Veckans gäst i Studio Internationalen är Lova Marcusdotter som fram till nyligen var ordförande för Vänsterpartiet Birka-Vasa och Vänsterns studentförening, men nu valt att lägga engagemanget utanför Vänsterpartiet. Här är intervjun utskriven för er som föredrar att läsa.
Intervju|Åsa Mattsson
Åsa Mattsson: Hej och välkomna till Internationalens podd. Jag vill bara tala om att från och med idag har den ett nytt namn som vi tycker är ännu snyggare, nämligen Studio Internationalen. Vi har torsdag den 18 september och med mig här i studion på Solidaritetshuset så har jag Lova Markusdotter, nyligen avhoppad ordförande för Vänsterpartiet i Birka/Vasa här i Stockholm och också medförfattare till två skitskarpa debattartiklar hos oss på Internationalen.
Varmt välkommen Lova.
Lova Marcusdotter: Tack så mycket Åsa.
ÅM: Vad roligt att du är här. Vi utgår i vårt snack från de här debattartiklarna, men innan dess så kan du bara säga någonting om vem du är och vad du huvudsakligen gör nu.
LM: Absolut. Som du sa så har jag varit aktiv i Vänsterpartiet i ungefär fyra år och satt som ordförande för Birka/Vasa och för studentföreningen och i riksstyrelsen, men lämnade partiet för några veckor sedan i och med situationen kring Daniel och Lorena.
Sen efter det så har jag varit med och grundat en ny organisation under sommaren i och med att vi kände att det här var på väg och det som sker i Vänsterpartiet är ju en trend överlag bland andra organisationer. Så vi har grundat en organisation som heter Antiimperialistisk aktion, AIA, som jobbar med frågor om antiimperialism, avkolonialisering och internationell solidaritet. Och den här organisationen är väldigt fokuserad på aktioner.
Vi vill vara aktiva, vi vill vara ute på gatan, på universitetet och göra motstånd helt enkelt. Vi uppmanar till civil olydnad, men även till demonstrationer och manifestationer och främst är vi aktiva på Stockholms universitet än så länge. Vid sidan av det så pluggar jag socialantropologi på SU och det är en utbildning som har lärt mig väldigt mycket om hur alla de här sakerna hänger ihop och som också var en del av att jag valde att lämna partiet till slut.
För att man lär sig väldigt mycket om hur världen faktiskt funkar.
ÅM: Alltså vad spännande det här låter. Vi hamnar ju mitt i den här aktuella debatten också om attacker nu mot demonstrationsfriheten.
Och den här senaste debattartikeln som ni från AIA skriver den står ju upp också i solidaritet mot en annan väldigt aktionsinriktad grupp nämligen RFA Rättvisa För Alla som alltså nyligen har blivit portade från ABF på grund av påstått ”antidemokratiska värderingar”. Och det här är något som även Flammans Jakob Lundberg har tagit upp. Vad är det som har hänt dem konkret?
LM: Det är ju väldigt tydligt att det här är ju en del av det som hela Palestina-rörelsen egentligen bemöts av från alla olika politiska partier. Att de blir portade och man kastar sig in med Hamas. Att man stöttar Hamas och de här sakerna. Och det är ju egentligen bara ett verktyg för att tysta människor. Och det ser vi ju på många sätt. Vi ser det med dem som demonstrerade mot Carlos Carbolin. Att man blir kallad för massa olika saker.
Och det handlar ju i grunden om vilka frågor det är man demonstrerar för. Och vilka människor det är man demonstrerar för. Alltså RFA säger själva att det här är rasistiskt. Och det ä r verkligen rasistiskt. För att när man går ut på gatorna för ett folk som det palestinska folket då handlar det också om den rasistiska världsordningen som vi lever i. Om avkolonialisering och i slutändan om antiimperialism. Och då är vi ju nära de här frågorna som handlar om västvärldens hegemoni egentligen.
Som alla politiska partier idag är en del av att skydda. Så jag tror att vi kommer för nära kärnan på ett sätt. Och då måste de börja putta ifrån sig den här rörelsen så att den inte vinner för mycket kraft. Och ett bra sätt att göra det är att just kalla den för antidemokratisk. Och hota med saker som att man stöttar ”terrorism” eller liknande. Även fast det här är något som vi verkligen måste ifrågasätta. För det är ett verktyg som makten använder sig av.
ÅM: Men grejen, det som är så intressant med er artikel då. Det är ju att högern beter sig på det här sättet. Det är ju egentligen ingenting som är nytt. Jag menar jag har ju många vänner som var med i Vietnamrörelserna och Sydafrika. Och högern var ju på naturligtvis även då. Och utmålade demonstranterna som obehagliga ”avskum” och det var ”gatans parlament” och ”pöbel”. Men då var tidsandan helt annorlunda.
