▶ Tidölagets sammansättning speglar djupare process
▶ Spänning mellan nyliberalism och högerradikalism
▶ Högern gör vardagen politisk – vänstern måste svara
LEDARE | 14 september 2023
Det pågår en ideologisk dragkamp om hegemonin inom högern just nu. Att samma Moderater som nu ”leder landet” så sent som 2018 sågade förslag om att lagstifta om anmälningsplikt av misstänkta papperslösa, men nu försöker driva igenom en angiverilag för offentliganställda är förstås ett uttryck för att det kanske mäktigaste partiet i Sverige just nu inte ens sitter i regeringen. Samtidigt är det ett symptom på en djupare process som pågår inom den breda högern.
Det borgerliga politiska projektet (inte sällan med god hjälp av socialdemokratiska regeringar) har under femtio års tid varit ett slags samhälleligt uppfostringsprojekt, med syfte att forma politiska subjekt som bara ser världen utifrån sitt direkta egenintresse. Deras utopi är ett meritokratiskt samhälle där alla hamnar på den plats deras läggning och begåvning når till och att alla genom att agera endast i sitt eget intresse bidrar till det stora hela. Detta är förstås en djupt elitistisk samhällssyn eftersom den intalar alla som hamnar på en privilegierad position att de är bättre lämpade än alla andra, men den bygger också på en tro individens (i alla fall vissa individers) inneboende kraft och kapacitet.
Det högerradikala projektet bygger på ett helt annat politiskt synsätt som placerar nationen i centrum och vill fostra en annan typ av politiska subjekt. Nu är det inte så att SD har något radikalt annorlunda att erbjuda folket än resten av högern. Fortsatta nedskärningar, utförsäljningar, ökad repression står även på deras meny. Det är inte ens troligt att de skulle förmå eller ens vilja göra något radikalt för att motverka Sveriges etniska och kulturella pluralism. Partiet skulle istället bidra till att fördjupa segregeringen och klassklyftorna. Alltså är SD beroende av syndabockar att hetsa mot och fördjupade konflikter för att befästa sin plats i politiken.
LÄS OCKSÅ: Tusentals i massprotest mot angiverilagen
Angiverilagen följer till sin funktion en tydligt högerradikal politisk logik. Om den gick igenom och blev allmän praxis skulle den forma en helt ny typ av offentliganställda, verktyg i det nationella projektet. Å andra sidan: Möter lagen på motstånd är det utmärkt bränsle till den nationalistiska propagandan och bekräftar bilden av att Sverige är fullt av femtekolonnare som aktivt arbetar för att skada landet. För SD och deras svans är det med andra ord en vinst att lagen alls är uppe för diskussion.
För regeringspartierna är situationen mer besvärande. Även om de retoriskt låter mer och mer lika sitt bruna stödparti är de beroende av att de representerar något annat för väljarna. Det stora och breda motstånd som lagförslaget redan mött får regeringen att framstå som både som både svag och opportunistisk.
Det är inte så att en angiverilag på något sätt är goda nyheter för socialister och oppositionella, men varje politisk förändring öppnar ett utrymme för olika typer av motstånd och just nu är det tusenden som bestämt sig för att göra civil olydnad till en del av vardagen. Om flertalet av Sveriges 1,6 miljoner offentliganställda förbinder sig att på daglig basis bedriva civil olydnad mot regeringens angiverilag kan det släppa loss oanade krafter. Det skulle ha potentialen att leda till radikalisering av ett helt annat slag än den som Sverigedemokraterna får luft av.
Den breda vänsterns uppgift kan bara vara denna: Först och främst fortsätta mobiliseringen för att stoppa lagen. Och om lagförslaget klubbas igenom; förvandla vardagen till en arena för politiskt motstånd.