En högerextremistisk våg har nyss fått sitt kanske tydligaste uttryck i Donald Trump, som återtagit världens mäktigaste politiska ämbete, hand i hand med kapitalet i form av techmiljardären Elon Musk.
Vi ser också en kraftigt ökad ojämlikhet, skenande klimatkatastrof, militär rustningsspiral, krig i Ukraina och folkmord i Palestina. Och krympt välfärd och sänkt skatt för rika här hemma i Sverige.
Var i detta är vänstern?
Internationalen ringde två av de nya kaxiga utbrytarna ur Vänsterpartiet, och bad dem ge sin färdplan för vänsterns väg ut ur högermörkret.
Idag: Kristofer Lundberg/Vänsterfronten.
Intervju|Åsa Mattsson
Hej Kristofer, vi börjar med en kommentar till det uppkomna läget.
— Det politiska läget både globalt och lokalt, är ju på en allvarlig nivå. Vi ser hur extremhögern vinner mark internationellt, runtom i Europa och i Sverige, medan den etablerade vänstern som borde ta plats och driva motståndet, inte fyller det tomrum som finns och inte förmår organisera sig mot de här strömningarna.
Om du fick peka ut den främsta orsaken till högervågen, vad skulle det vara?
— Jag skulle säga att det är arbetarrörelsens ledarskap som är den allvarligaste orsaken, alltså krisen i arbetarklassens ledarskap. Som har öppnat upp och banat vägen för högerextremismen. I USA handlar det om att Harris inte stod för någon annan politik än Trump gjorde, och i Sverige handlar det om att den etablerade vänstern inte presenterat en annan, egen, tydlig och varaktig position. Vi varnade för den här utvecklingen redan vid Januariavtalet, när Vänsterpartiet sa att man ingick i Januariavtalet för att stoppa Sverigedemokraterna. Folkrörelserna menade tvärtom att Januariavtalet i sig nästan var en garant för Sverigedemokraternas framgångar i kommande val.
Så hur skulle vänstern behöva svara? Internationellt? I Sverige?
— Vänstern skulle behöva vara betydligt mer offensiv, ha ett starkare självförtroende i sin egen ideologi, i sina lösningar för framtiden, men också på allvar organisera ungdomen och arbetarklassen.
— Idag märker man att även Vänsterpartiet försöker kolla vad opinionsmätningarna säger: vilka frågor ska man lyfta för att nå framgång och vad ska man tycka? Inte vad som är nödvändigt. Och så blickar man på socialdemokratin. Nooshi Dadgostars kommunikation som har gått ut internt handlar ju om rödgrön regering framför allt. Det vill säga Nooshi är beredd att tappa medlemmar och stöd, om hon får sitta i en socialdemokratisk regering. Och det här tycker jag är en strategi för nederlag.
— Vad som skulle behövas är en vänster som inte vacklar utan ställer krav, som inte gör avkall på sin egen ståndpunkt. En sån vänster skulle kunna gå framåt. När Vänsterpartiet satte ner foten om marknadshyrorna och fällde S-regeringen, då var partiet som starkast, det var då som medlemmar strömmade till, det var då opinionen var uppe i 15 procent. Så en stark och tydlig radikal vänster skulle vinna gehör, och skulle också vara den bästa pressen på socialdemokratin i en kommande regering.
Det var också då som V samarbetade med andra delar av arbetarrörelsen, men tog det mesta av credden själv anser många.
— Ja så var det. Här i västra Sverige där Nej till Marknadshyre-rörelsen föddes, hade vi offentliga möten med uppåt 700 personer i förorten och tusentals demonstranter, så det var egentligen rörelsen som satte pressen på Vänsterpartiet att ta tydlig ställning. Sen var det många som upplevde det just så att Vänsterpartiet tog åt sig en stor del av äran för rörelsens arbete, vilket säger en del om den distanserande nedåtattityd den nya ledningen ägnar sig åt. Istället för att bli rörelsernas parti så förväntar man sig stöd från rörelserna utan att vara med och bygga rörelserna.
Nu är det en ny rörelse som betyder mycket för många, inte minst unga: Palestinarörelsen. Det finns förhoppningar om att den ska kunna bli vår tids motsvarighet till FNL och utmana världsordningen. Vad tror du? Är detta vad som behövs för att väcka en ny radikal bred vänsterrörelse?
— Man kan säga att den radikala vågen på ett sätt redan har väckts, men den har väckts av ungdomar i förorten, den har vuxit fram i storstädernas periferi, i miljonprogramsområden, av människor som har sina rötter i mellanöstern. Vad den ännu inte har nått är den organiserade arbetarklassen i Sverige och andra västländer. Men vi ser absolut en massrörelse från samhällets marginaliserade grupper, om vi kan kalla dem så, och vi ser tusentals runtom i landet som demonstrerar varje vecka, uthålligheten i rörelsen är helt otrolig, att man kan samla de här demonstrationerna vecka ut och vecka in, med nya talare, framförallt unga och många kvinnor.
Det finns likheter mellan Vietnamrörelsen och Palestinarörelsen, förutom kanske just det; att det är fler kvinnor som tar täten nu?
