”Historiskt sett har liknande avtal bara lett till tillfälliga pauser medan Israel fortsatt med bombningar och brutit avtal. Om man verkligen vill ha en varaktig fred måste alla parter få en röst – inte bara USA och Israel som nu försöker lugna opinionen.
Så länge palestinier inte ses som människor med lika värde och rätt till eget liv, kommer inget avtal i världen kunna skapa en riktig fred.”
Så kommenterar Irma Arnautovic Starks, tidigare S men numera aktiv i Skaraborg för Palestina. Erik Edlund har intervjuat henne.
Intervju|Erik Edlund
— Jag står här med ilska och sorg i hjärtat. I snart två år har vi sett barn i Gaza bäras ut i vita lakan. Vi har sett pappor gräva och leta efter sina familjer under ruiner. Vi har hört mammors skrik – samma skrik som vilken mamma som helst skulle ge ifrån sig om hennes barn togs ifrån henne. Och jag frågar mig: hur kan världen acceptera detta?
Orden är Irma Arnautovic Starks och från hennes tal vid en manifestation på torget i Skövde i november, arrangerad av den nystartade organisationen Skaraborg för Palestina. Irma är aktiv i organisationen som har arrangerat flera demonstrationer på olika orter i den del av Västra Götaland som tidigare kallades Skaraborgs län.
— Före den 7 oktober hade jag hört talas om Palestina, Gaza och ockupationen men var inte engagerad. Utan det var en konflikt som många andra, säger Irma när hon pratar med Internationalen några veckor senare.
Det var Israels oproportionerliga svar på Hamas attack 7 oktober som öppnade hennes ögon för situationen i Palestina och för det eskalerande massdödandet. Hon reagerade starkt när hon såg hur Israel bombade sjukhus och skolor och urskillningslöst dödade barn, kvinnor och äldre. Det var då hon kände att det inte var ett vanligt krig. Det var mer än så. Det var ett folkmord. Hon säger att hennes ursprung i Bosnien gör att hon känner igen ett folkmord när hon ser det.
— Efter förintelsen sa vi ”aldrig mer”. Men sedan dess har vi haft folkmord i Bosnien, i Rwanda… och nu händer det här. Jag undrade varför vi inte kan stoppa det. Om vi redan då sagt ”aldrig mer” , varför kan vi inte hålla oss till det?
På den tiden var Irma aktiv i Socialdemokraterna, och representerade partiet i Skövdes kommunfullmäktige. Det var framförallt skolfrågor och frågor om integration som hade fått henne att bli politiskt aktiv. Men när Israel inledde sina krigshandlingar mot Gazas befolkning började hon engagera sig, och prata om Palestina och om hur civila drabbas. Det uppskattades inte riktigt av alla hennes partikamrater. Hon kände att hon blev allt mer ifrågasatt för att hon delade bilder och texter om Gaza på sina privata sociala medier.
Droppen för Irma var när hon blev kallad till ett möte med avdelningsstyrelsen.
— De tyckte att jag skulle sluta dela inlägg om Gaza. Jag ifrågasatte det, och tyckte inte alls att det var kontroversiellt.
De pratade om Rysslands angreppskrig mot Ukraina, om hur socialdemokrater i Skövde samlade in pengar till Ukraina, och om hur civila drabbades hårt. Irma ifrågasatte då om inte folket i Gaza är värda samma solidaritet. Hon argumenterade för sitt engagemang med styrelsen, sa att 4000 barn dödats sedan folkmordet började, och att Palestinas barns liv är lika mycket värda att försvara som Ukrainas.
— De tyckte fortfarande att jag skulle sluta dela om Gaza.
Så då gick hon hem och tänkte. Hon kände att de inte gick ihop. Som socialdemokrater står de för allas lika värde, och hon uppfattade det som hyckleri att de skulle stå upp för Ukrainas barn och civila, men vara tysta om Gazas barn.
— Jag trodde på socialdemokratin och deras värderingar om allas lika värde, säger hon. Men det blev en stor besvikelse när hon såg att partiet inte vågade stå bakom de här värderingarna.
Hon väntade på att fler i partiet skulle träda fram och uttala sig för Gazas folk. Men när det inte hände, varken lokalt eller nationellt, kände hon att hon inte längre med gott samvete kunde representera S. Hon kände att S har bra värderingar på pappret, men att handlingarna visade något annat. Hon valde att lämna partiet.
Hon kände sig maktlös av att se hur situationen i Gaza fortsatte förvärras och hur inget slut på dödandet verkade vara i sikte efter nästan två år. I en grupp på Facebook kom hon i kontakt med andra i Skaraborg som ville engagera sig för Palestina. I december 2023 anordnade hon, tillsammans med Vänsterpartiet i Skövde, en manifestation som samlade ett par hundra personer.
— Det var jättekallt, och vinter och snö. Men jag var glad att så många kom.
Efter demonstrationen träffade hon andra som ville engagera sig, och sedan dess har Irma varit drivande i att anordna flera demonstrationer runtom Skaraborg.
