Bryts alla tabun ned nu, när allt fler röster höjs för svenska eller europeiska kärnvapen – för avskräckning. Men sådan kräver beredskap för användning – i en tid när atombomberna över Hiroshima och Nagasaki som krävde en kvarts miljon människors liv är småsaker i jämförelse med dagens förintelsevapen.
Bilden (photoshop): Stockholm efter en fullträff .
Opinion | Håkan Blomqvist
Plötsligt tycks alla tabun bortblåsta. Sveriges ÖB Michael Claesson talar sig varm för gemensamma europeiska kärnvapen, ”i första hand för avskräckning.” Men i andra hand för vad? Försvarsminister Pål Jonson nöjer sig ännu med Natos kärnvapenparaply utan att ifrågasätta DCA-avtalet med USA som förhindrar svenska myndigheter att kolla upp amerikanska kärnvapen på svensk mark samt efterlyser mer av ”kärnvapen IQ”. Och Sverigedemokraterna vill förstås inte vara sämre än någon annan och börjar efterlysa svenska kärnvapen. Till och med Jonas Sjöstedt, V, protesterade inte mot kärnvapenfolket när han för SVT 20 mars i fjol tog avstånd från kampanjen för stopp mot kärnvapen: ”Europa måste vara starkt mot Ryssland. Där ingår att vi kanske inte kan ta bort kärnvapnen nu. För mig ser det ut så.”
Det är som om den militära upprustningens fartvindar sopat undan alla insikter som människan vunnit sedan Hiroshima och Nagasaki 1945 då bortåt en kvarts miljon människor, den överväldigande delen civila, brann upp och förgasades.
Bomberna över Hiroshima och Nagasaki var på 0,015 respektive 0,021 megaton, 1 megaton motsvarar den explosiva energin från en miljon ton trotyl. Enligt The Strategic Nuclear Forces Dataset v2.0 (2023) förfogar dagens sju erkända kärnvapenmakter, alltså minus Israel, över nära 2 600 megatons sprängkraft i olika kärnvapen, från interkontinentala missiler till robotarburna från flygvapen, u-båtar och avfyrningsfordon och ramper. Alltså motsvarande över 72 000 Hiroshimabomber.
Ett europeiskt ”kärnvapenparaply” med Frankrikes 74 megaton och Storbritanniens 31 representerar 105 megatons sprängkraft, motsvarande nära 3 000 Hiroshimabomber. ”I första hand för avskräckning”? Alltså i andra hand för användning. Mot ryssen, då? Men finns ingen risk att en del av rysk kärnvapenkapacitet på 1 261 megaton (2010) motsvarande 35 000 Hiroshimabomber slinker iväg för att nå självklara bombmål hos Euro-Nato… Eller risk? Är det då inte självklart att även rysk militär- och statsledning inte bara satsar på förstahandens avskräckning, utan väljer ”i andra hand”?
Varenda människa med några hjärnceller i behåll och förmåga att se igenom den militaristiska propagandaeuforins rökridåer inser, ja vet att kärnvapen aldrig får eller kan komma till användning om vi ska undvika både världsbrand och atomvinter. Ja, historiens domstol kommer att döma dem alla för förbrytelse mot människan och allt liv på vår planet – om historien ens blir kvar.
Egentligen borde vi redan nu sätta upp fredsdomstolar och släpa dem inför skranket.
Innan det är alldeles för sent.