Men bara titta på inte minst socialdemokratin. Vi hade en partiledare då för sossorna som hette Olof Palme. Idag har vi en Magdalena Andersson som har bytt ut partinålen mot enbart svenska flaggan när hon intervjuas i Aktuellt. Och ständigt bär blå kavaj och försöker tävla med högern. Och försöker vinna tillbaka manliga vita arbetare. Genom att prata om att man ska vara hård mot kriminella, även hon. Och ha en stram invandring.
Du är en ung vänstermänniska idag, 2025. Man slås av den enorma skillnaden mot hur det faktiskt var då. Ni skriver ju också att det som är skillnaden är lamheten och försiktigheten. Det här gäller både sossorna men även det parti som du nu redan har lämnat, Vänsterpartiet. Vill du säga någonting mer om det här?
LM: Ja, men det är väl väldigt intressant att tänka på det. Att det är så olika från generation till generation hur det ser ut. Och det är ju problemet nu, att istället för att vara stark så har hela vänstersidan av politiken bara lagt sig för högerns kritik. Och det är exakt som du säger, att vi vet att högern kommer kritisera det här.
Men skillnaden ligger i hur Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hanterar det. Och jag tror att vi skulle tjäna mycket på som vänsterrörelse om vi verkligen stod emot det högern säger. Ägna inte det här en tanke, det pågår ett folkmord.
Flytta hela tiden debatten dit. Det är det viktigaste. Istället för att vika sig för de här anklagelserna om antisemitism och sånt, som Vänsterpartiet faktiskt har gjort.
Så jag tror att det är viktigt att politiken leder det här rörelsen, men det gör de inte nu. Utan rörelsen är mer utsatta än någonsin skulle jag säga.
ÅM: ”Det går fort nu” konstaterade Alex Fuentes som är ansvarig utgivare för Internationalen på vårt senaste redaktionsmöte. Där vi snackade om det här naturligtvis. Så pekade han bland annat på att justitieminister Gunnar Strömer uttalat sig om stark bevakning om möjliga lagändringar. Efter att den här ministern Carl-Oskar Bolin har förföljts, och som anmälde palestina-demonstranter. Där kan vi konstatera att han ju inte alls på samma vis har hävdat säkerhetsaspekter med hänvisning till Sverigedemokraten Jessica Stegruds samarbete med en medlem av Aktivklubb Sverige. Som då filmade rasifierade personer på Stockholms central.
Vad är det vi ser här tycker du? Om vi ska se en tolkning här. På vilket sätt måste vänstern skärpa sig? Ändra inriktning? Arbetssätt? Vi ser ju tydlig rasism. I slutändan grundar det sig i vilka man pratar om eller vilka som utsätts.
LM: När Jessica Stegrud gör det här så reagerar folk väldigt svagt för att det handlar om rasifierade personer. Det grundar sig ju ofta i det och det är problematiken också i Vänsterpartiet och Socialdemokraterna att vi ser samma spår där. Och man är inte villig att gå ett steg tillbaka och bemöta den här kritiken brett.
Och se vad det faktiskt handlar om i grunden. Utan man fastnar i de här små utspelanen som görs. Och det nämner vi också i en av artiklarna. Att istället för att ha en grundläggande analys av varför världen ser ut som den gör. Att Palestina är ett resultat av kolonialism och imperialism. Så gör man små små uttalanden bara för att mätta den här munnen som vill ha ett uttalande.
Men i slutändan så blir det platt för att man inte har den ideologiska grunden. Och det tror jag är något som vi många som har lämnat partiet kan hålla med om. Att det grundar sig inte ens bara i hur man behandlar kamrater som Daniel och Lorena. Men en avsaknad av en stark ideologi. Och där tror jag är det viktigaste att vi fokuserar på framöver. Och bygger den här grunden.
Och jag vet alltså som sagt att efter en lång hetskampanj tvingades Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat att bort ifrån sina positioner. Alltså de valde ju då att avgå så att säga självmant. Men det var ju efter att ha motarbetats under lång tid. Så som de upplevde det.
ÅM: Men var är Vänsterpartiet i den här situationen? Varför känns även Vänsterpartiet så lamt i de här högerattackerna? Den hårda högertiden.
LM: Ja alltså jag tycker att min kamrat Tesfaye skrev en så bra mening i vår debattartikel. Att den här frågan har verkligen separerat Agaerna från Vetet i vänsterrörelsen i väst. Och det tycker jag verkligen att man kan spinna vidare på, att det är sant. För att Palestina har blivit ett sådant extremt exempel. Där Vänsterpartiet visar att man har inte den här grunden längre. Man säger sig värna om internationell solidaritet. Men den faller platt. För man faller ändå in i högerens retorik. Om att vi måste fördöma Hamas till exempel. Okej men då ser vi ju inte. Att man känner att det är väldigt viktigt att varje gång man kritiserar Israel. Så måste man också fördöma Hamas. Precis och då har man ju inte någon form av kontext. Till varför Israel som stat finns. Eller varför Hamas finns. Vi här i Sverige som vi skriver i artikeln, har inte någon rätt att berätta för det palestinska folket hur de ska bedriva sin motståndskamp. Varken, som det står, moraliskt eller enligt internationell lag.