— Jag är ju med i Enhetsfront för Palestina och jag tror att 80 procent av de aktiva är unga kvinnor, både när det kommer till att vara funktionär på möten och tala på demonstrationerna. Det tror jag beror på att kvinnor har ett starkare politiskt självförtroende idag. Man vågar ta plats, och så är det en rörelse där kvinnor tillåts ta plats.
I det här läget Kristofer, så blir du utesluten ur Vänsterpartiet av dess nuvarade ledning. Och det är du som blir utesluten och inte tex Linda Snecker, fd riksdagsledamot, och Jenny Lindahl, fd kommunikationschef, som blivit lobbyister. Nu har det gått ett litet tag, vad känner du inför uteslutningen?
— Det är klart att jag känner en besvikelse och en frustration. Framförallt när jag tänker på den tid jag lagt ner på att återuppbygga ett förtroende för Vänsterpartiet. Stödet för Vänsterpartiet i Palestinarörelsen var absolut ingen självklarhet, utan det fanns en väldigt stark skepsis. Men genom vårt arbete och andra kamraters arbete så återuppbyggdes det och Palestinarörelsen såg Vänsterpartiet som sitt parti i EU-valet. Om jag ska se till min egen del så växte Vänsterpartiet Angered fram som en av våra starkaste föreningar, vilket vi kunde se i valet där vi var uppe i 47 procent. Vi var största eller näststörsta parti i en överväldigande majoritet av valdistrikten i EU-valet, men inte bara det utan vi hade de största medlemsmötena mot vad partiet någonsin haft. Vi hade öppna möten med uppåt 300 personer. Vi hade aktiviteter med upp till 1000 personer på de lokala torgen.Och så har vi Palestinademonstrationerna, som i mångt och mycket upprätthölls av den lokala partiföreningen, som samlade mellan 3000 och 6000 demonstranter.
— Att man då angriper inte bara mig utan den partiförening som stått för detta visar en total oförståelse från V-ledningen, och avslöjar att de inte är en del av rörelsen själva. De förstod inte vad det skulle innebära.
Skälet till din uteslutning angavs vara samröre med den palestinska organisationen PFLP, kommentar?
— Jag har försökt få en diskussion och ett samtal med partiledningen om de här frågorna, men de har bara lagt locket på. De har inte ens velat ha en diskussion. Jag ställde frågan om de accepterade alla USA:s terrorlistor, utan svar. Jag frågade då om man även accepterade terrorklassningen av PKK, vilket de inte har velat diskutera.
— I rädsla för högerns narrativ och borgerliga tidningars rubriker har man helt enkelt bara anpassat sig och hoppats att rubrikerna ska avta ifall man utesluter medlemmar eller driver ut medlemmar. Jag ville inte bli utesluten, men jag ville ge partiledningen och partistyrelsen det kollektiva ansvaret för det. De skulle inte kunna komma undan med att säga att det är jag som har lämnat.
Nu har du bildat en ny rörelse – Vänsterfronten. Vad vill ni och vad är tidsplanen?
— Det är en enhetsfront och vi räknar med att ha en presskonferens före jul och berätta mer om planerna men redan nu kan jag berätta att vi finns i 17 städer. Initiativet togs av Enhetsfront för Palestinas ledningsgrupp, efter diskussioner mellan ett antal hundra aktivister i rörelsen. Sen är vi en ledningsgrupp på kanske 25 personer och den ledningsgruppen har sagt att Vänsterpartiets ställningstaganden och högervridning inte bara i Palestinafrågan utan i frågan om Nato, frågan om EU-kritiken, sveket mot miljön och så vidare, gör att det behövs ett nytt gräsrotsinitiativ som kan samla rörelsen underifrån.
— Och då sa vi att Vänsterfronten ska utmana från vänster, men att vi inte etablerar ett parti i traditionell bemärkelse, för vi tror inte att landet behöver fler mindre vänsterpartier. Det vi gör är att vi lägger grunden för en enhetsfront som jobbar med lokal organisering, skapar hopp och framtidstro i städernas förorter och ute på landsbygden. Vi måste framförallt handha engagemang hos ungdomen och arbetarklassen och sen får det eventuellt utgöra grunden för en fortsatt framtid. Och då menar vi att vi måste ena den breda vänstern; Palestinarörelsen, fredsrörelsen, kvinnorörelsen, ungdomsrörelsen osv, och i det här så bjuder vi in andra att delta. Vi för diskussioner med en rad vänstergrupper, både föreningar, nätverk och sociala rörelser.
För att återknyta till inledningen om det mörka politiska nuläget. Är du ändå hoppfull? Vad ger dig isåfall anledning till det?
— Man kan säga att Palestinarörelsen har avslöjat så många lager i samhället. Palestinarörelsen har avslöjat den borgerliga demokratins hyckleri, man har avslöjat det mediala landskapet som är totalt partiskt, man har avslöjat högerregeringen, och den har också avslöjat den falska opposition som Vänsterpartiet låtsas vara. I ett sånt läge öppnar det såklart upp för andra möjligheter, och med tanke på att det är tusentals människor som dragit slutsatsen att vi behöver kämpa för att nå förändring – inte bara i Sverige utan globalt – öppnar det såklart upp för nya initiativ. Bara första dagen vi sa att det behövs en vänsterfront fick vi 200 medlemsansökningar!
Enhetsfront för Palestinas Facebooksida