Den 28 april inträffade ett exempellöst strömavbrott för första gången, vilket lämnade Iberiska halvön (Spanien, Portugal och södra Frankrike) helt i mörker. Miljontals människor drabbades till följd av det värsta strömavbrottet i Iberiska halvöns samtida historia. Madrid, Barcelona, Lissabon och Porto var de städer som drabbades hårdast.
Utrikes|Antcapitalistas, översättning Alex Fuentes
Elsystemet kollapsade helt efter en plötslig förlust på 15 gigawatt, vilket motsvarade 60 procent av landets elförbrukning. Nödsituationen lämnade fem döda i Spanien. Enligt myndigheterna uppstod en kraftig frekvensoscillation pga minskningen av elproduktionen, vilket orsakade att elsystemet kopplades bort från resten av Europa och kollapsade.
EU har sagt att det inte finns några bevis för en cyberattack. Officiellt heter det att i Spanien var elsystemet i en skör situation pga den starka påverkan av vind- och solenergi. Till skillnad från vattenkraft, kärnkraft och värmekraft är dessa förnybara källor mindre effektiva på att stabilisera elnätet om det finns kraftiga fluktuationer i elproduktion eller efterfrågan. 70 procent av elproduktionen före kollapsen kom från dessa källor.
En dålig sammankoppling med Europa förvärrar också sårbarheten hos det spanska elnätet. Spanien är det tredje sämst uppkopplade landet i EU. Dess förbindelse med Europa är begränsad till fyra länkar med Frankrike. Spanien och Portugal bildar en energiö inom Europa pga dess begränsade elektriska sammankoppling med resten av Europa.
Det högerextrema partiet Vox i Spanien har använt strömavbrottet för att propagera för kärnkraftverk och kritisera kampen mot klimatförändringarna.
Socialistisk Politiks systerorganisation i Spanien (Anticapitalistas) skriver följande i ett uttalande:
1. Varken kärnkraft eller fossila bränslen ger oss säkerhet. Vi avvisar helt alla förnyade försök att driva kärnkraftverk och värmekraftverk. Kärnkraft är beroende av uranutvinning. Den utgör en ständig risk och binder oss till en obestämd hantering av kärnavfall. Dessutom, i fallet med strömavbrottet, var kärnkraftverken de första att stängas av, vilket förvärrade situationen. Värmekraftverk skapar beroende av gasutvinning och import och leder oss mot klimatförödelse. Den enda vägen vi måste ta är mot ett 100 procent förnybart elsystem som eliminerar fossila bränslen och underlättar en energiomställning för andra sektorer, såsom industri och transport. Detta innebär ytterligare utmaningar för näthanteringen, men det finns tillräckliga lösningar för att hantera dem.
2. Energiomställningen är brådskande och privat vinst är ett hinder. Vårt elsystem privatiserades genom olika ”reformer” mellan 1988 och 1998, och detta får allvarliga konsekvenser för energiomställningen. Detta delade upp produktion, överföring, distribution och marknadsföring av el, vilket öppnade dörren för ett fragmenterat och okoordinerat privat initiativ. Elsystemoperatören (REE) är till 80 procent privatägd, och trots det offentliga aktieinnehavet på 20 procent är dess strategi inriktad på att maximera utdelningen. Detta gör det svårt att genomföra de investeringar som krävs för att gå mot ett 100 procent förnybart elsystem. Elproduktionen domineras fortfarande av eloligopolet, och utvecklingen av förnybar energi drivs av vinstmaximering. Detta innebär att installationen utförs på ett slumpmässigt sätt, där de billigaste platserna prioriteras aggressivt i landet, vilket genererar en legitim protest i sitt kölvatten och bromsar ner den om vinstförväntningarna minskar. Distributionsnät som kontrolleras av privata företag som tillhör eloligopolet medför brist på investeringar och underhåll, och privatiserad marknadsföring förhindrar garanterad tillgång till en grundläggande elförsörjning, vilket genererar drygt 7 000 dödsfall på grund av energifattigdom varje år. Sammantaget utgör ett privatiserat elsystem ett stort hinder; hastighet och samordning för den brådskande energiomställningen.
3. Energiomställningen kräver även andra sociopolitiska omvandlingar. Utöver elsystemet kräver det mycket djupare omvandlingar att överge fossila bränslen. Detta innebär enorma politiska strider, som syftar till att minska energibehovet genom energieffektiva bostadsrenoveringar, minskat beroende av privata fordon och massivt utökad kollektivtrafik, eller att strukturellt omvandla industrin för att möta sociala behov. Ingen av dessa omvandlingar är garanterade, och utan dem kommer en energiomställning att vara omöjlig. Därför måste vi främja kamp och konflikter som leder framåt inom vart och ett av dessa områden.
4. Det finns ingen tid att förlora, vi behöver planering och offentligt ansvarstagande. Den brådskande energiomställningen kräver att vi frigör oss från det privata ägande som hindrar och bromsar de nödvändiga omvandlingarna av elsystemet och många andra områden. Medan elbolagen kammar hem miljontals dollar i vinster varje år är det fortfarande en lång väg att gå. Vi behöver större planerings- och samordningskapacitet, och det är inte möjligt så länge dessa företag prioriterar utdelning. På samma sätt gör den nuvarande användningen av offentligt kapital i företag som REE ingen skillnad för deras företagsbeteende. Därför måste vi bestämt bekräfta behovet av socialisering av hela elsystemet. Offentligt ägande är en nödvändig förutsättning för att ta kontroll över energiomställningen och säkerställa planeringen. Detta offentliga ägande måste fungera som en hävstång för att utöka det demokratiska deltagandet från arbetande människor och de berörda områdena och för att driva på andra sociopolitiska förändringar som minskar energiefterfrågan.
Kort sagt kan den offentliga diskussionen efter strömavbrottet inte begränsas till tekniska orsaker; man måste ta itu med de politiska och ekonomiska grundorsakerna och ta upp frågan kring en ekosocialistisk övergång med demokratisk planering. Det är uppenbart att kapitalistiska regeringar inte kommer att främja omvandlingar i detta avseende. Dess mål är att garantera privat vinst, även på bekostnad av att investera offentliga resurser. För att förändra denna logik behöver vi en arbetarklassrörelse som organiserat kämpar för förbättringar här och nu, men som också syftar till att bygga en annan sorts stat, kapabel att ta itu med de stora utmaningar, som vi står inför som samhälle. Om den härskande klassen har valt en upprustningsplan, måste arbetarklassen välja en ekosocialistisk övergång som omorganiserar resursanvändningen och föreslår ett annat sätt att leva i världen.
I detta ögonblick uttrycks detta i två krav:
För expropriering av elbolagen!
Planering och offentligt ägande för energiomställningen!