Mineralavtalet mellan USA och Ukraina handlar om att amerikansk imperialism utnyttjar Ukrainas utsatta position för att vinna ekonomisk och politisk kontroll. Det menar Vitaly Duda som företräder den ukrainska vänsterorganisationen Sociala Rörelsen, Sotsialniy Rukh, i en granskning av avtalet.
Kommentar|av Vitaliy Dudin medlem i ukrainska Sotsialniy Rukh (Sociala rörelsen).
Det mineralavtal som undertecknats mellan Ukraina och USA speglar det amerikanska kapitalets önskan att få obehindrad tillgång till Ukrainas mineralresurser. Det ger också USA ett nytt inflytande över Ukrainas ekonomiska och politiska situation. Däremot finns det inga uppenbara fördelar för Ukraina, trots att landet avstår från sin suveränitet.
Ukrainas Verkhovna Rada (parlament) röstade den 8 maj för att ratificera det så kallade mineralavtalet. Avtalet mellan Ukrainas regering och USAs regering om inrättande av den amerikansk-ukrainska investeringsfonden för återuppbyggnad (nedan kallat avtalet eller underjordsavtalet) undertecknades den 30 april.
Den amerikanska imperialismen utnyttjade Ukrainas utsatta position för att införa en rad ofördelaktiga villkor. Trots att några av de mest förtryckande villkoren har tagits bort (t.ex. att Ukraina ska betala för redan utlämnad militär hjälp) ger avtalet USA nya påtryckningsmedel över den ekonomiska och politiska situationen i Ukraina.
För närvarande vågar inte ens dess offentliga försvarare säga att det lovar välstånd eller stabilitet för Ukraina. Själva frågan om att representanter för ett främmande land exklusivt ska kunna bestämma villkoren för utnyttjandet av vår underjord (som är det ukrainska folkets egendom) är upprörande. De som gynnas av avtalet är det amerikanska kapitalet och kanske en del av den ukrainska oligarkin, men inte det ukrainska arbetande folket.
Det vore dock fel att beskriva detta avtal som en oåterkallelig nationell katastrof. Ukraina kan ännu befria sig från det koloniala oket och säga upp avtalet i framtiden, om det gör sig av med den oligarkiska kapitalismen och återupprättar sin suveränitet.
När det gäller avtalet finns det fem huvudsakliga problem som bör beaktas:
1) Avtalet bygger på ojämlikhet mellan parterna. Parterna enas om att inrätta en amerikansk-ukrainsk återuppbyggnadsinvesteringsfond i form av ett kommanditbolag (nedan kallat partnerskapet). Innehållsmässigt ger avtalet betydligt större fördelar för den amerikanska sidan än för den ukrainska.
Artikel II i avtalet, som i praktiken åsidosätter ukrainsk lagstiftning, är talande: där begränsas möjligheten att anta lagar som kan påverka avtalets genomförande negativt. Artikel III, som avser behovet av institutionella omvandlingar i enlighet med ”marknadsprinciper”, kan ses som ett dolt tryck för att fördjupa de nyliberala reformerna.
Vinster som uppstår genom avtalet kommer att vara skattefria (artikel IV) och företagen kommer att kunna överföra dem utomlands. Potentiell ersättning för förluster (skadestånd) nämns endast i samband med Ukrainas skyldigheter (artikel V). Alla investeringsprojekt som avser utnyttjande av underjorden eller drift av betydande infrastruktur kan genomföras efter anmälan till partnerskapet (artikel VII). Om Ukraina behöver uppfylla vissa ytterligare skyldigheter gentemot EU måste avtalsparterna genomföra ”konsultationer och förhandlingar i god vilja” för att beakta dessa (artiklarna VII och VIII).
2) Den föreslagna modellen kommer att leda till ytterligare privatisering av ekonomin. Avtalets ekonomiska innebörd är bland annat att Ukraina och USA gemensamt ska söka, utforska och utvinna naturresurser, samtidigt som man försöker attrahera investeringar i kritiskt viktiga sektorer av ekonomin. Det huvudsakliga fokuset för amerikanska investerare är helt enkelt att utvinna Ukrainas naturliga mineraler.
