Halimo Nuur har rötter i Somalia och bor i Malmös Rosengård. Hon är aktivist, antirasist, feminist och socialistisk agitator. I Rosengård sitter Halimo i styrelsen för hyresgästföreningen, är styrelseledamot på ABF, sitter i Tekniska nämnden för V i kommunfullmäktige samt i styrelsen för Vänsterpartiföreningen Malmö.
Intervju|Alex Fuentes
Borgarna och extremhögern bedriver en fientlig invandrarpolitik och S låtsas som att det regnar, om de inte stöder deras reaktionära politik. Vad krävs det för att de arbetande i eftersatta områden som Rosengård ska säga ifrån?
Om vi pratar specifikt om eftersatta områden eller förorter som Rosengård är det av stor vikt att se det ur ett klassperspektiv. Att leva och växa upp i en förort med djupa ojämlikheter gör att du tillhör den nedersta delen av arbetarklassen. Du blir en del av en försummad klass som har varit besviken, har tröttnat och har disaggregerat sig fullständigt från det vanliga politiska spektret och det ser vi genom låga valdeltaganden. Förorten är samtidigt ett växande politiskt subjekt som Vänsterpartiet behöver behandla med den respekt den förtjänar, det vill säga att inte bortprioritera materiella behoven från boenden i förorten. Vi har tidigare sett uttryck på förortens politiska frågor i många år från ockupation av källarmoskén 2008 till hyreskampanj mot Rosengårds Fastigheters dubbelhöjning. Vänsterpartiet behöver lyssna bättre och vara mer närvarande, axlar mot axlar, med förortens vardagliga kamp.
Örebromassakern den 6 februari drabbade rasifierade människor mycket hårt. Sådana som Richard Jomshof är emot att förbjuda halvautomatiska vapen samtidigt som människor med invandrarbakgrund demoniseras i media och över en kam målas upp som kriminella. Vad göras?
När jag läste att Richard Jomshof och många av hans anhängare motsätter sig ett förbud mot halvautomatiska vapen även efter Örebrosattentat tänkte jag att det i sig är ett nationellt säkerhetshot. Jag tolkar det som att de ville ha vapen till en senare användning som det är fallet för vitmaktmiliser i USA. När det gäller koppling mellan invandring och kriminalitet är det rent rasism. Jag vill snarare se gängkriminalitet som en konsekvens av politiska försummelser som har lett till det här läget idag. När ungdomar inte tror på att de kan leva ett värdigt liv för att de ser hur deras föräldrar behandlas blir kriminalitet ett lockande alternativ som säljer drömmar som känns på närmare håll. Har alla ett värdigt liv som de har rätt till och har alla möjligheter att uppfylla sina drömmar genom en skolutbildning av kvalité, en meningsfull fritid och bra avlönade arbeten kommer vi bli av med rekrytering till kriminella gäng. Så enkelt är det. Frågan är var vill vi helst satsa våra resurser på: är det välfärden eller repressionssamhället?
Tidögänget fördjupar ett ”vi [infödda svenskar] och dom [främst muslimer]” och gör allt som står i deras makt för att kasta ut människor ur Sverige och Europa. Hur ska just rasifierade bidra till att slå tillbaka dessa attacker?
Tidögänget vill måla upp en bild av ett Sverige som inte stämmer med varken verkligheten eller historia. Det har alltid funnits invandrare i Sverige och att prata återvandring är dystopiskt. Med detta menar de ett Sverige utan folk med ursprung från Afrika, Asien eller Sydamerika, ett Sverige utan minoritetsgrupper och ett Sverige utan urfolk. Det är, för mig, ett ariskt Sverige och det har vi redan sett vad det ledde till.
Det vi, rasifierade, behöver göra är att ta tillbaka Sverige som idé. Vad Sverige betyder för oss, att Sverige är också vårt hem, att Sverige är också vita bussar under andra världskriget, att Sverige är också Folke Bernadotte, Dag Hammarsköljd eller Greta Thunberg, att Sverige är också allemansrätt och folkhemmet, att Sverige är också friluftsliv och stilla landskap. Sverige, som vi har uppfattat som rasifierade och invandrare, finns fortfarande och har en legitim plats i våra hjärtan. Den idén blir i sig ett motstånd mot Tidös Sverige. Den idén kan få hela arbetarklassen enad.
Du höll ett ovanligt fint tal i samband i och med att Stoppa Israel ordnade demonstrationen den 2 mars i Malmö. Etablissemanget gör allt för att stödja Ukrainskas Zelenskyj och noll när det gäller folkmordets offer i Palestina. Hur ser du på denna kontrast?
Att se sitt land blir plats till ett ombudskrig mellan stormakter är fruktansvärt. Ukraina blir slagfält för olika imperialistiska krafter, alltså Ryssland, EU och USA och det är ukrainska folket som lider. Etablissemanget är imperialistiskt. Det vi har lärt oss genom historia är att militariseringen av imperialistiska länder leder till ännu mer lidande för småfolket. Det är definitivt inte borgerliga och vapensäljare som brukar stå i frontlinjen. Det är arbetarklassen. Det är småfolket. Jag ser tyvärr paralleller med första världskriget. När det gäller Palestina har vi en ockupant, Israel, och en ockuperad, Palestina. Det är inget krig i Palestina. Det är massaker och ett pågående folkmord av en ockupationsmakt. Där ligger kontrasten för mig.
”Nuet är kamp – framtiden är vår”, så lyder V Malmös huvudparoll inför 1 maj. Socialdemokraterna och borgarna kastade in oss i Natos krigsmaskineri…sedan har läget förvärrats i rask takt och de styrande i Sverige anpassar sig till EU-elitens växande militärupprustning. Vilka behöver mobiliseras för att stoppa galenskapen?
Om du frågar mig vad vi ska göra för att gå ur krigsmaskineriet är korta svaret att det är svårt så länge vi ingår i EU och NATO. Med EU och Nato kommer vi tyvärr vara en del av den militära eskaleringen och en del av en imperalistisk maktordning. Vi ska inte glömma att vi har byggt vårt Sverige efter 200 år av fred och neutralitet, trots krig vid Sveriges gränser. Vi kommer inte kunna behålla vår välfärd med en krigsekonomi som massproducerar extremt kostsamt krigsmaterial. När det talas om totaltförsvarsfond utan att vi vet vad det innehåller och innebär för oss i arbetarklassen känns det som ett spel för galleriet. Vänsterpartiet behöver stå kvar vid sina anti-imperialistiska kärnvärderingar som definierar oss som socialister och internationalister. Sedan ska Vänsterpartiet hämta in inspiration från Erik Helgeson i Hamnarbetarförbundet. För att mobilisera mot krigsmaskineriet, är det strejk och olydnad som gäller.
Texten ur ursprungligen publicerad i V Malmös tidning Folkviljan