Ingen AI behövs för att förutsäga att brännskador hos ett barn i Gaza idag medför ökad risk att dö nästa gång bombplanen kommer. Ingen AI kommer att tas fram för att svara på sådana frågor. Det är inte folk i Sudan, Malawi eller Gaza som förväntas betala för individualiserad medicin.
Bodil Carlsson har tittat in i nästa generations medicinteknologi: Delphi 2M.
Krönika|Bodil Carlsson
Internationella nyheter – rubriker i i The Economist och Financial Times, i populärvetenskapliga tidskrifter, i danska, tyska och ryska tidningars nätupplagor. Ett nytt AI-program som så långt som tjugo år i förväg kan förutse risken för just dig att utveckla någon av 1 237 olika sjukdomar! Hittills har man bara kunnat förutse en eller ett par risker i taget och i stora, överblickande svep. Till exempel har det ju länge varit känt att kraftig övervikt ger kraftigt ökad risk för typ2-diabetes, som i sin tur ger kraftigt ökad risk för skador på hjärta och kärl. Några åker dit tidigt, andra får vänta på sin hjärtinfarkt eller kallbrand i tårna så länge att de hinner dö av något annat och ingen har väl riktigt vetat vem som skall dö av vad. Men nu är nya tider på ingång: individualiserad medicin – ”personalized medicin”, PM i förkortning på nätet – utvecklas snabbt. Delphi-2M är här!
Namnet är kanske ingen slump. Delphi var den plats i det gamla Grekland där den berömdaste av sierskor fanns. Nio dagar om året satt hon på en tron ställd över en förkastningsspricka i marken. Från sprickan steg giftiga gaser upp och när sibyllan var tillräckligt omtöcknad, började hon tala. Kungar vallfärdade dit med gåvor och fick i gengäld sitt öde förklarat i dunkla ord. Vilken nytta hade de av resan? Man kan undra. Krösus, den tidens förmögnaste man, frågade hur det skulle gå med hans planerade invasion av Persien. Han fick det svar han ville ha: ”Om du startar detta krig, kommer ett stort kungadöme att falla”. Det stämde förvisso, men inte riktigt så som Krösus hade tänkt sig, för kungadömet som föll var hans.
Vilket lär oss att teknik för att förutspå framtiden redan då var beroende av tolkarens öga.
Delphi-2M är ett forskningsprojekt utvecklat i samarbete mellan universitetet i Cambridge och det tyska cancerforskningcentret DKFZ. Först gick man igenom 400 000 brittiska patienter i hälsoregistret Biobank; därefter 1,9 miljoner danskar i patientregistren. Förutsägelserna om förväntad sjuklighet baseras alltså på de diagnoser som redan kända patienter redan har och lägger sedan till demografiska och livsstilsfaktorer – ålder, kön, kroppsvikt, rökning och alkoholvanor, inte minst, plus kända genetiska faktorer. Forskarteamen varnar uttryckligen för övertro och felkällor: allt som man inte diagnosticeras med och allt som inte är så illa att man hamnar på sjukhus kan förbli oupptäckta riskfaktorer.
Det är inget fel på projektet. Tvärtom! Att upptäcka nya mönster, att förstå sammanhang, är liksom vad kunskapsutveckling går ut på. Kanske kommer man att kunna spåra samband mellan faktorer som man hittills inte hade kopplat till varandra? Kanske förstår man bättre hur närvaron av en sjukdom ökar negativa effekter av en annan eller får den att dyka upp tidigare? Kanske kan man med tiden lägga fram säkrare förutsägelser för hur sjukdomspanoramat i ett land eller i en demografiskt föränderlig befolkning kan se ut över tid och därmed bättre beräkna vad vården behöver sikta in sig på framöver? Det är lätt att förstå forskarnas fascination. Det är dessvärre ännu lättare att förstå varför de stora finanstidningarna glatt hoppar på nyheten: i den pågående AI-hajpen håller de koll på marknaden åt sina börsmedvetna följare och i USA pågår redan en mindre explosion av hälso-AI med start-ups som finansieras av folk och företag med mycket pengar.
Utanför börsens värld ser det ut så här. European Environmental Agency uppskattar i sin statistik för 2022 att cirka 239 000 dödsfall i EU:s länder hade höga koncentrationer av partiklar i stadsluft som orsak. I diagnosregistren står inte ”luftföroreningar” eller ”biltätt bostadsområde” eller ”industriutsläpp”- det står bara kronisk obstruktiv lungsjukdom. Vi vet redan, att diagnosen har blivit vanligare även hos icke-rökare och att den ökar risken för hjärtsjukdom och lungcancer. Det vet förmodligen politikerna också och om de inte vet, finns infon ett telefonsamtal till närmsta lungklinik bort. De vet bara inte vad de skall göra åt saken.
