Byggnads är det mest mansdominerade förbundet inom LO. Ändå har förbundets kvinnor tagit viktiga steg framåt de senaste åren. En viktig förklaring är Näta, det nätverk som kvinnor i Byggnads byggt upp. På Vänsterpartiets feministiska heldag i Göteborg gav några byggnadsarbetare från Näta en fantastisk presentation av hur de genom att lyfta varandra också stärker den fackliga organisationen i vardagen på arbetsplatsen.
Fokus|Lars Henriksson
Den 1 mars var det åter dags för den tradition Vänsterpartiet i Göteborg startade i fjol: att lördagen före 8 mars fylla distriktets lokaler med feministiska diskussioner, föredrag, workshops och samtal dagen lång.
En av höjdpunkterna stod Svenska Byggnadsarbetareförbundet för – något förvånande för en del kanske, det tungt mansdominerade Byggnads är väl inte den första organisation de flesta kommer att tänka på när de hör ordet feminism. Det har dock inte hindrat att aktiva och välorganiserade kvinnor håller på att ta en viktig plats i organisationen. Till årets feministiska heldag hade distriktets fackliga utskott därför bjudit in Byggnads kvinnliga nätverk Näta, något som visade sig vara ett lyckokast. Mycket mer än en föreläsning blev mötet med fyra kvinnliga byggnadsarbetare ett upplyftande vittnesmål om att saker går att förändra, även på arbetsplatser där det kan verka tungt och hopplöst. Medryckande men utan att skönmåla eller förenkla delade rörmokaren Sara Aaröe, plåtslagaren Cecilia Nordström och de två snickarna Unni Allansson och Katrine Hansen Kasede, med sig av sina erfarenheter av att organisera sig, samtidigt som kvinnor och arbetare, i den manstunga byggbranschen.
Sara Aaröe är sammankallande i Nätas nationella ledningsgrupp och var tydlig både med vad Näta är och inte är.
— Vi är inte de som har hand om jämställdhetsfrågorna i Byggnads. Det är hela förbundets angelägenhet. Näta är ett fackligt nätverk för att stärka kvinnliga byggnadsarbetare, på arbetsplatserna och i vår fackliga organisation. Alla vi fyra har fackliga uppdrag och de uppdragen har vi för alla medlemmar i Byggnads, inte bara kvinnorna.
Sara förklarar också att Näta vuxit fram lite bakvänt.
— Det naturliga hade varit att vi börjat underifrån, men eftersom vi är så få kvinnor har Näta startat centralt och sedan spridit sig neråt, regionalt och här i Göteborg även lokalt. Det hela började för nästan 25 år sedan under en facklig kurs på Byggnads kursgård Rönneberga. En kväll satt några kvinnliga byggnadsarbetare och diskuterade sin situation och kom fram till att de behövde en organisation – och Näta föddes.
Byggnads är fortfarande ett mycket mansdominerat förbund, men det har blivit lite bättre, berättar Sara vidare.
— När vi började var det några promille av Byggnads medlemmar som var kvinnor men det ändrar sig sakta. Vi är fortfarande få men sedan Målarförbundet gick upp i Byggnads är vi åtminstone fem procent, alltså runt 5 000 av Byggnads 100 000 medlemmar. Näta har också bidragit till att göra byggarbetsplatserna bättre, både för män och kvinnor.
Hon får medhåll från Cecilia Nordström som nyligen sadlat om till att lära upp nya plåtslagare.
Cecilia Nordström
– Situationen har förändrats mycket på byggena under den tid Näta funnits. På våra träffar har vi alltid satt upp en tavla där folk kunnat skriva upp saker om jobbet. På den första konferensen kom det upp mängder med allvarliga problem, saker som hot om våld eller våldtäkt på jobbet. Sådant förekommer inte längre, nu är det mest positiva saker som skrivs upp så vi har funderat på om tavlan ens behövs längre.
Unni Allansson är inte bara snickare utan även lagbas för sina arbetskamrater. En lagbas är något unikt för byggbranschen, på samma gång facklig företrädare och en person som planerar arbetet tillsammans med arbetsgivaren.
Unni Allansson
— Jag blev medlem i facket tack vare Näta, berättar hon. Då var Nätas fokus på att stötta individer. Och det behövdes, när jag började jobba kändes det som att jag skapade dålig stämning bara genom att finnas på arbetsplatsen. Det var ett ständigt kämpande mot kommentarer och fördomar. Nu känns det som att jag har kunnat använda detta till något positivt, bland annat med hjälp av Näta. Det är många som inte vill sticka ut och vara obekväma men jag lärde mig tidigt att säga ifrån. Det självförtroende jag vann då kan jag lika gärna använda till att försvara andra, som facklig representant och lagbas.
— Många tänker att byggjobb är tunga och att det är därför det är så få kvinnor i branschen, säger Unni vidare. I verkligheten handlar det om att vi blir motarbetade. Inte av våra manliga kollegor utan av företagen. Det är de som inte vill ta extra kostnader för omklädningsrum och liknande. Vi behöver fortfarande tjafsa om arbetskläder som passar kvinnor.
Cecilia fyller i med att det är vanligt i många fysiska yrken att höra arbetsgivare säga att kvinnor är mindre och svagare.
— Men vi är starka! Och framför allt så är det ingen som ifrågasätter att arbeten och verktyg ska anpassas så att både stora och små män ska kunna utföra dem. Det händer att män inte vill ta upp sådant, trots att de också skadas av dåliga verktyg och annat. Många män mår dåligt när det finns en machokultur på arbetsplatsen. Vi tar strider som män inte vågar.
Katrine Hansen Kasede arbetar som snickare på NCC där hon är så kallad MB-ledamot, det vill säga vald facklig representant i den grupp som förhandlar med företaget om alla medbestämmandefrågor på arbetsplatsen, i princip alla förändringar arbetsgivaren vill göra som påverkar kollektivet. Katrine sitter också med i Nätas lokala styrgrupp i Göteborg.
Katrine Hansen Kasede
— Jag gick med i Byggnads redan i skolan, berättar hon, men Näta har varit viktigt också för mig och mitt fackliga engagemang. Vi är visserligen fortfarande en liten del av Byggnads men Näta har bidragit till att vi kvinnor nog är lite överrepresenterade, både på fackmöten och som förtroendevalda på arbetsplatserna.
— Ett viktigt skäl till detta är hur vi i Näta fungerar. Vi har en väldigt tydlig inriktning på att vi inte tävlar mot varandra utan samarbetar. Till exempel arbetar Näta aktivt för att sprida erfarenheter och uppdrag så mycket vi kan bland medlemmarna.
— Vi vill inte ha en stark ledare. Vi vill jobba tillsammans, flikar Sara in.
Något som är lätt att tro på när de fyra obesvärat turas om att föra ordet. Utan varken manus eller synlig styrning kuggar deras berättelser och inlägg naturligt in i varandra. Alla har viktiga saker att berätta och ingen tar mer utrymme än någon annan.
Väldigt mycket återstår självklart att göra på byggarbetsplatserna, men Näta förefaller vara ett mönster för facklig organisering, inte bara av kvinnor. För om det var något som genomsyrade de fyra kvinnornas budskap var det att Näta genom att stärka Byggnads kvinnor stärker hela kollektivet.
(Bilden från vänster: Katrine Hansen Kasede, Unni Allansson, Sara Aaröe, Cecilia Nordström)