Ett kapitalistiskt eldorado med surrogatmödrar inseminerade av hans sperma i en biokonstruerad Jurrasic Park… Världens rikaste man har gett sig in i den amerikanska valrörelsen på Trumps sida. Kan Elon Musks vision om kolonisering av planeten Mars säga oss något om hans visioner för planeten jorden?
Fokus|Patrik Olofsson
Att Elon Musk har gett sig in den amerikanska presidentvalskampanjen på Donald Trumps sida är inte jätteförvånande, men lite skrämmande. För det är ingen modest konservativ politisk person som kliver fram; som vill se lite skattesänkningar och mindre offentlig sektor. Elon Musk står för en totalt hämningslös, rå kapitalism där allt ska ut på marknaden.
Vill man försöka rama in var Musk står politiskt kan man nämna att han är ett stort fan av vår svenska nyliberala export Johan Norberg. Norberg har publicerat ”klassiker” som Till världskapitalismens försvar och Det kapitalistiska manifestet, som Elon Musk personligen gör reklam för på X (Twitter). Johan Norberg jobbar nu för Cato Institute i Washington, då han i Sverige – än så länge – är en lite för udda figur. Johan Norbergs svenska rötter är i nyliberala och drogliberala Frihetsfronten tillsammans med Christian Gergils (numera KD) och OS-bombaren Mats Hinze – det vill säga nyliberalism på steroider och krut. Och förmodligen inte bara steroider…
Vill man veta mer om vad Elon Musk har för samhällsvision är hans tankar om framtiden på Mars avslöjande. Den koloni han vill etablera ska – fullt utbyggd – hysa en miljon invånare. Det är i och för sig föga realistiskt, men ändå en intressant utgångspunkt för en diskussion om samhällssystem.
För Elon Musk representerar en sådan koloni en chans till en nystart för mänskligheten där vi ska ”erkänna Mars som en fri planet där ingen jordbaserad regering har auktoritet eller suveränitet över Marsianers aktiviteter”. Kolonin ska stå helt fri från lagar och regler som gäller på jorden.
Den ska, enligt Musk, vara en ”direktdemokrati” så att potentialen för korruption minskar. Men korruptionen i de politiska systemen kommer främst från företagsledare och multimiljardärer som ger sig in och försöker påverka den demokratiska processen och t ex lottar ut en miljon dollar till den som stödjer republikanerna. Eller hur, Elon Musk?
Marsianerna ska få rösta om vilka lagar som ska gälla: ”Varje given lag måste ha en solnedgång och kräva aktiv omröstning för att vidmakthålla den, för jag tycker att det borde vara lättare att ta bort en lag än att lägga till en. Bara för att övervinna lagarnas tröghet så skulle du behöver 60 % röst för att en lag ska träda i kraft, men bara 40 % för att ta bort den”.
Så det låter ju som om Musks idéer om ”direktdemokrati” är lite nytänkande och progressivt. Men det finns en hake. Vad är det reella innehållet i Musks demokrati? När vi tänker på vad vi kan påverka med demokratin här i Sverige, inriktningen på sjukvården, skolan, äldreomsorgen, vägnätet o s v är det för att vi äger – helt eller till stor del – dessa gemensamt. Samhällen med stort gemensamt ägande, stor offentlig sektor, ger ett större innehåll till demokratin. Men i Elon Musks värld finns inte mycket att rösta om, skötseln av allt väsentligt för kolonin är privat. Det är Musk och hans företag som kommer att äga allt.
Den amerikansk tidskriften Scientific American har analyserat idéerna om privata rymdkolonier:
”Privatägda rymdkolonier kommer vara mer benägna att bli totalitära mardrömmar än libertarianska utopier. De lanseras ofta som ett samhälle frigjort från jordiska lagar, men är i själva verket så ofria som möjligt. Företag styr allt och äger inte bara byggnaderna utan även vatten och luft som människor behöver för att överleva.”
Det här blir en livegenskap med extrem utsatthet.
Scientific America uppmanar oss att titta på hur Elon Musk, Jeff Bezos (Amazon) m fl beter sig här på jorden:
”Musk och hans företag har inte den bästa meritlistan i lagefterlevnad på jorden, som inte talar väl för hur han skulle styra en Marskoloni (…) För att uttrycka det rakt på sak: om våra rymdherrar beter sig så här på jorden med regeringar som tittar dem över axeln, hur kommer de att bete sig utanför världen med liten möjlighet till kontroll eller ansvarsutkrävande?”
En annan hake med en koloni på Mars är själva fortlevnaden av kolonin. Många vetenskapsmän har lyft fram den strålning – framförallt joniserad strålning – som människan utsätts för i rymden och på Mars, vilken man tror påverkar fortplantningsorganen negativt. Det kan med andra ord bli problem med tillväxten i koloni.
Enligt New York Times har Elon Musk löst detta genom att man ska skicka med hans sperma till Mars, så att kvinnorna där kan insemineras om det går för trögt med barnafödandet. Elon Musk har ju varit väldigt positiv till att använda surrugatmödraskap här på jorden, så varför inte på Mars. Frågan är om kvinnorna på Mars är så lyckliga över framtidsutsikten att få föda fram en massa Elon Musk-kloner. Nu ska sägas att Elon Musk backat från uttalandet. Men om han verkligen tänkt om eller om det bara är läpparnas bekännelse är svårt att säga. För det ligger inte långt ifrån att likna hans koloni på Mars med sexualförbrytaren och finansmannen Jeffrey Epsteins ö i Karibien; ett ställe där man förverkligar ljusskygga tankar som, i Musks fall, att massklona sig själv.
Men det stannar inte där; även djuren har Elon Musk tänkt på: ”Jag tror att det är ganska troligt att vi skulle vilja biokonstruera nya organismer som är bättre lämpade att leva på Mars”, säger Musk i en intervju till Forbes. Spännande. Så kolonin kommer att vara en kombination Epsteins ö och Jurassic Park.
Istället för den dystopi som målas upp av Elon Musk kring jorden och Mars, bör vi tänka på hur vi med en bråkdel av kostnaderna och ansträngningarna kan göra jorden till en underbar plats att leva på. Och behöver vi drömma kan vi med fördel plocka fram Alexander Bogdanovs gamla bok Röd Stjärna som redan 1908 beskriver en civilisation på Mars som är helt uppbyggd på socialistiska principer.
De är det enda som fungerar i fiktionen – och i verkligheten.