Fyra veckor in i konflikten i hamnarna vägrar arbetsgivarna fortfarande att förhandla. Istället trappar de upp med utökade lockouter, politisk kampanj mot strejkrätten och juridiska utspel. Särskilt anmärkningsvärt är hur de använt sig av strejkbrytare.
Bilden: Amanda Kappelmark
Inrikes | Lars Henriksson
— Vi hade önskat ett snabbt avslut på den här avtalsrörelsen. Vi tycker att vi har rimliga krav, som inte ens kostar något så länge arbetsgivarna följer lagen och behandlar alla hamnarbetare med respekt. Så sammanfattade Amanda Kappelmark från Hamnarbetarförbundet läget i hamnkonflikten på ett torgmöte i gassande sol i Göteborg på lördagen.
— Men, fortsatte hon, så blev det ju inte. Istället för att diskutera sakfrågorna och se till att hjulen rullar i de svenska logistiknaven väljer arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar att bedriva politisk kampanj för att inskränka strejkrätten.
Hamnarbetarförbundets konflikt med Sveriges Hamnar är inne på sin fjärde vecka och även om inga stridsåtgärder pågår i skrivande stund är nya strejker och blockader varslade i olika hamnar från 19 juni och över midsommar. I Halmstad har Hallands Hamnars satt in arbetsledare och chefer för att göra delar av hamnarbetarnas jobb under konflikten och arbete med sådant gods har nu blockerats.
Trots två omgångar av samtal med Medlingsinstitutet är arbetsgivarna inte beredda att diskutera något av Hamnarbetarförbundets krav. Istället har de ännu en gång stämt in Hamnarbetarförbundet till Arbetsdomstolen, AD, de anser nämligen inte att Hamn har rätt att strejka eftersom det finns ett gällande avtal med Transport i hamnarna. De gör detta trots att AD redan avvisat företagens resonemang och sagt att Hamns strejkvarsel är helt inom lagens ramar. Arbetsgivarna fortsätter alltså sitt rättshaveri och använder det juridiska systemet som ett sätt att försöka trötta ut Hamn och dränera facket på resurser. AD kommer att meddela sin åsikt på onsdag*. Hamnbolagen har även trappat upp konflikten genom att varsla om lockouter som går utöver de strejkvarsel som ligger.
Hamnarbetarförbundet bedriver sin avtalsrörelse i nära kontakt med medlemmarna och lägger alltid ut rapporter på nätet ofta i form av videoklipp där förbundets vice ordförande Erik Helgeson lättbegripligt och avslappnat berättar vad som hänt i förhandlingarna.
Den uppmärksammade uppsägningen av Erik Helgeson finns naturligtvis med i bakgrunden. Även om den inte formellt är en del av avtalsrörelsen kommer utgången att påverka allt fackligt arbete även på andra arbetsplatser:
Som Amanda Kappelmark sa på lördagens möte:
— Om de lyckas driva igenom uppsägningen av Erik Helgeson innebär det ett skifte i själva arbetsrätten och ett stort potentiellt hot mot hela fackföreningsrörelsen… …Det är ett försök att drastiskt flytta fram sina positioner inte bara i hamnarna utan överallt.
Även den frågan ligger nu i AD sedan fackförbundet lämnat in en stämningsansökan mot arbetsgivaren GRT/DFDS. Där tar de upp ett flertal brott som de menar är särskilt allvarliga.
Ett sådant är att Helgeson sades upp i samband med en facklig seger, alltså precis när AD hade meddelat att förbundets varslade blockad mot militärt gods till och från Israel var tillåten. Detta tydliga tidssamband pekar på en hämndaktion.
En annan punkt är de falska anklagelser och den smutskastning GRT ägnade sig åt när de påstod att att uppsägningen skedde med hänsyn till ”rikets säkerhet”, Detta trots att en polisanmälan mot Helgeson snabbt lades ned av både polis och Justitiekanslern eftersom det inte fanns något brottsligt att utreda. Ytterligare punkter i den digra listan är att företaget hindrat fackligt arbete genom att stänga av Erik Helgeson, att de systematiskt vägrat att förhandla i sak, att de använt gamla och felaktiga erinringar mot honom, grundlösa incidenter för saker han gjort i sin fackliga roll.Kraven från Hamn är att uppsägningen ska ogiltigförklaras, att Erik ska få fortsätta sin anställning och att avstängningen ska upphöra omedelbart och att företaget ska betala skadestånd på nästan 1,8 miljoner kronor till både Erik Helgeson och förbundet för sina brott.
När fallet tas upp i AD är inte bestämt, men det är möjligt att domstolen kommer med ett så kallat interimistiskt, alltså tillfälligt, uttalande i väntan på själva huvudförhandlingen. Risken är dock stor att hans arbetsgivare, GRT/DFDS och deras organisation Sveriges Hamnar, kommer att vägra följa AD:s dom även om de dömer att han ska återanställas.
Samtidigt fortsätter stödet för Hamn och Helgeson att växa. Amanda Kappelmark berättade att förbundet fått in stöduttalanden från närmare tvåhundra fackliga organisationer. Och inte bara i Sverige från bland annat Australien, Turkiet, Frankrike och USA har hamnarbetare skickat stöd till Erik och skarpa varningar till DFDS. Ocksåfrån en del lokala svenska fackklubbar och även avdelningar och distrikt har det kommit stöd de senaste veckorna. Från centralt håll råder fortfarande samma gravlika tystnad som tidigare.
—–
* Efter att denna artikel publicerats har Arbetsdomstolen kommit med sitt interimistiska beslut i frågan om Hamnarbetarförbundets strejk. Det lyder i korthet såhär:
”Arbetsdomstolen har funnit att de varslade stridsåtgärderna har till ändamål att uppnå kollektivavtalsbundenhet, att Svenska Hamnarbetarförbundet har förhandlat sina avtalskrav med Sveriges Hamnar samt att det på utredningens nuvarande stadium inte finns fog för att anse att Svenska Hamnarbetarförbundets syfte med stridsåtgärderna är att tränga undan Sveriges Hamnars kollektivavtal med Svenska Transportarbetareförbundet eller utöva påtryckning i någon rättstvist. Sveriges Hamnars invändningar mot stridsåtgärderna kunde därför inte godtas.”
Med andra ord avfärdar AD ännu en gång Sveriges Hamnars invändning och ger Hamnarbetarförbundet rätt att genomföra de varslade stridsåtgärderna.