Bark sa du.
Håhå jaja.
Slagits och dött sa du.
Jajamensan.
Så om någon har tvingats äta bark på en plats,
så äger den platsen för alltid?
Så om någon har slagits och dött för en plats,
så äger den platsen för alltid?
Oavsett allt annat?
Så jag kan åka till Österrike nu och kräva tillbaka de platser som mina österrikiska förfäder kom ifrån?
Ska jag ta till våld också?
Ska jag rent utav krossa dem som bor där nu?
På alla sätt och vis?
Bomba lite?
Utplåna några skolor och sjukhus?
Eller kanske ska jag fara till mina franska förfäders marker och kräva dem tillbaka?
Eller till mina samiska förfäders marker?
Eller mina nybyggarförfäders marker?
Eller följa i fotspåren på den kvinna som en gång för länge sedan kom vandrande över den frusna Bottenviken med allt hon ägde i en svepkista?
Ta hennes marker tillbaka?
Är det så du tänker?
För så tänker inte jag.
Jag tänker så här:
Bark har många ätit.
Slagits har många gjort.
Dött också. Det är mycket vanligt.
Men ingen kan äga mark.
Inte på riktigt.
Vi kan bara vårda och värna den.
Och om den tillhör någon så är det dem
som vårdar och värnar den bäst.
Och det är inte du.
Men du får stanna i alla fall.
Därför att alla får stanna.
Därför att jorden är allas.
Därför att kanske även du kan förändras.
Och hitta någon sorts mänsklighet.
Någonstans i djupet av din själ.
Där sitter det nog en liten pojke och gråter.
Och längtar efter att någon ska hjälpa honom att sluta bete sig så illa.
Och medan någon hjälper dig med att befria ditt stenhjärta.
Så kan vi andra ta tag i att rusta upp landet.
Och då menar jag inte med vapen.
Utan med välfärd.
Sedan kan vi alla leva här.
Och leva gott.
För som det är nu så finns det på tok för många platser som bara står och dör.
Trots alla som har slagits och ätit bark och dött för dem.
Kulturen: Dikt och bild, Emma Lundström
Bakgrund:
I DN:s partiledarintervju med Jimmie Åkesson säger han å ena sidan att det ska gå att bli svensk även om man har rötter någon annanstans om man delar ”svenska värderingar” . Å andra sidan känner han att Sverige är hans land på grund av att ”människor som jag är släkt med har slagits och dött och ätit bark för att vi ska få ha den här lilla landplätten. Det handlar inte om värderingar.”