Detta kommer att skjuta i bakgrunden möjligheterna till ömsesidigt fördelaktigt samarbete för återuppbyggnad av infrastruktur eller utveckling av högteknologi. Sociala frågor (arbetsvillkor i utvinningssektorn, hållbar utveckling) utelämnades i avtalet. Fackföreningar och miljöorganisationer deltog inte alls i diskussionerna.
Att förena intressena för utvecklingen av utvinningsindustrin med sociala prioriteringar skulle kunna få positiva långsiktiga konsekvenser.
3) Hemlig diplomati undergräver avtalets legitimitet. De slutliga villkoren i avtalet hölls hemliga till sista stund, vilket gjorde en offentlig diskussion om frågan omöjlig. Förhandlingarna och förberedelserna skedde i hemlighet och den ukrainska regeringens ståndpunkt hölls hemlig. Omröstningen om ratificeringen av avtalet ägde också rum i en atmosfär av bristande öppenhet och på kortast möjliga tid.
Den ukrainska allmänheten saknar fortfarande fullständig information om bilagorna till avtalet (det så kallade avtalet om begränsat partnerskap). Huvudstyrelsen för vetenskap och expertis har inte kunnat bedöma utkastet till ratifikationslag (nr 0309), eftersom inte alla relaterade dokument bifogats avtalet.
4) Avtalet stärker inte säkerheten, utan begränsar suveräniteten. Under kriget kommer Ukraina inte att få allt vad det behöver från USA. Detta framgår tydligt av Donald Trumps uttalanden. Men undertecknandet av avtalet bekräftar uppfattningen att Ukraina inte kommer att kunna använda sina befintliga tillgångar som tidigare.
Undertecknandet av avtalet motiveras av säkerhetsskäl, men i verkligheten kommer det inte att ge några fördelar på detta område. Det utlovade militära stödet är illusoriskt (avtalets artikel VI hänvisar till möjligheten att erhålla vapen där kostnaderna bokförs som kapitalbidrag från USA). Man kan inte undgå att lägga märke till hur försiktig formuleringen är när det gäller kriget mellan Ryssland och Ukraina: Ukrainas bidrag till upprätthållandet av internationell fred genom att motverka rysk aggression nämns inte ens.
5) Avtalet är en följd av de nyliberala myndigheternas oförmåga att mobilisera resurser. Ukraina tvingas ta till riskfyllda metoder för att locka investeringar just på grund av rädslan för att nationalisera strategiska industrier, införa en progressiv skatteskala och bekämpa den svarta ekonomin.
Undertecknandet av ett ojämlikt avtal om framtida samarbete har påtvingats Ukraina på grund av dess behov av att skydda sig mot Putins invasion. Avtalet är ett logiskt resultat av att de ukrainska myndigheterna i slutet av 2024 föreslog att man skulle utvinna underjordsresurser för att få utländska medel. Den amerikanska administrationens utpressning under förhandlingarna om avtalet visar hur svårt det kommer att bli att driva denna process i den riktning som Ukraina behöver.
De viktigaste lärdomarna vi bör dra av den nuvarande situationen är följande: omständigheterna kring avtalet kommer objektivt sett att bidra till att skingra illusioner om den amerikanska imperialismens natur, och tanken att det ukrainska folket endast bör lita på sig själv kommer att bli ännu mer förankrad.
Ukrainas mineraler kan komma folket till gagn, men för att detta ska ske måste myndigheterna införa en socialistisk ekonomisk modell, där staten kontrollerar ekonomin och omfördelar välståndet mellan de olika sociala skikten. När det gäller internationellt samarbete finns det möjligheter att bygga upp jämlika relationer med länderna i Europa, som själva är intresserade av att Ukraina är starkt och skyddat