För första gången sedan 1962 har en fransk regering blivit avsatt av parlamentet. I onsdags, den 4 oktober, röstade 331 ledamöter av 577 för en misstroendeförklaring, efter en tyst allians (av motsatta skäl) mellan vänsterfronten (NFP, Nya Folkfronten) och högerextrema (RN, Nationell samling. Marine Le Pens parti).
Utrikes|Yoann Ségui, bosatt i Paris och reporter på tidningen l'Anticapitaliste
Därför avgick premiärminister Michel Barnier, efter endast 3 månader vid makten (den kortaste perioden en regering suttit vid sedan ”den femte republiken” etablerades 1958), och lämnade sin avskedsansökan till presidenten Emmanuel Macron.
Inte tillräckligt höger för fascisterna på högerkanten, för mycket nyliberal och emot arbetarrättigheter för vänstern. Han var dömd från början.
Effekten blir en fördjupning av den politiska kris som Macron utlöste i juni förra året, när han beslutade att upplösa parlamentet. Efter sitt eget nederlag och vänsterfrontens överraskande seger, vägrade han ge dem makten.
Macron skrämdes av deras politiska program som inkluderade upphävandet av pensionsreformen från 2023, löneökningar och utvidgning av offentlig service. Istället utnämnde han en gammal högerpolitiker som premiärminister. En högerpolitiker vars parti endast fick 5 % i valet. Det strider inte emot den franska konstitutionen. Den tillåter presidenten att utnämna vem han vill, när han vill. Men moraliskt är det mycket tvivelaktigt.
Nu är framtiden okänd.
Budgeten för 2025 har rivits upp, de antisociala lagarna som ingick är tillfälligt borttagna (däribland stora angrepp på offentliganställda och socialförsäkringen). Men stora strejker och demonstrationer väntas nästa vecka mot åtstramningarna.
Macron arbetar för att hitta en ny regering, kanske med hjälp av ett förräderi från Socialistpartiet, de franska socialdemokraterna, som försöker bryta den vänsterfront de gick in i i juni förra året.
Inget är skrivet i sten. Det viktigaste i slutändan kommer inte att vara tillsättningen av ett nytt borgerligt kabinett, utan reaktionen från gatorna och arbetarklassen, i en verkligt svår social situation med fattigdom, stigande priser, kris på bostadsmarknaden och växande rasistiska spänningar.