Lennart Wallster 1944-2024

Kommentar | Håkan Blomqvist

Bilden: Lennart Wallster th och SP:s Göte Kildén (1946-2022) tv på väg till Fjärde Internationalen.

Lennart Wallster är död. Han avled vid åttio års ålder fyra dagar före jul i sin hemstad Kalmar. För kanske de flesta av Internationalens läsare är han numera förmodligen ett obekant namn, men för de äldre starkt förknippat med SP:s allra första tid och engagemang för uppbygget av Fjärde Internationalens politiska och organisatoriska centrum. Under ett drygt decennium från mitten av 1970-talet arbetade han, liksom flera andra svenska socialister, vid den dagliga ledningen Förenade Sekretariatets – FS – byrå, först i Bryssel sedan i Paris. Här var hans närmaste kamrat Benny Åsman som anlänt tidigare och tillsammans ansvarade de för tryckning och distribution av Fjärde Internationalens då nystartade tidskrift Inprecor. Under 1977, då byrån flyttat till Paris, återvände Benny till Sverige medan Lennart fick ansvar för byråns ekonomi och bokföring tillsammans med scheizaren Charles-André Udry. Andra svenskar som under den tiden var aktiva på plats var Ken Lewis, Birgitta Nordlund och Tom Gustavsson, som avled i sjukdom redan 1987

Lennart Wallster föddes 1944 under enkla förhållanden i en arbetarfamilj i Kalmar. Hans efterlämnade dagboks- och minnesanteckningar berättar om stolta föräldrar när han lyckats ta studenten och kunde börja läsa ekonomisk historia på Lunds universitet. Där blev han snart indragen i 1960-talsradikaliseringen, deltog i antimilitära aktioner på temat ”Vägra döda, vägra värnplikt” och övergick från SSU till den radikaliserade studentorganisationen Clarté med dess studiecirklar i ”Mao-tse-tungs tänkande” och antiimperialism. Lunds Clartésektion utvecklades emellertid, bland annat under inflytande av just Benny Åsman, till en opposition mot stalinism och maoism i den nya vänstern. ”Lundapesten”, blev öknamnet mot antistalinisterna som efter en tid bildade Bolsjevikgruppen, en av komponenterna i vad som skulle bli den svenska sektionen av Fjärde Internationalen, RMF, Revolutionära Marxisters Förbund 1971. Lennart Wallsters dagboksanteckningar skildrar detaljerat de stormiga 68-årens alla aktioner, möten, studiecirklar, debatter, strider och splittringar, ibland närmast stenografiskt.

Själv kom han att söka in på lärarutbildning och hamnade uppe i Umeås radikala vänstermiljö där han anslöt sig till RMF och engagerade sig uppbyggnaden och driften av förbundets bokhandel, Röda Rummet. Han skriver också om engagemanget i skogsarbetarstrejken 1975 och den strejktidning ”Hugget” som SP:s föregångare lät trycka. Det var med de erfarenheterna, ett årtiondes aktiviteter, politiska strider, studier och organisering, han kunde bidra till Fjärde Internationalens organisationsarbete och inte minst administration i rörelsens centrum.

Till hans dagboksanteckningar och dokumentation av dessa år kommer ett omfattande bildarkiv där företrädare för Fjärde Internationalens ledning och olika sektioner flimrar förbi från konferenser, ledningsmöten och manifestationer. Perioden från 1976 till 1987 då Lennart deltog i det centrala arbetet präglades både av vänsterns stora framgångsår i kölvattnet av den portugisiska revolutionen, Francos fall, segern i Vietnam, de koloniala frigörelserna och Sandinistrevolutionen i Nicaragua och av 1980-talets stora vändningar med Reagans och Thatchers globala motreaktion med det nya kalla kriget. När Lennart Wallster ännu arbetade i FS-byrån hade den fria polska fackföreningsrörelsen Solidaritets födelse på Leninvarvet i Gdansk 1980 tänt hoppet om socialistisk frigörelse mot de stalinistiska diktaturerna i öst. När han hade återvänt till Sverige inleddes perioden med murens fall, Sovjets upplösning och 1990-talets nyliberala globala kapitalistiska revansch.

Lennart Wallster hade då installerat sig som lärare i sin barndomsstad där familj, barn och jobb upptog tiden. Han skickade gärna sina kompendier och studieupplägg i historia – om Marx och socialismens historia, källkritik mot borgerliga läroböcker och frågor till intresserade kamrater. Men han saknade att ingå i ett socialistiskt kollektiv som så länge utgjort hans miljö. Efter pensioneringen började han, som så många andra, intressera sig för släktforskning, och då inte bara sin egen. Kamrater, vänner och bekanta – och deras släktingar! – fann plötsligt sina släktträd beforskade och utredda genom något sökprogram som Lennart införskaffat. Undertecknad hjälpte han inte bara med detaljerad kartläggning av släkthistorien (”det är ju många oäkta barn och sinnesslöa i din släkt. Men de kanske var undernärda”, löd en reflektion). Han sökte också fram hur det senare gick i livet för de kvinnor och män som dömdes efter potatiskravallerna i Stockholm 1917 och som blev boken om Potatisrevolutionen).

Nu är Lennart Wallster borta, men kvar finns hans dagboks- och minnesanteckningar från det vänsterliv som brast ut med 1968 och präglade en generation samt en bildskatt från Fjärde Internationalen som ska levereras till rörelsens arkiv. Plus bilda underlag framöver för en aktivisthistorik över de stormiga år som födde både hopp och beslutsamhet, förtröstan och sorger. Och erfarenheter för kommande generationer.

Här några bilder ur Lennart Wallsters arkiv:

Lennart Wallster 1982 tillsammans med Raymond Molinier, en av Fjärde Internationalens veteraner från 1930-talet.

Ernest Mandel, Pierre Frank och Livio Maitan, klassiska företrädare för Fjärde Internationalen vid ett lednings-möte 1982.

Pierre Franks begravning i april 1984, tusentals följde kortegen till begravningsplatsen Père-Lachaise i Paris.

I täten för kortegen syns bland andra Alain Krivine och Ernest Mandel.

Världskongress 1983.