Ledare

Hade landets arbetare röstat lika mycket och lika klassmedvetet som överklassen skulle valen vara rena formaliteter. Men i de fattigaste områdena är valdeltagandet som lägst, liksom förtroendet för de partier som säger sig företräda dem. För många gånger har löften svikits och kompromissats bort.

Ju närmare valet vi kommer desto mer perverterade blir de borgerliga partierna i sitt rasistiska budskap – även S-ledningen ansluter sig nu till denna skara. L vill språktesta tvååringar i ”mångkulturella” områden. Arbetsmarknads- och jämställdhetsminister Eva Nordmark slår på trumman för att rasifierade inte ska skaffa fler barn ”än de kan försörja” och vill införa ett planläggningstvång med ekonomisk bestraffning så att kvinnor med invandrarbakgrund inte sätter ”för många” barn till världen.

Varje sommar har numera sina egna katastrofer. I år är det sinande floder efter den värsta europeiska torkan på 500 år. England har haft temperaturer som aldrig tidigare uppmätts. Skogsbränder i Europa och USA. Smältande glaciärer i Himalaya orsakar översvämningar i Bangladesh. En ny forskningsrapport pekar på att uppvärmningen av Arktis går fyra gånger fortare än genomsnittet för jordklotet.

Det rutschar snabbt utför nu, med kriminalpolitiken som bränsle. I sin iver att ta rasistiska röster från SD vet partierna inte till sig i att bjuda över i hårdare tag och trakasserier mot arbetare och låginkomsttagare i de områden som lämnats utanför under de senaste fyrtio årens omfördelningspolitik.

En militaristisk favoritmyt handlar om ”appeasement”. Storbritanniens konservative premiärminister Neville Chamberlain har här fått stå som förnedrande symbol för eftergiftspolitiken gentemot Hitler. Med sitt papper om Peace in our time 1938 framstod Chamberlain som en lättlurad internat­gosse.
Budskapet – in i vår egen tid – har varit: Om västmakterna hade svarat Hitlers hunger med kallt stål tidigare kunde världskriget ha undvikits.

Utrikesminister Ann Linde har lämnat över ett ”Letter of Intent” till NATO-ledningen. En avsiktsförklaring alltså. Det handlar om vad Sveriges regering vill med NATO-medlemskapet. Sverige är nämligen nu accepterat som ”ansökarland”. När det gäller kärnvapenhanteringen vill den svenska regeringen uppenbarligen understryka att NATO inte riskerar några problem.

En av punkterna vid NATO:s toppmöte i Madrid i slutet av juni handlade om att bekämpa migration på militär nivå. De styrande i krigsalliansens medlemsländer – som etablissemanget i Sverige ansökt om medlemskap i – ser mänsklig migration över Medelhavet som en fara, som en form av krig­föring och som ska besvaras med militära medel.

Strejken handlar inte om löner. Den handlar om att fyra av tio piloter sades upp under pandemin. I ett avtal lovades de återanställning. Istället hänvisas de nu till bemanningsföretag. Vi känner igen mönstret alltför väl.

Är det så här det ser ut – med krig, försörjningskollapser och politisk desperation – när en världsordning går sönder och produktionssätt brister? Alltså när ”produktivkrafternas” tryck på ”produktionsförhållandena”, som det kallas i marxismen, får hela det ekonomiska och politiska systemet att rämna?