Det känns som om något har ändrats i opinionen de senaste veckorna, och där har även världsläget spelat in. Dödsskjutningar av civila under ICE‑räder i Minneapolis har väckt omfattande protester världen över, och gjort det tydligt vilken väg den nya högern kan leda till. En gräns har passerats, man får inte göra så här mot människor!
Krönika|Andreas Nyman
I ett slitet gammalt motell vid E4:an har Migrationsverket inrättat ett mottagnings- och återvändandecentrum. Från den 1 oktober i höst träder hårdare regler i kraft som villkorar dagersättning med att man bor på centret. Kontroll och internering verkar ha ersatt solidaritet och integration.
En historia som kanske är glömd idag, men som gjorde stort intryck på mig som liten, är den om nunnorna på Alsike kloster, som gömde flyktingar undan utvisning. Deras katt-och-råtta-lek med polisen blev en följetong i nyheterna under slutet av 70-talet. Jag upplevde det som att de hade ett starkt stöd bland vanligt folk, sådan var tidsandan. Systrarna fick också pris som Svenska hjältar, så sent som 2014, för sitt humanistiska handlande.
Mycket har ändrats sedan dess. Steg för steg har skyddet monterats ned. Permanenta uppehållstillstånd har ersatts av tillfälliga, familjeåterförening har försvårats, ekonomisk trygghet har villkorats och försörjningskraven har höjts till nivåer som många aldrig har möjlighet att nå. Allt i en uttalad ambition att göra Sverige mindre attraktivt för dem som söker en framtid här. Sverige har på bara några år gått från att ha varit ett humanitärt föredöme till att bli dess motsats.
Tonen har skärpts, i såväl språkbruk som lagstiftning. En vice statsminister talar om människor som ”pack”, en migrationsminister vilseleder om avvisades kriminalitet för att rättfärdiga utvisningar. Under de senaste veckorna har tonåringar som precis fyllt 18 riskerat utvisning. De har fram till sin myndighetsdag omfattats av föräldrarnas uppehållstillstånd, men ska nu kastas ut från det samhälle de är en del av, till ett land där de kanske saknar såväl kontaktnät som språkkunskaper. Och nu senast riskerar även ett spädbarn utvisning, trots att det är fött i Sverige av föräldrar som haft all rätt att vara här.
Remissinstanser har varnat för att just sådant här skulle kunna hända, ändå valde samtliga riksdagspartier utom v, mp och c att rösta för de skärpta regelverken. Men ansvariga politiker vill få det att låta som enstaka misstag i tillämpningen, trots att det ju faktiskt är precis så här de vill att det ska fungera. När föräldrarna följer med för att försöka hjälpa sina barn har man hittat ett effektivt kryphål att avvisa hela familjer. En gräns har passerats, man får inte göra så här mot människor!
Det känns som om något har ändrats i opinionen de senaste veckorna, och där har även världsläget spelat in. Dödsskjutningar av civila under ICE‑räder i Minneapolis har väckt omfattande protester världen över, och gjort det tydligt vilken väg den nya högern kan leda till. Samma väg vi börjat närma oss i svensk politik, om än på en annan nivå. Kritiken kommer inte bara från vänster utan även från borgerliga ledarsidor. Den kristna tidningen Dagen beskriver Ebba Busch som gränslös när hon kallar invandrare ”pack” och ifrågasätter om kristdemokraternas flyktingpolitik verkligen vilar på kristen grund.
Även civilsamhället reagerar mot de uppenbara orättvisorna. På Södersjukhuset i Stockholm skulle två undersköterskor och deras familj utvisas till Iran efter det avskaffade “spårbytet”, som tidigare gjorde det möjligt för asylsökande som fått jobb att stanna som arbetskraftsinvandrare. Men efter omfattande protester från kollegor och allmänhet har paret nu beviljats ny prövning och får stanna åtminstone tillfälligt. På liknande sätt har uppmärksammade protester gett de utvisningshotade Ayla, Iliya och andra unga vuxna chansen till nya prövningar och tillfälligt uppehåll. Tydliga exempel på att solidaritet och folkligt engagemang fortfarande kan sätta press och ändra skeenden, även när systemet verkar obevekligt.
Bara något stenkast bort från boendet vid E4:an fortsätter människor att agera konkret. På kulturhuset Midsommargården driver Rosa stationen, knutet till Refugees Welcome Stockholm, verksamhet för att hjälpa flyktingar att komma in i samhället. Språkcafé och juridisk hjälp, pysselkvällar och dansaftnar. En plats för människor att mötas.
Det är valår i år, och även om ett regimskifte inte löser alla samhällsproblem är det absolut nödvändigt att rösta bort dem som med berått mod har skapat den här situationen.
Bilden: ideella flyktingorganisationen #vistårinteut – men vi slutar aldrig kämpa, driver sedan oktober 2016 en riksomfattande kampanj för ensamkommandes rättigheter och för en rättssäker och human migrationspolitik.