I söndags höll Ulf Kristersson tal till nationen där han hyllade dem som hjälpte till under mordattentatet.
Men ingen kan hylla en regeringschef som är ansvarig för en rasistisk invandringspolitik med förödande konsekvenser som följd.
Ett massmord där nästan 100% av de mördade har utländsk bakgrund är politiskt och ideologiskt motiverat, det yttras av en högerdriven politiker och det sker i en politisk kontext.
Kommentar|Alex Fuentes
Massakern i Örebro är den värsta masskjutningen i svensk historia, det är alla ense om. Varför och vad ligger bakom? ”Varför är frågan som måste få ett svar”, säger Daniel Poohl vd på Expo och sätter pricken över i:et. Att ägna sig åt spekulationer är en sak. Att resonera, försöka förstå, söka ett svar och sätta terrordådet i en kontext är något helt annat. När Anders Behring Breiviks terrordåd ägde rum i Oslo och på ön Utøya den 22 juli 2011 var somliga i borgerlig media inte sena att direkt misstänkliggöra ”islamister” för terrordådet och i ett slag fick muslimernas religion klä skott för blodbadet. När det sedan visade sig att det var en högerextrem infödd norrman som låg bakom ändrades medias narrativ och psykosociala störningar hos en ensamvarg serverades som på fat.
Kontrasten mot hur massakern i Örebro presenterades från allra första början är slående. Polisen gick nästan omedelbart ut med uppgiften att ”Allt tyder på att skjutningen inte har politiska motiv”. Polisen sa inte ”inget tyder på” eller ”vi vet inte”, utan ”allt tyder på”. Polisen kände då till att mördaren var en infödd svensk. En etablerad media upprepade sedan samma sak: ”Polisen tror att mördaren inte hade ”några ideologiska motiv”. Man spekulerade inte, man använde tron i stället. Tre dagar efter avrättningarna envisades fortfarande polisen och sa att ”inget ännu har framkommit om att massmordet skulle vara ideologiskt motiverat” och ytterligare två dagar senare sa polisen att den ”inte har hittat några andra delar som pekar på någon form av ideologiska motiv”. Samtidigt gick en åklagare ut och uttryckte att det är möjligt att utredningen förblir hemlig för alltid.
När ett mord av en sådan magnitud inträffar är det naturligt att man tittar på bakgrunden eftersom det är motivet som är relevant. Mördaren hade passerat samtliga gymnasieskolor i staden, men måltavlan, SFI/Komvux:s byggnad var utvald på förhand. Ingen slump. En skola där många med invandrarbakgrund undervisar och läser. Det är inga spekulativa indicier, det är fakta. TV4:s ljudupptagning från dådet där rösten ropade ”Ni ska bort från Europa”, innan skotten avlossades, är också fakta. Väl inne i skolan bytte mördaren om till gröna militärkläder och masskjutandet upplevdes som en evighet. Det som hände, helt oavsett gärningsmannens psykosociala sårbarhet, var inte något spontant, det var en planerad slakt och planeringen är en del av en process och sker i en given kontext.
När Wolfgang Alexander Zaugg, mer känd som ”Lasermannen”, spred skräck runt omkring sig i början av 90-talet var det inte fråga om någon sjuk människas förvridna syn på saker och ting, utan ett samhällssymptom. Det utstuderade skjutandet riktade sig då mot människor med invandrarbakgrund. Kontexten var tydlig; en kapitalistisk ekonomi i kris kombinerad med en växande extrem rasistisk rörelse , skjutandet var därför inte heller en slump.
Ska inte massakern i Örebro bokföras som ett terrordåd?
Ett av kriterierna för terror i svensk lagstiftning lyder: ”Injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp”. Fruktan har inte i första hand uppstått i bland majoritetsbefolkningen utan hos en ”befolkningsgrupp” med invandrarbakgrund. Det har funnits typiska ensamagerande gärningsmän, men dessa har inte ”radikaliserats” i tomma intet, ingenting sker i ett vakuum. Det ligger i den härskande ideologins natur att fientlighet mot invandringen frodas i ekonomiska kriser och sprids vidare genom media, ensamma förövare behöver med andra ord inte planera dåd i små fascistoida eller nynazistiska kretsar, inspirationen sker online.
Ingvar Carlsson sa nyligen att en statsministers viktigaste uppdrag under kris är att ”samla nationen” och Ulf Kristersson sa för egen del att han förstår att dådet i Örebro ”väcker en rädsla hos människor som har kommit till Sverige”. Det är bara det att bara tre dagar före massakern i Örebro, och det är också fakta, öppnade han munnen för att påstå att vågen av kriminalitet som skildras i Sverige ”handlar mycket om invandring”. Vad värre är för honom; han kan inte äta upp dessa ord. Att en högerpolitiker mitt uppe i en kapitalistisk kris associerar människor med invandrarbakgrund med kriminalitet, han talade inte i affekt, är givetvis ett ideologiskt motiverat politiskt uttalande. Och det blir inte mindre politiskt med tillägget: ”Jag tänker inte på politik just nu, jag tänker på de anhöriga”. Ett massmord där nästan 100% av de mördade har utländsk bakgrund är politiskt och ideologiskt motiverat, det yttras av en högerdriven politiker och det sker i en politisk kontext.
Några dagar senare var det dags för ännu mer hyckleri: ”Vi står bredvid er, hela Sverige bär sorgen med er” och Kristersson tillade: ”Ansvaret för döden vilar på den som begick dessa brott”. Som genom ett trollslag, var Kristerssons likställande mellan invandring och brottslighet som bortblåst.
”Man kan göra politik av invandrare alla dagar på året förutom när de blir massmördade”, skrev en journalist i AB. Fakta är fakta; de blåbruna har i flera år hetsat mot människor som de inte tycker hör hemma i Sverige och just denna ideologiskt motiverade politik har bidragit till skjutandets logik i Örebro. Ali Esbati, fd riksdagsledamot för Vänsterpartiet, överlevde det högerextrema terrordådet på Utøya 2011. I Esbatis bok, ”Man kan fly en galning men inte gömma sig för ett samhälle”, läser vi att Breivik inte agerade i ett vakuum. Enstöringen i Örebro gick inte heller från tanke till handling i ett vakuum. Finns det överhuvudtaget något som sker i ett vakuum?