Att Washington och Moskva hade valt det saudiska kungadömet som plats för ett möte för att diskutera framtidsutsikterna för det krig som har pågått i Ukraina sedan ryska styrkor invaderade landet för tre år sedan, är ett bevis på de djupgående förändringar som sker i internationella frågor framför våra ögon. Gibert Achcar skriver om samtalen mellan Förenta staterna och Ryssland.
Kommentar|Gilbert Ashcar, översättning Göran Källqvist
Själva sättet att genomföra mötet är helt i linje med platsen: Donald Trumps neofascistiska administration försökte inte främja fred mellan de stridande parterna inom ramen för internationell rätt och FN, vilket Kina har krävt sedan konflikten inleddes. Istället försöker han ingå ett direkt avtal med Vladimir Putins lika neofascistiska regim, på det ukrainska folkets bekostnad. Det är därför bara naturligt att de två parterna inte valde en neutral arena som är förenlig med internationell rätt, såsom FN, utan en som är förenlig med deras karaktär, även om landets despotiska regim är av traditionell typ.
Det som gör scenen ännu mer avskyvärd är att Förenta staterna är en fullvärdig partner i det folkmordskrig som förs mot det palestinska folket i Gaza, och där en del av kriget för närvarande flyttas till Västbanken. Trumpadministrationen har till och med skyndat sig att upphäva de begränsade åtgärder som den tidigare administrationen hade vidtagit. Det handlar om ett försök att upphäva frysningen av exporten av ett-tonsbomber som i hög grad bidrog till förstörelsen av Gazaremsan och utrotningen av dess befolkning, liksom till det utrotningskrig som Israel förde mot Hizbollah i Libanon. Som alla, med undantag för dem som försökte fly från den bittra verkligheten, förväntade sig har den nya administrationen överträffat sin föregångare genom Trumps uppmaning att förflytta invånarna på Gazaremsan permanent, dvs. att genomföra det som i internationell rätt kallas ”etnisk rensning” – ett brott mot mänskligheten.
Den nyfascistiska axeln mellan sionisterna och USA förenas med Putins Ryssland i sitt rashat mot förtryckta folk. Moskva har utmärkt sig på detta område, inte bara genom sin koloniala aggression mot Ukraina, där man förnekade landets nationella suveränitet, utan också i arabvärlden, där man spelade en nyckelroll under förstörelsen av Syrien och utrotningen av ett stort antal av dess invånare, samtidigt som man öppet var medbrottsling till den sionistiska staten genom att tillåta den att bomba iranska anläggningar i Syrien efter behag (som en del av rivaliteten mellan ryskt och iranskt inflytande i landet). Moskvas utrikesminister jämställde till och med Rysslands krig mot Ukraina med Israels krig mot Gaza och jämförde den putinistiska beskrivningen av Ukrainas makthavare som nazister med den sionistiska beskrivningen av Hamas som nazister. Det var också anmärkningsvärt att Moskvas reaktion på Trumps kriminella deportationsprojekt har varit återhållsam, även jämfört med det uttryckliga fördömandet från några av Washingtons traditionella allierade, som Frankrike.
Här möts nu de amerikaner som är inblandade i dödandet av tusentals Gazabor med de ryssar som är inblandade i dödandet av hundratusentals syrier, och de två parterna delar med den sionistiska staten ett gemensamt förakt för folkens territoriella rättigheter. De träffas på en arabstats territorium som, om den verkligen brydde sig om de syriska och palestinska folken, borde ha varit så stark motståndare till de två parterna att dessa inte ens skulle be den vara värd för deras möte.
Vad vi i själva verket bevittnar är inget mindre än en omritning av världens politiska karta, där världen gått från det kalla krigets konfrontation mellan ett västblock som påstod sig upprätthålla den liberala demokratins värderingar (och som konsekvent har förrått dem) och ett östblock där diktatoriska regimer rådde, till en upplösning av det västliga systemet efter det östliga systemet, till följd av den dödliga kris som drabbade den liberala demokratin och neofascismens globala uppgång.
Det nya kalla krig som följde på Sovjetunionens kollaps tillhandahöll denna övergång genom att kombinera djungelns lag med ohämmad nyliberalism. Washington spelade huvudrollen när det gällde att ge båda dessa särdrag företräde framför internationell rätt och en utveckling som bygger på välfärd och miljöskydd.
Vi bevittnar nu en förening av nyfascister på de förtryckta folkens bekostnad, eftersom den nya fascismen, precis som den gamla, öppet förnekar folkens rätt till självbestämmande. De kvarvarande liberala regeringarna i Europa är förbluffade, efter att i åtta årtionden ha förlitat sig på USA:s skydd utan att våga bilda en global pol som är oberoende av Washington – inte bara militärt, utan framför allt på det utrikespolitiska området. Resultatet är att världens förtryckta folk inte längre kan dra nytta av den klyfta mellan stormakter som fanns i det förflutna, utan nu måste föra sin kamp för motstånd och befrielse under svårare förhållanden än någonsin tidigare. Fallet Palestina är det tydligaste beviset på detta.
18 februari 2025
Original: https://links.org.au/united-states-russia-talks-peace-between-neofascists-and-war-oppressed-peoples