Vänsterpartiet vann mark bland hyresgäster när man kastade ut en S-regering 2021. Nu vill jag helst inte tänka på vilka kompromisser V ska göra med C för att sitta i regering. Vänsterpartiet var på god väg att vinna över många förorter från Socialdemokraterna, inte minst på grund av kritik av Israel under EU-valet 2024. Efter de senaste uteslutningarna är det oklart hur detta kommer utveckla sig. Vänd skutan innan det kraschar, uppmanar V-medlemmen Ståle Holgersen, lektor i kulturgeografi och författare till boken ”Krisernas tid: ekologi och ekonomi under kapitalismen”.
Opinion|Ståle Holgersen
Vänsterpartiet vill sitta i regeringen, och det är bra. Partiet deltar trots allt i val för att växa, ta makten och använda den. Vill man sitta i regeringen är det också smart att diskutera detta öppet, så att man är förberedd den dagen det blir – eller inte blir – aktuellt. Däremot tror jag att V:s ledning har valt fel väg till makten.
Först måste jag få nämna att jag aldrig ville skriva detta. Internt bråk gynnar bara högern. Men när jag nu efter 25 år (i SU/SV Norge och V Sverige) funderar på att gå ur partiet, känns det ändå fel att lämna utan att säga högt vad jag tänker.
Vänsterpartiets väg till makten är att anpassa sig hela vägen fram. Partiet ska växa genom att visa sig styrningsdugliga, och sen släppas in i värmen när S och det mediala Sverige tycker att man är fin nog. Här finns några problem. Kritiker har redan kallar linjen för sosse-stalinism: socialdemokratiskt innehåll och stalinism till form.
Just nu går vägen för acceptans genom uteslutningar. Då ska det bli lugnare internt, och världen kan se hur man tar vi itu med “problemen”. Så långt har det knappast blivit lugnare internt, och den externa kritiken kommer inte sluta med enskilda uteslutningar. När Vänsterpartiets fiender (till höger) och konkurrenter (i centrum/vänster) ser att det fungerar att pressa V, varför sluta? Man uteslöt Kristofer Lundberg och Björn Alling, och pressade (eller mobbade?) ut Orwa Kadoura. Detta är tre människor jag aldrig mött, och jag känner bara fallen via samtal med kamrater och genom media. Det är inte enkelt att förstå exakt varför de kastades ut, ingen har sagt eller gjort något antisemitiskt, men gemensamt för alla tre är deras ”problematiska” syn på Israel/Palestina. Inte minst den känsliga frågan om Israels existens.
Vi är väldigt många medlemmar i V som tycker att det är problematiskt när stater är grundade på etnisk rensning och baserad på att en enskild religiös grupp har mera makt än andra. Detta är Israel. Personligen är jag inte kategoriskt emot en två-stats-lösning; det är inte upp till folk i Europa att bestämma hur stater i mellanöstern ska organiseras. Under fredsprocessen med Oslo-avtalet vad det inte orimligt att tänka att den mest realistiska vägen till fred var en tvåstatslösning. I dag har detta havererat totalt. Vi är många som menar att Israel aldrig hade som intention att låta palestinierna bygga en egen stat bredvid sin: vilket skulle inkludera egna flygplatser, militär, etc.
Det är allt flera i dag, även inom V, mig själv inkluderad, som anser att den mest realistiska vägen till fred i området mellan Jordanfloden och Medelhavet är att det skapas en demokratisk stat, med lika demokratiska, sociala, religiösa, ekonomiska och politiska rättigheter för alla som bor där, oberoende av religion och etnicitet. Och om det skulle etableras en sådan gemensam demokratisk stat – för kristna, judar och muslimer – kommer alltså inte Israel att finnas som stat. Tycker V:s ledning verkligen att alla som tycker detta är antisemiter? Om Ilan Pappe var medlem i Vänsterpartiet, skulle han exkluderas för antisemitism? Ska jag uteslutas nu?
En anledning till att man har hamnat i denna härva är att politiken varken är grundad på en genomtänkt antirasistisk politik eller en uppdaterad Palestinapolitik. Detta verkar långt mera vara ad hoc-manövrering för att anpassa sig till andra partier och till rådande diskurser i svensk media. (Till exempel vore det otänkbart att partiet i dag skulle exkludera någon för islamofobi, även om detta är ett större samhällsproblem, eftersom det inte existerar någon press överhuvudtaget från storsamhället att agera mot islamofobin.)
Och efter Gaza, vadå? Kan V sitta i regeringen, om medlemmar är aktiva i Återställ Våtmarker? Vad gäller för medlemmar som stöder Andreas Malm, mannen som uppmanar till att spränga pipelines? Vad sker när “Magdalena” och hela borgerliga media kräver att V-ledningen tar den frågan “på allvar”?
Nu har Vänsterpartiets ledning lyckats alienera från sig palestinarörelsen, mitt under ett folkmord. Ingen behöver bli förvånad om ledningen skulle alienera sig från miljörörelsen, medan världen står i brand.
Det finns olika vägar till makt. Hade Sverigedemokraterna kunnat vinna makten till att radikalt förändra Sverige om de för 15 år sen hade börjat anpassa sig till Moderaterna för att hamna i regeringen? Sverigedemokraterna byggde från sin bas, behöll kärnan och byggde utöver den, och stod upp för det man trodde på, även när det blåste.
Att hamna i regering med S är ingen tebjudning. Vill Vänsterpartiet verkligen ha makt, menar jag, behöver partiet bli en social kraft som resten av det politiska landskapet inte kan ignorera. Man måste våga vara annorlunda och stå upp för det man tror på. Snarare än att anpassa sig till en socialdemokrati på dekis, som står fast i en åtstramningspolitik, bör Vänsterpartiet ta över klassisk socialdemokratisk mark: facket, förorter, hyresgäster, etc.
Vänsterpartiet vann mark bland hyresgäster när man kastade ut en S-regering 2021. Nu vill jag helst inte tänka på vilka kompromisser V ska göra med C för att sitta i en regering. Vänsterpartiet var på god väg att vinna över många förorter från Socialdemokraterna, inte minst på grund av kritik av Israel under EU-valet 2024. Efter de senaste uteslutningarna är det oklart hur detta kommer utveckla sig.
Frågan är såklart långt mera komplex än jag kan skriva här. Även ett parti baserat på folkrörelser och klasskamp måste tänka konkret taktik, inte minst vid val. Och det finns såklart idag väldigt mycket bra samarbete mellan vänsterpartister och olika sociala rörelser. Men huvudriktningen från partiet ledning skapar varken internt lugn, eller ökar partiets förtroende, respekt eller stöd i befolkningen.
Navigera innan partiet imploderar. Vänd skutan, samla partiet, sluta uteslut folk och stå upp för socialismen. Våga vara något annat än SSU.
Ståle Holgersen,
Medlem i V Sundbyberg.