Det är lite tidigt att göra en fullständig balansräkning över bojkotten av matjättarna. Men debatten om matpriserna de senaste veckorna har varit väldigt lärorik. Kritiken mot initiativet till bojkotten har varit omfattande, inte minst från näringslivs-/högerhåll.
Kommentar|Patrik Olofsson
Det är inte lite ironiskt att de aktörer som säger sig stå för den fria marknadsekonomin blir sura om vanliga konsumenter utnyttjar sin absoluta rätt att vägra köpa en vara som man tycker är för dyr. Från näringslivets debattörer och den politiska högern låter det nästan som om vi har en värnplikt där alla måste handla på ICA. Om man på riktigt tror på ”marknadsekonomin” kan man inte ha någon som helst synpunkt på vart/om/när en konsument köper sina matvaror.
Ett stående inslag i kritiken mot bojkotten är att bojkotten ”inte är rätt väg att gå”. Men är det någon som har hindrat någon från att ta ”den rätta vägen”? Sedan december 2020 har matpriserna ökat med 27 %, vilket är bra mycket mer än priset på andra varor. Det har alltså förflutit 1600 dagar då man har haft alla möjligheter i världen att genomför de hypotetiskt ”rätta” åtgärderna. Anledningen till att man inte gjort något alls handlar egentligen om att man inte har några politiska förslag att sätta in. Man har bara producerat pladder.
Det som gjort bojkotten populär är främst det faktum att nu är det någon som gör något. På olika forum på nätet så finns det väl lite olika värdering av vad man trott att en bojkott kan leda till, men den gemensamma nämnaren verkar vara att man stödjer bojkotten för att äntligen är det någon som gör något. Man har kommit till en punkt där man inte kan vara tyst längre.
Det är naturligtvis alltid så att när vanliga människor engagerar sig så måste aktivismen sablas ner som ”ineffektiv”, ”kontraproduktiv” och ”meningslös”. Och visst; det tillhör spelets regler. Vanligt folk ska inte tro att de kan förändra något. Dock; skrapar man på ytan så har t ex Göteborgs-Posten kartlagt ICA-butiker i Västsverige som under bojkottveckan hade särskilt mycket extrapriser och erbjudanden. ICA till och med lanserade ”en galen prisfest” under bojkotten, och med det menade man – för ovanlighetens skull – nu prissänkningar.
Det här är inget att ropa hej för. Det är tomtebloss av eftergifter från ICA. Snart kommer de höja priserna igen. Men det visar i alla fall att kamp lönar sig. Små och tillfälliga framgångar är bättre än ständiga försämringar.
Näringslivet och den politiska högern – de som försvarar matjättarnas dominans – har senaste veckan kommit med mer och mer krystade försvar av de nuvarande monopol-liknande marknaden där tre företagsgrupper (ICA, Axfood och COOP) kontrollerar 92% av marknaden.
Svensk Handel, arbetsgivarorganisationen och lobbyorganisationen för matjättarna, lanserade i veckan en teori om att monopol bara är gynnsamt för matpriserna:
”Dagligvaruhandeln skulle aldrig kunna bedrivas lika kostnadseffektivt med många små enheter (…) För att vara konkurrenskraftig och kunna erbjuda bra priser behövs stora muskler. Den som tror att varje banan eller kycklingfilé skulle bli billigare att köpa in, hantera och transportera för den som köper och hanterar små volymer jämfört med den som köper väldigt stora volymer, tror helt enkelt fel.”
Svensk Handel
Det stämmer att stora företag kan göra bra upphandlingar. Men vad man glömmer är att på en monopolmarknad får inte det billiga inköpspriset någon effekt på slutpriset. Monopolföretaget pressar bönderna att sälja billigt – för vem annars har de att sälja till. Sedan pressar monopolföretaget konsumenterna att köpa dyrt – för vart annars ska de handla. Och på sista raden i resultaträkningen blir det fin-fina marginaler för monopolföretaget.
Men trots den svenska monopolmarknaden pekar många på att bönderna i vissa fall fått bättre betalt för t ex mjölk de sista år. Det är väl ett tecken på att marknaden fungerar? Det är bra att bönderna får bättre betalt för sina produkter? Men skälet till att priset på att t ex mjölk gått upp i producentledet är inte så lysande:
”Efter att många bönder tvingats lägga ner sin produktion har priset på bland annat mjölk ökat.”
(SR, Ekonomiekot)
Det här är ännu en effekt av en monopolmarknad; bönderna pressas till så låga försäljningspriser att många slutar producera. Det leder till varubrist. Varubrist leder till högre priser. Det är inte sunt.
Det mest gynnsamma för vanliga konsumenter vore att betala bönderna ett vettigt pris från början, så att många vill producera matvaror. För när vi har många producenter och ingen varubrist blir priset långsiktigt stabilt.
En privat monopolmarknad är alltid negativt, för både producenter och konsumenter. Varje kapitalistisk marknad som urartat till en monopolmarknad har i praktiken överlämnat sig själv på silverfat till staten och behovet statliga regleringar.