Ledare

Varför har Israel rätt att bryta mot folkrätten, varför har Israel rätt till folkmord? Alldeles oavsett om det var just ordet folkmord Ulf Kristersson höll på att säga under den numera globalt bekanta politiska frågestunden på Pustervik förra onsdagen, så är det ju sant. Israel har i flertalet europeiska regeringars ögon rätt att begå folkmord. Etnisk rensning är okej om den begås mot palestinier.

I helgen samlas Vänsterpartister från hela landet till Vänsterdagarna i Göteborg, den största mötesplatsen för partiets aktiva. Bland mängden av föredrag om alltifrån hur åtstramningspolitikens roll i kapitalets makt till erfarenheter av dörrknackning finns ett ämne som kommer att prägla partiet för långt tid framöver: förslaget till nytt partiprogram.

Det är svårt att få grepp om det förslag till nytt partiprogram som lagts fram till Vänsterpartiets kongress i maj. De drygt 1 500 raderna innehåller något för alla, feminism, klimatpolitik, gemensam välfärd, ja rentav kritik av kapitalismen för den som verkligen vill hitta detta. Mycket är bra men viljan att omfamna alla och inte stöta sig med någon gör att förslaget tappar riktning.

Visste ni att det finns ett nytt uttryck bland vårdpersonal, WCNSF? Det står för Wounded Child No Surviving Family, skadat barn utan överlevande familj. Uttrycket myntades i Gaza, oktober 2023.
Inte heller denna vecka kan Internationalens ledarsida vända blicken bort från Palestina.

1,4 miljoner palestinier har tvingats söderut för att undgå Israels flygattacker, varefter regimen Netanyahu ändå utvidgat sina bombmattor över hela Gaza. Bristen på mat, vatten, bränsle och medicin är skriande, men Israel tillåter endast att en bråkdel av den nödvändiga hjälpen når fram till befolkningen. Den israeliska regimens agerande utgör ett brott mot mänskligheten.

Ett första steg är att göra motståndare eller misshagliga till ”de andra”, opersonliga främlingar, mer eller mindre avmänskligade. Nästa steg är bortträngning, utestängning och demonisering, att hindra beblandning och inte längre se varandra som människor. Till detta kommer våld och förtryck som bygger avsky, hat och förakt, både bland förövarna som söker rättfärdiga sitt förtryck och förtryckta som förnedrats och förlorat dem de älskar, sina hem, sina tillhörigheter och sin frihet.

Men vi kan ju inte demonstrera mot oss själva.
Jo, det är precis det vi måste.
Ett motsägelsefullt läge uppstod efter senaste valet. Medan Vänsterpartiet gick tillbaka på riksplanet och en brun-blå regering kunde tillträda blev utgången helt annorlunda i många kommuner. I flera storstäder, som Stockholm, Göteborg och Malmö medförde valresultatet ett skifte i kommunalt styre från höger till så kallat vänster-om-mittenstyre.

Hamas blixtangrepp tog Israels mäktiga militärapparat, en av världens starkaste, på sängen och utgör ett slag mot en israelisk självbild som osårbar. På många håll i arabvärlden och bland palestinier i exilen hälsades attacken som en berättigad motoffensiv efter åren av förtryck, förnedring och massakrer inte bara mot Gaza, ”världens största utomhusfängelse”, utan även mot palestinier på Västbanken och övriga ockuperade områden.

Det måste bli ett slut på skjutningar och sprängningar. Situationen är exceptionell. Våldet raserar den tillit som utgör grunden för ett samhälle. Eller snarare, det raserar tilliten ytterligare efter årtionden av urholkning.

Det sägs att det pågår ett krig mellan trans och feminism. SVT:s senaste program i ämnet med just titeln ”Transkriget” som sändes i dagarna, har återigen fått konflikten att blossa upp. Stopphormoner och pubertetsblockerare till barn är i centrum för debatten. Samtidigt lyser transfobin igenom när det insinueras att barn luras till att bli transpersoner via Tik Tok och en del feminister påstår att transrörelsen hotar kvinnors rättigheter.