Unga killar söker inte vård för att de överskrider hastighetsbegränsningar och överskattar sin förmåga att köra bil, men det händer inte så sällan att de dör av just den anledningen. Alkoholberoende, drogbruk och återkommande depressioner förtigs ofta vid läkarbesök, men båda ökar väsentligt riskerna för andra sjukdomar och för tidig död. I statistiken över dödsorsaker i åldrarna 20 – 24 år i USA toppar olycksfall listan med 44%. Ofta är det droger som är orsaken till olycksfallen – oavsiktliga överdoser eller farliga blandningar av olika preparat; gissningsvis ingår också bilolyckorna där. På andra plats kommer självmord med 17% och som stark trea dödligt våld, oftast med skjutvapen. Väldigt mycket längre ner på listan kommer medicinska problem vars påverkan på livslängden ofta kan förutses och i bästa fall åtgärdas: medfödda hjärtfel, typ1-diabetes och – för unga tjejer – förlossningskatastrofer. Så Delphi-2M kan nog med tiden tänkas tala om för oroliga föräldrar både hur stor risken för död i ett visst medfött hjärtfel är och hur länge ett barn med ett sådant hjärta kan förväntas klara sig med respektive utan operation. Men vad gör den kunskapen åt siffrorna i toppen på listan? Vem hjälps av den och vilka lämnas utanför?
Vi vet redan det vi behöver veta för att agera mot de stora dödstalen. WHO:s sammanställning över sjukdomsfrekvenser och dödsorsaker i olika delar av världen är otvetydig: döden är inte individualiserad. Den anländer efter olika tidtabeller beroende på plats och inkomstnivåer. Den vandrar runt bland nyförlösta och spädbarn oftare i Sudan och Malawi än här. Även inom länderna varierar livslängd och sjukdomspanorama med inkomst och social status. Det är inte barnen till förmögna föräldrar som dör av överdoser av fentanyl i USA. Förutsägbar död har minst lika mycket att göra med vem du är socialt som med din biologi. Ingen AI behövs för att förutsäga att brännskador hos ett barn i Gaza idag medför ökad risk att dö nästa gång bombplanen kommer. Ingen AI kommer att tas fram för att svara på sådana frågor. Det är inte folk i Sudan, Malawi eller Gaza som förväntas betala för individualiserad medicin.
Delstater i USA använder AI för att identifiera familjer vars barn ska omhändertas för fosterhemsplacering. Det finns företag som erbjuder ChatBotuppföljning av nyutskrivna patienter. Varför? När den skattefinansierade sektorn allt mera handlar om att skära ner och dra in tjänster, då blir automatiseringen av människoarbete en oemotståndlig frestelse: den inledande investeringen resulterar snabbt i färre anställda, men flera mätbara åtgärder. När techsektorn satsar på att sälja in sina senaste produkter till köpare som hungrar efter människoersättare, men saknar kompetensen att granska varorna, förenas två starka intressen. Och alla budgetnedskärningar till trots har den offentliga sektorn kvar en unik fördel för techinvesterarna: dess finansiering är säker – skatter kraschar ju inte på börsen – och den är inte konjunkturberoende.
Företaget som sålde in Millennium till politiska makthavare i VG-regionen är Oracle, en verklig rubrikkändis i finansvärlden. Totala tillgångar i år uppskattas till 168 miljarder dollar. VG-regionens skattepengar fick äran att bidra med runt 6 miljarder (plus 14 miljoner per månad i löpande konsultkostnader) till tidigare vd:n, numera techrådgivaren och bolagsordföranden Larry Ellison, som äger 42% av företaget och för några år sedan sades vara världens sjunde rikaste man. En liten nätt aktierusning den 10 september i år gjorde honom kortvarigt till den allra rikaste: för ett kort men lyckligt dygn gick han om Elon Musk; nu är han nummer två igen. Ett annat IT-företag, Open AI, ägt av en annan stor tech- och börskändis, hade lovat att köpa molntjänster av Oracle och det räckte för att aktierna skulle gå genom taket. Vid 81 års ålder är Ellison ägare till ett antal högst exklusiva fastigheter, ett antal yachts, ett antal exklusiva bilar, några privata jetplan inklusive en pensionerad rysk MIG – plus 98% av en av Hawais öar. Många som bor där både jobbar åt hans företag och betalar sin hyra till honom. Förra året höjde öns vattenföretag – som Ellison också äger – priset på vatten. Ellison är inne på sitt sjätte äktenskap, den här gången med en 47 år yngre kvinna – man måste byta upp sina årsmodeller – och håller numera på Trump. Han började donera pengar till republikanska valkampanjer så snart USA:s Högsta Domstol gjort det lagligt, men på senare år har bidragen skenat. Tidningar som Forbes och Bloomberg rullar fram olika antal dollarmiljoner, men en siffra som anges är 31 miljoner dollar sammanlagt inför