När civilisationen på Påskön – en av världens mest isolerade öar i Stilla havet –kollapsade för flera hundra år sedan, tillbad invånarna sina gudar i hopp om räddning. Länge pekade forskare på skövlingen av öns skogar som huvudorsaken, då den ledde till erosion och minskad livsmedelsproduktion. Nyare forskning har kompletterat bilden och visat att européernas ankomst bidrog till kollapsen.
Krönika|Gay Glans
Oavsett kombinationen av orsaker är Påskön ett varnande exempel på vad som kan hända när ett samhälle förbrukar alla sina naturresurser utan att ta långsiktiga hänsyn.
Sammanbrottet på Påskön, koleraepidemier och världskrigen sammantaget, bleknar i jämförelse med katastrofen mänskligheten riskerar till följd av klimatförändringarna. Vi står, som Greta Thunberg brukar säga, inför en existentiell kris – ett hot om Homo Sapiens utplåning som art. Råttorna kan bli det enda överlevande däggdjuret, precis som efter meteoritnedslaget för 66 miljoner år sedan, då 75 % av allt liv på vår planet utplånades. Hade inte råttornas förfäder överlevt och möjliggjort utvecklingen av dagens däggdjur, hade vi inte funnits.
Till skillnad från Rapa Nui-folket på Påskön förstår vi vad den hotande katastrofen beror på. Vi vet vad som behöver göras, att böner till Gud inte räcker. Nyligen röt tusen forskare åt politikerna: De hävdade att deras forskningsresultat inte är åsikter, utan fakta. Men makthavarna, politiska som ekonomiska, vägrar se genom Galileos teleskop. Vägrar inse att katastrofen inte är ett avlägset hot – att den redan är här.
Northvolts nya ägare har öppet deklarerat att klimatet inte styr deras affärsstrategi – att den fossila energin är deras väg framåt. Det är bara för politiker och oss andra att tacka och ta emot; som om de nya ägarna säger: Var glada att vi räddade era jobb.
Det senaste allvarliga forskarlarmet: Golfströmmen kan kollapsa långt tidigare än forskarna tidigare trott. Norden riskerar i så fall att hamna i ett järngrepp av is, snö och kyla – medan södern brinner.
Trots allvaret förtränger de politiska och ekonomiska makthavarna riskerna. De avfärdar forskarrönen som alarmism – om de inte råkar gynna tillväxten. I annat fall ägnar forskarna sig åt, som Ulf Kristersson uttryckte det, ”ett tyckande”.
En historiskt sett pyramidal cynism.
Och inte nog med det – inget får komma i vägen för den gigantiska imperialistiska upprustningen. Då förpassas den gröna omställningen längre ner på prioriteringslistan. Ett upprustningsrace som till och med Miljöpartiet och Vänsterpartiet har krokat arm med.
Vad behöver göras? Jag har inte alla svar, men en sak är tydlig: vi måste lyssna på forskningens orsaksförklaringar och förslag på nödvändiga åtgärder. Men det är uppenbart att det inte räcker med kunskap och teknologi. För att överbrygga klimatkrisen krävs ett samhälle där resurserna fördelas jämlikt. Att arbetarklassen tar kontrollen över samhällets resurser – särskilt över produktionsmedlen. Bara då kan vi styra produktion och konsumtion mot att bekämpa klimatkatastrofen på alla livets områden. Inte bara där kapitalet tjänar pengar.
Alarmism?
Jo, helt klart.
Men vad är alternativet – om det inte skall sluta mångdubbelt värre än det gjorde på Påskön för flera hundra år sedan?