Inskränkt aborträtt – det kan hända här

▶ Fortfarande fri abort i Sverige

▶ Asylsökande och papperslösa diskrimineras

▶ Ytterligare försämringar hotar vid horisonten

Ledare | Vecka 40

Det kom en nyhet i slutet av sommaren om två kvinnor i Texas som förvägrades operation av ett så kallat utomkvedshavandeskap tills det nästan var för sent. Den ena kvinnan var nära att blöda ihjäl. Orsaken till vägran eller fördröjningen av operationen var Texas stränga abortlagar.

Tydligare kan det inte bli att abortförbud inte handlar om att rädda barns liv. Ett utomkvedshavandskap är ett befruktat ägg som fastnar utanför livmodern och alltså inte kan växa till ett foster. Det kan inte bli ett livskraftigt barn. Däremot är risken stor att äggledaren brister och att kvinnan dör i akut blödning. I USA är det den vanligaste orsaken till kvinnors död under den tidiga graviditeten.

Händelsen visar att abortförbudet handlar om förakt, inte försvar för liv, för det enda liv som står på spel. Men nej, det är inte riktigt sant. Inte ens i Texas sträcker sig lagstiftarnas grymhet så långt att de förbjudit operation av utomkvedshavandeskap. Tvärtom, det räknas uttryckligen inte till aborter.

Det som hände i Texas var att läkarna inte vågade utföra operationen, av rädsla för att bli anklagade för att ha utfört en abort. Straffen för detta uppgår i Texas till upp till livstids fängelse och 100 000 dollar i böter.

Men det är USA, säger någon. Läkare lever där ständigt under skräcken av att stämmas och få betala gigantiska bötesbelopp. Det kan inte hända här, inte i Sverige. Nej, det kan inte hända på exakt det sättet; vi har fortfarande fri abort. Sverigedemokraterna ville tidigare sänka abortgränsen till vecka 12 – av ”omsorg” om kvinnan! Men efter att de förstått att de riskerade att förlora röster accepterade de abortlagen, men det hindrade inte SD:s EU-parlamentsledamot från att rösta mot förslaget att skriva in aborträtten i EU:s stadgar. Lika lite som KD:s stöd till abortlagen hindrade den dåvarande kristdemokratiske EU-parlamentsledamoten Lars Adaktusson att under en mandatperiod rösta nej i frågor om abort vid ett tjogtal tillfällen.

Runt om i världen driver höger- och ytterhögerpartier aktivt motstånd mot aborträtt; att det inte sker i Sverige är ett mått på styrkan hos den kvinnorörelse som en gång i tiden drev igenom fri abort och på hur mycket av den kraften som finns kvar. Det som kan hända i Sverige är att etiken i vården kastas på sophögen, när repressiva lagar införs eller när det ”bara” handlar om att signalerna uppifrån hårdnar och syndabockar utpekas. Det som kan hända – och förmodligen händer redan idag – är att liv går förlorade på grund av politikernas beslut och retorik.

De grupper som idag är mest utsatta för nya repressiva lagar och för stigmatisering uppifrån är flyktingar och invandrare, även de som sedan länge rotat sig i Sverige. Redan idag förvägras asylsökande och papperslösa ofta den ”vård som inte kan anstå”, som de alltså egentligen har rätt till. Röda Korset har skrivit rapporter om bristen på vård för papperslösa men även för exempelvis tortyröverlevare. Ibland beror svårigheten på att vårdpersonal inte känner till rättigheterna – det vill säga, att de ansvariga inte uppfattat den kunskapen som tillräckligt viktig att sprida. Men vi kan också utgå från att vårdpersonal påverkas av samhällsklimatet och sjukvårdens krympande resurser, inklusive bristen på vårdplatser och personal.

Under perioden fram till valet 2026 kommer det sannolikt att presenteras flera lagförslag som påverkar rätten till vård. De kommer att riskera hälsa – och liv. Det handlar om krav på att patienter själva ska betala för tolk efter en viss tid i landet. Det handlar om informationsplikten, kravet att personal i offentlig verksamhet ska ange personer som inte har uppehållstillstånd i landet.

Om papperslöse Constantin inte vågar söka vård för sina bröstsmärtor på grund av rädsla för att bli angiven och sedan dör i hjärtinfarkt – då kommer lagen att ha kostat liv. Om Sara, som bott i Sverige i tio år men inte lyckats lära sig svenska på grund av minnena från våldtäkten i inbördeskrigets Syrien, inte har råd med tolk och blir missförstådd när hon talar om sina självmordstankar – då kommer lagen att riskera hennes liv.

Det är inte bara lagar om patientens rätt som kommer att påverka hälsa och liv. Om Constantin kommer att möta sjuksköterskan Amina som hört att även den med permanent uppehållstillstånd kan utvisas om hen visar ”bristande vandel” – ett begrepp Amina inte blivit klokare på efter att ha lyssnat på Kristerssons förklaringar i Aktuellt – kanske hon inte vågar annat än att ange Constantin. Om läkaren Marco väntar på besked om hans far ska få anhöriganknytning i Sverige – då vågar han kanske inte lägga in Sara på avdelningen. Chefen har sagt att klinikens ekonomi är så prekär att de måste hålla hårt på vårdplatserna. Marco, som måste kunna visa att han kan försörja fadern, har inte råd att förlora sitt jobb.

Lagarna behöver inte ens blivit antagna – hur många av oss har jättebra koll på riksdagsbesluten? De verkliga förändringarna i utsatta gruppers rättigheter sker ofta genom ekonomin och signalpolitiken. När redan utsatta människor, som utpekats som icke-önskvärda av samhället, möter personer i ekonomiskt pressade verksamheter – då är inte Texas så långt borta som vi kan tro.

Det kan hända här.