Island har sedan 2017 styrts av en för svenska förhållanden märklig regeringskoalition. Den har bestått av de bägge borgerliga partierna Självständighetspartiet och Framstegspartiet tillsammans med Vänsterpartiet – de Gröna (VG) som är systerparti till det svenska Vänsterpartiet. Ett parti som betecknar sig som ekosocialistiskt och feministiskt och är motståndare till Islands medlemskap i NATO. Partiet är för integrering av de flyktingar som kommit till Island och det stöder palestiniernas sak. I valet till den isländska riksdagen Alltinget 30 november kollapsade partiets väljarunderlag.
Utrikes|Anders Fraurud
Vänsterpartiet – de Gröna (VG) har alltså suttit i regeringen sedan 2017. Katrin Jakobsdottir från VG var till och med statsminister fram till i våras då hon avgick för att försöka bli vald till president. Men till president valdes istället Halla Tomasdottir, med en bakgrund i näringslivet och utan någon partitillhörighet. Ny statsminister för regeringen blev då istället Bjarni Benediktsson från det borgerliga Självständighetspartiet. I oktober meddelade han att regeringssamarbetet spruckit på grund av ökande oenighet. Oenigheten handlade bland annat om synen på invandring och om energifrågan.
Valet till Alltinget (det isländska parlamentet) blev denna gång en brakförlust för VG som till och med hamnade under spärren på fem procent och nu alltså står utanför den isländska riksdagen. Istället vanns valet av socialdemokraterna i Samlingsfronten som fick 20,75 procent av rösterna.
Det har svängt ordentligt inom politiken på Island under de senaste åren.
Samlingsfronten är inte något gammalt socialdemokratiskt parti. Det bildades så sent som 1999 genom en sammanslagning av fyra olika partier. År 2009 fick Samlingsfronten tillsammans med VG egen majoritet i Alltinget. Samlingsfronten hade 29,8 procent och VG 21,7 procent av rösterna. Men i valet 2013 halverades de båda partiernas väljarstöd och de fick lämna regeringen. Samma år utvidgade Samlingsfronten partinamnet genom att lägga till ”Islands socialdemokratiska parti” till sitt namn.
VG kom igen i valet 2017 då de fick 16,9 procent av rösterna. De bildade då till och med regering tillsammans med de ovan nämnda två borgerliga partierna och med Katrin Jakobsdottir från VG som statsminister.
Jonas Sjöstedt gratulerade Jakobsdottir till detta samtidigt som han konstaterade att: ”Det är ett svårt politiskt läge på Island och det blir inte enkelt att regera. Men i ett dödläge då landet inte kunnat styras är vänstern beredd att ta ansvar och hitta lösningar.”
Uppenbarligen kostade detta på, för i valet 2021 gick det sämre för VG (12,6 procent). Ungefär lika många röster som VG förlorade ökade istället det då nybildade Socialistiska Partiet som fick 4,2 procent av rösterna.
Trots att VG backade i valet 2021 fortsatte de ändå i regeringen och med Jakobsdottir som statsminister. Fram till valet i år alltså, då de helt hamnade utanför Alltinget.
Det är naturligtvis ett mycket allvarligt bakslag för VG. I skrivande stund har vi ännu inte sett några analyser från VG av orsakerna till detta bakslag. Men det är väl inte en alltför djärv gissning att orsaken bland annat handlar om ”ansvarstagandet” i en borgerligt dominerad regering. Ett ”ansvarstagande” som gjort att VG inte kunnat genomföra den politik de gått till val på och som folk hoppats på. Det har lett till besvikelse och förlorade röster.
Värt att notera är också att VG med 2,34 procent denna gång får färre röster i procent än Islands Socialistiska Parti som fick 3,96 procent. Detta parti har en tydlig vänsterprofil och säger sig vilja representera “löntagare och alla som är fattiga, osynliggjorda och maktlösa”. Islands Socialistiska Parti säger att deras motståndare är ”de rika och de som tjänar de rikas intressen”. Tillsammans skulle dessa två partier åtminstone ha passerat fem-procent-spärren.
Till sist borde det vara viktigt för Vänsterpartiet att fundera över VG:s resultat och baksidorna med att sitta i en regering med borgerliga partier och en borgerlig politik.
Valresultatet 30 november 2024 i procent:
Samlingsfronten (socialdemokrater): 20,75 %
Självständighetspartiet (höger): 19,36 %
Restaurering (Liberalt): 15,82 %
Folkpartiet (högerpopulister): 13,78 %
Center:12,10%
Framstegspartiet (Liberalt): 7,8 %
Under 5%-spärren
3,96% Socialistpartiet
3,02% Piratpartiet
2,34% Grön Vänster