt om min mamma)
  • 2002 – Hable con ella (Prata med henne)
  • 2004 – La mala educación (Den dåliga uppfostran)
  • 2006 – Volver (Återvända)
  • 2009 – Los abrazos rotos (De brustna omfamningarna)
  • 2011 – La piel que habito (Huden jag bor i)
  • 2013 – Los amantes pasajeros (De älskande passagerarna)
  • 2016 – Julieta
  • 2019 – Dolor y gloria (Smärta och ära)
  • 2021 – Parallel Mothers (Parallella mödrar)
  • 2023 – Strange Way of Life (Extraña forma de vida)
  • 2024 – The Room Next Door

Teater

  • 1979 – La caída de Sodoma
  • 1980 – Bocadillo
  • 1980 – Dos putas, o Historia de amor que termina en boda
  • 1980 – Homenaje (hyllning till Fernando Arrabal)
  • 1980 – Sexo Va: Sexo viene
  • 1983 – Las hijas de Amapola
  • 1989 – La presencia de la ausencia
  • 2009 – Los abrazos rotos (DVD-release som innehåller teaterpjäsen)