Budgeten och ”hästskitteorin”

Ingen tror att regeringens höstbudget kommer att falla i riksdagen om några veckor. Ännu en borgerlig budget kommer att sjösättas, som tar från de fattiga, sjuka, pensionärerna och löntagarna och ger till de redan välbärgade. Finansministerns tal om att deras skattesänkningar innebär en satsning på alla hushåll är ett exempel på borgerlighetens språkbruk – att svepa in klassamhällets orättvisor i en väv av lögner.

Kommentar|Gay Glans

Nej, jag pläderar inte för stora skattesänkningar. Det är inte det jag vill uppmärksamma, utan regeringens påstående om att lättnader för de som redan har, ökar tillväxten och med det fler arbetstillfällen. Det i sin tur ökar skatteintäkterna som kommer att täcka budgetens skattelättnader. Och det sköna i kråksången: det är en politik som kommer alla till del. Hög som låg.

Knappast. Budgeten är klassisk borgerlig politik, vanvördigt titulerad som ”hästskitteorin” eller den så kallade ”trickle-down” ekonomin. Av satiriker jämförd med hästar som släpper ifrån sig osmälta vetekorn som småfåglarna kan glädjas åt. Ju mer man göder hästen, desto fler osmälta vetekorn till fåglarna. En win win-situation således.

Bakom varje ekonomisk politik döljer sig en filosofi, uttalad som icke uttalad. Enligt den Aristoteliska uppfattningen har människan en av naturen given plats i ett evigt klassamhälle. Slaven har sin plats, herren sin och kvinnan sin. En uppfattning som Kristendomen övertog, med den skillnaden att det var Gud som hade fastställt hierarkin för att bringa ordning i skapelsen. Friedrich Engels bestred dem båda: Klassamhället uppstod först med privategendomens uppkomst när våra anmödrar och förfäder blev stationära jordbrukare i Mesopotamien för drygt 10 000 år sedan. Klassamhället utgör, vad än borgerligheten hävdar, en kort period i människans historia.

Givetvis anser inte Kristersson och kompani att vi har en av naturen eller Gud given klasstillhörighet. Det gjorde upplysningstiden upp med från slutet av 1600talet och in på 1800 talet. Kristerssons filosofi utgår från att vi människor är födda fria och har rätt att fritt röra sig mellan klasserna i ett samhälle där privategendomen är helig. Det är din kompetens och meriter som avgör var du hamnar, inte Gud. Jobbar du hårt kan du nå höjder där självaste Elon Musks befinner sig. Zlatan har konceptet för att lyckas: tro på dig själv, ge aldrig upp och du blir stenrik.

Oavsett om man tycker det är en bra filosofi eller ej så är det inte mycket i höstbudgeten som stimulerar en sådan klassresa. Den cementerar snarare det vi vet sedan länge, att den som redan har kommer att få ännu mycket mer. Att ytterst få blir rika genom kompetens och meriter. I Sverige har nio av tio miljardärer ärvt sina förmögenheter. Av de som har ”futtiga” tio miljoner dollar i förmögenhet och de därutöver, kan vi förmoda att något fler har ”lyckats” genom hårt arbete och en jäkla massa tur.

Men det är alla dessa damer och herrar bland höginkomsttagarna, till miljardärerna, som budgeten gagnar. Inte oss andra.

Vi har en hel del arbete att göra för att ändra på det.