Det israeliska vapenföretaget Elbit Systems har en anläggning i Skövde. Lokala aktivister har kampanjat mot Elbit i flera år, och informerat lokalbefolkningen om företagets inblandning i Israels angrepp mot Palestina.
Irma har inte så stora förhoppningar att politikerna kommer agera mot vapenföretaget.
—Jag tror inte att det finns vilja. Det handlar om pengar, och det är ofta pengar som styr. Man tänker liksom inte på moral eller etik, säger hon. Det är fina ord, men i slutändan är det pengarna som styr.
Tonläget mot palestinarörelsen har hårdnat på senare tid. Både från media och från politiker, som kallat aktivister ”odjur” och efterlyser ”hårdare tag” mot demonstrationer. Irma har inte personligen blivit utsatt, men minns några tillfällen när förbipasserande skrikit förolämpningar riktade mot Skaraborg för Palestinas demonstrationer.
— Om man som människa inte känner att det är fel att döda barn och bomba sjukhus så är det någonting som är fel, säger hon och tillägger att hon själv inte vill lägga energi på att utbilda de som skriker på dem på gatorna. Då lägger hon hellre sin energi på något annat som ger mer meningsfulla resultat.
Israel och dess försvarare säger att Israel har rätt att försvara sig mot angrepp från Hamas. Här är Irma tydlig med att det Hamas gjorde 7 oktober 2023 var oförsvarligt. Hamas offensiv krävde många civila dödsoffer, och de borde ställas till svars för det. Men hon tycker inte att det är rimligt att säga att Israel ”försvarar sig”.
— Att döda så många, att rensa området och att göra Gaza obeboeligt och att planera bosättningar är inte ”försvar”.
Hon säger att Israel är mycket tydliga med vad de vill.
— De vill ju flytta bort Gazaborna och palestinierna.
Enligt henne räcker det inte att se tillbaka till 7 oktober 2023 för att förstå det som händer i Gaza.
— Man måste gå många, många år tillbaka.
Hon säger att Israel vill skapa ett stor-Israel för enbart israeler. Hon jämför det med Islamiska Statens framfart för några år sedan. De ville skapa en stat enbart för muslimer. Irma, som själv är muslim, opponerade sig mot det, precis som många andra muslimer. Hon vill att även kristna, judar och andra religioner och folkgrupper ska kunna leva tillsammans i fred i Mellanöstern. Men Israel vill deportera palestinier från sitt land i Gaza till grannländer.
— Tänk om till exempel Ryssland skulle komma hit och säga att ”vi ska bo här nu. Ni ska flytta till Norge”. Vi hade inte som svenskar gått med på det! Så varför skulle palestinierna göra det?
Palestinarörelsen brukar ofta få försvara sig mot anklagelser om antisemitism. Irma tror att de anklagelserna grundar sig i okunskap.
— Jag har inte, vare sig på våra demonstrationer eller på andra orter, hört en enda talare uttrycka sig mot judar eller på något annat rasistiskt sätt.
Hon har inte heller hört någon prata illa om judendomen som religion på manifestationerna, och har sett och lyssnat på både demonstrationsdeltagare och talare som själva har judiskt ursprung.
— Det spelar ingen roll vad du tror på eller vad dina traditioner är så länge vi kan prata med varandra och stötta varandra.
Många makthavare säger att de är för en tvåstatslösning. Men Irma tror inte att det är så mycket mer än tomma ord från deras sida. Hon tror att de vill sälja in det här för att ge lite hopp i en till synes hopplös situation, men att Israel och Palestina inte är två jämbördiga parter. Att israel har en toppmodern krigsmakt och ett starkt stöd från västvärlden, medan palestinierna inte får bestämma något själva. Palestinierna på Västbanken har ett visst självstyre, men Irma menar att det i praktiken är Israel som kontrollerar Västbanken, med våldsamma bosättare, vägspärrar och avspärrningar.
— Även på Västbanken ser vi ju att det finns städer där en palestinier inte ens får korsa en gata.
Hon konstaterar att en tvåstatslösning varit genomförd för länge sedan om den hade varit realistisk.
Irma säger att fler och fler börjar få upp ögonen för inte bara palestiniernas lidande, utan även för västvärldens hyckleri. Allt fler börjar engagera sig, protestera, och se Palestina. Det ger Irma hopp – även om hon vet att vägen till en hållbar fred är lång.
Dagen efter intervjun på ett slamrigt kafé i Skövde vaknade världen till nyheten att Israel och Hamas kommit överens om ett fredsavtal. Irma skriver i ett SMS att hon är skeptisk till att avtalet verkligen kommer leda till fred.
”Historiskt sett har liknande avtal bara lett till tillfälliga pauser medan Israel fortsatt med bombningar och brutit avtal. Om man verkligen vill ha en varaktig fred måste alla parter få en röst – inte bara USA och Israel som nu försöker lugna opinionen.
Så länge palestinier inte ses som människor med lika värde och rätt till eget liv, kommer inget avtal i världen kunna skapa en riktig fred.”