▶ SD håller i taktpinnen
▶ Ett vi och dom samhälle förstärks
▶En politik ”Trump-light” knäsätts
Ledare|Vecka 19
En promemoria nyligen från regeringen (med SD:s stöd) säger följande: ”Återvandringsbidrag får
lämnas med 350 000 kronor för den som har fyllt 18 år och med 25 000 kronor för den som inte
fyllt 18 år, dock med högst 500 000 för makar eller sambos samt med högst 600 000 per familj”.
Idag ligger bidraget på 10 000 för vuxna, 5 000 för barn och en familj kan som maxbelopp få 40
000 kronor. Ändringarna föreslås träda i kraft från 1 januari 2026.
Att det överhuvudtaget finns ett så kallat återvandringsbidrag är inget att i grunden kritisera.
Situationen i en migrants hemland kan över tiden förändras till det bättre, exempelvis kanske ett
krig upphör eller en process av demokratisering kommer till stånd, och en längre flytt är alltid
förbundet med en del kostnader. Men den föreslagna chockhöjningen handlar om något helt annat.
Det är en tydlig signal från maktens korridorer att vissa människor inte är önskvärda i Sverige, att
de inte är naturliga delar av vår gemenskap utan snarare skadliga – eller rent av ”parasitära”.
Människor får höra att de utgör en ”ekonomisk belastning”, att de kanske inte omfattar ”vår
värdegrund” eller att de till och med kan vara bärare av en ”tvivelaktig vandel”.
Betecknande är att regeringens egen utredare, Joakim Ruist, tidigare i höstas avrådde från några
större höjningar av återvandringsbidraget, med argumenten att andelen som skulle nappa var starkt överdrivet och att det faktiskt riskerade att försvaga tilliten i samhället och därmed försvåra
integrationen. Promemorian säger dessutom att det ska vara myndigheters skyldighet att informera
om detta bidrag, och att det även kommer att handla om ”uppsökande verksamhet”. Vi kan således
kallt räkna med att det är signaler av mer påtryckande slag som exempelvis kommer att gå ut till
arbetslösa eller sjukskrivna migranter.
I decennier har SD skrikit sig hesa om nödvändigheten av att få till stånd en reell återvandring, om
hur skadligt det är att en mångfald av kulturer existerar under samma tak. Den liggande
promemorian kan inte ses som något annat än att SD i sin hjärtefråga fått regeringens medhåll. Vi
vet också vad som döljer sig i SD:s bruna historiska skrymslen, hur de tidigare profilerat sig om
nödvändigheten av att etniskt rensa Sverige. Frågan är om partiet nu får blodad tand att kräva mer
av rena tvångsmedel för att deportera människor – att en ”Trump-light” politik övergår till krav på
ett tydligare fascistiskt regemente.
Den senaste promemorian är också bara en del av ett antal förslag och beslut från Tidölaget, vars
syfte är att skapa ett skarpare vi och dom samhälle. Det ska bli svårare att uppnå medborgarskap,
man ska tvingas att ”kvalificera sig in i välfärden”, utvisning ska kunna ske på mer lösliga grunder,
i vissa förorter upprättas det så kallade ”visitationszoner”, med mera.
Vi vet att denna regering för en förskräcklig politik. Men det räcker inte med att jobba för att byta
regering. Socialdemokraterna har hitintills stött allt som Tidölaget gör vad gäller migration. För att
få till en ändring krävs att vi inte bara röstar utan jobbar väldigt aktivt för en förändring, så att vi
kan sätta press på en kommande ny regering, i solidaritet med våra invandrade arbetskamrater och
de människor som söker asyl i Sverige. Och mot den rasism som blir allt mer accepterad. Skriv
insändare, ordna demonstrationer…. det krävs att vi kämpar aktivt och tillsammans, oavsett var i
världen vi är födda!