Vad handlar denna historia egentligen om? En person trycker för snabbt på knappen. Är kanske arg, vred? Det är jag. På en svensk regering och en hel värld som stillatigande ser på när ett folkmord, en folkfördrivning äger rum.
Opinion|Ingrid Bromander
I stort sett alla vet att det inte handlar om antisemitism. Att det handlar om vrede mot ett politiskt styre som utför dessa handlingar. Men det är användbart för högersidan att tro på, eller låtsas tro på, att det är en antisemitisk handling. Det är användbart mot Vänsterpartiet och det är användbart för att slippa prata om de döda barnen och det sönderbombade landet. Och Vänsterpartiet låter sig gå i fällan.
Varför det?
Den arga personen uppför sig inte som man ska om man vill sitta i det svenska parlamentet säger man. Och det är ju det vi vill, det är huvudfrågan för partiet just nu, säger man. Det stör bilden man vill frammana av ett rumsrent parti som kan dansa med de andra i parlamentets salar. Hon är en aktivist och det är det inte plats för just nu!
Många protesterar för personen och hennes handlingar. Fler aktivister i leden.
Man frågar sig om partiet kommer att splittras igen?
Hela historien handlar om att partiet nått en punkt där det skall tas ett vägval. Vi har varit på väg dit ett tag nu, och nu har vi nått fram. Ska Vänsterpartiet helt arbeta på att bli en del av det etablissemang som förvaltar den liberala staten Sverige, eller ska partiet vara ett möjligt alternativ för den del av befolkningen som fortfarande hoppas och tror på att en annan väg, ett annat samhälle är möjligt.
Ett sådant alternativ är nödvändigt. En plats för reell opposition och motstånd. Ett parti i parlamentet som kan vinna en plats i styret på egna meriter och på röster från dem man visar att man står upp för.
Förhoppningsvis kan Vänsterpartiet bli det partiet igen!