kongressvalen 2022. (Spoiler alert: det var inte Bernie Sanders som var den tacksamme mottagaren.) När jag skriver detta, leder Trump avtalsförhandlingar med Kina om ägarskapet till TikTok, som har 180 miljoner följare i USA. Ellisons Oracle lagrar redan deras data. Nu leder han investerargänget som vill bli majoritetsägare i TikTok när avtalet är klart. Som Robert Reich skrev i veckan: ”Den rikaste mannen i världen äger X. Den näst rikaste mannen i världen ska bli storägare av Tiktok.” Han kunde ha nämnt att Larrys son David nyss köpte CBS News med en uppskattad avkastning på 803 miljoner dollar, att amerikanska politiker ogillade de propalestinska budskapen på TikTok och att Larry själv 2017 donerade 16, 6 miljoner dollar till Friends of IDF, den största supportorganisationen för Israelis militär,
Den där gamla klyftan i marken finns kort sagt kvar; skillnaden är att ångorna som stiger upp ur den nu stinker väldigt stora pengar medan tungomålstalandet utövas på börsen. Inget nytt i övrigt; extremrika män har visat upp sina leksaker sedan sibyllans dagar och aldrig slutat fajtas om att öka sin bit av sandlådan. Larry Ellisons och de andra techfurstarnas beteende är kort sagt inget att förvånas över. De råkade ramla ner i en samling omständigheter – tid och plats och finansutveckling – som var klippta och skurna för deras speciella begåvning och nu ser de sina framgångar som bekräftelser på sin överlägsenhet. Men det finns en del annat att tappa hakan över. Har de någonsin haft så mycket makt?
De flesta av oss har väl hört historien om Millennium, åtminstone i stora drag? Journaluppgifter som försvann, läkemedelslistor som inte stämde, ett högeröga som angavs vara vänsteröga, en åttioplussare på akuten som inte kunde läggas in förrän inskrivande läkare hade besvarat dataprogrammets fråga om han var fullgången…Folk satt på jobbet och grät. Det fanns redan uppgifter från andra länder om att programmet fungerade illa, men två av de tre största svenska regionerna bestämde sig ändå för Millennium. Hur gick det till? Varför valde inte alla regioner ett och samma system, den självklara lösningen när sjukvård i olika delar av landet behöver kommunicera med varandra ? Jag har inte sett några bra svar på de frågorna. De övriga 19 regionerna föredrog hursomhelst ett journalförings- och kommunikationsprogram, som (apropå fäblessen för storslagna namn) heter Cosmic. Cosmic togs fram av det svenska företaget Cambio, startat redan 1993 av två svenska ingenjörer – vilket låter helylle och bra. Men sedan 2019 ägs Cambio till 80% av finansföretaget Investorcorp med säte i Bahrain och kontor lite varstans i världen. När Investorcorp inte sysslar med att hjälpa svensk sjukvårdspersonal kommunicera sinsemellan, köper de upp lite annat smått och gott. Som modehuset Gucci, eller låneföretag, eller amerikanska fastigheter, eller ett bolag som jobbar med att undersöka och säkra elöverföring – det där sista köptes 2021 och såldes nyss för fyra gånger priset.
Regionstyret i Stockholm, som i februari 2025 beslöt att satsa på Cambios Cosmic, leds av tunga socialdemokrater. Vem var tidigare styrelseordförande i Cambio och är numera styrelsens rådgivare? Göran Persson. Som också äger aktier i företaget. Enligt Aftonbladets Cervenka uppgår hans personliga förmögenhet nu till omkring 200 miljoner, mannen som sa att ingen skulle prata med honom om det svenska klassamhället, för det visste han allt om.
Min lilla erfarenhet av regionpolitiker leder mig till misstanken att deras kunskaper om såväl sjukvårdsarbete som journalföring och IT är på en nivå jämförbar med den hos min gamle katt. De vet mera om att vårda sina karriärer än om att vårda folk. Att de trodde att de hade gjort ett kap när de köpte Millennium förvånar alltså inte. Men att de tycks sakna all förmåga att förstå vad mixen av okunskap, global finans, privata jätteföretag med långa tentakler in i offentliga tillgångar och privata efterpolitiska uppdrag betyder för framtiden hade jag inte väntat mig. Det här är inte demokrati, det är inte teknisk utveckling, det är ett framväxande något helt annat.
Om forskningsprojektet Delphi-M2 skulle sluta som ett glossigt erbjudande till medelklassen i olika länder att få sin högst individuella framtidshälsa förutspådd på privata vårdcentraler, medan Ellison och hans kollegor köper upp några öar och företag till för vinsten och spenderar resten på att vrida politiken i den riktning de önskar, så är det bara den logiska följden av detta något annat, som kommer emot oss så fort nu. Ursäkta frågan, men hur fan kan man vara politiker och inte se det?
Eller vara politiker och inte bry sig?