Och då att man fastnar i det här. Det visar bara att man är för feg för att våga stå på sig. Och där tror jag grundproblemet ligger. Att man tänker så mycket på röster. Hur det ser ut utåt. Men politiker har ju också en del i att forma samhällets medvetenhet. Om politiker står på sig i de här frågorna. Och vågar prata om ett socialistiskt samhälle. Om man vågar prata om antikapitalism eller antimperialism. Och vågar motsätta sig den här världsordningen som vi ser. Då tror jag att det i slutändan skulle få positiva resultat för hela samhället. Och för de rörelser som vågar också stå upp för de här frågorna. För att man skulle kunna finna någon form av symbios. Mellan det aktivistiska och parlamentariska. Som idag inte finns.
ÅM: Vi ska också nämna högerns attack där språkbruket ju verkligen gått långt. När den här civilsvarsministern Carl Oskar Bohlin med flera har använt uttrycket om palestina-demonstranter, Att de har ett ”antisocialt dominansbeteende.” SD brukar ju prata om ”parasiter” och ”skadedjur”, så det här är ju också ett kringspråk, att benämna palestina-demonstranter vid djur. Detta har ju spridits av flera olika tidigare ministrar.
Men det som är mest förvånande. Det är ju den bristfälliga kraftfullheten som borde finnas tillbaka. Att man tillbakavisar detta.
Du lämnade alltså Vänsterpartiet. Och din post som ordförande i Birka-Vasa för en tid sedan. Du har ju joinat AiA. Det finns ju en mosaik av avhoppare och nya vänsterinitiativ. Du är inblandad i det här. Vad är dina förhoppningar? Kan du säga något om din del i arbetet? Saker är på gång.
LM: Det finns människor som vill ha ett alternativ och som jobbar för ett alternativ. Jag tror att vi kommer att se framöver hur det utformar sig. Men det är ju på gång. Jag hoppas att det som kan leda den här alternativa vänstern är just ideologi. Och att våga stå fast i de här frågorna. För det är som du säger verkligen en mosaik.
Det finns så många olika initiativ som har startats. Men jag hoppas på att det här, förhoppningsvis lett av Lorena och Daniel, viktiga kamrater, kan bli en enande kraft. Där vi kan stå för de här värderingarna, och erbjuda ett alternativ för de svenskar som faktiskt inte känner sig representerade i politiken just nu. Det här handlar ju om bredare frågor än bara Palestina. Det handlar ju om kritik mot det kapitalistiska systemet. Om invandringspolitik, om brott och straff. Just nu ser vi att debatten flyttas hela tiden åt höger. Så någon behöver verkligen ta plats på vänsterkanten och visa att en annan verklighet är möjlig.
Det är min förhoppning. Och vilken roll vill AiA, den här nystartade initiativet på universitetet, vilken roll vill ni ta i det här?
LM: Vi hoppas på att ta en stor roll i det här. Studentrörelsen som vi främst representerar är en väldigt viktig del i samhällsförändringen och i att bygga en politisk rörelse.
För det är ändå vår framtid som vi pratar om. Vi har byggt en organisation under sommaren och har blivit många väldigt snabbt. För det finns ett starkt behov bland unga att våga ifrågasätta det som vi ser som händer i världen.
Så AiA hoppas på att kunna vara drivande i att utforma ideologin vi ska stå bakom. Men också våga trycka på det här med antiimperialismen. Vilken världsordning lever vi i? Ja, vi har en imperialism ledd av USA som vi måste motsätta oss.
Vi måste värna om människors rätt att stå upp för sina rättigheter som det palestinska folket gör just nu. Utan att fastna i de här problematiska strukturerna som vi har byggt upp här i västvärlden. Så det skulle jag säga är min förhoppning.
Jag kan inte prata för alla i organisationen, men det är ju vårt generella mål. Men palestinarörelsen har ju en viktig nyckel i det här. Eller på samma sätt som Sydafrika i kampen och Vietnam naturligtvis. Som kan driva och vara samlande. Ja, och det blir någonstans spetsen. Alltså det blir spetsexemplet på att se hur väl världen klarar att stå upp för mänskliga rättigheter. Och stå upp för en avkolonialiserad värld. Och det tror jag vi behöver använda oss av. Att vi har det här så nödställda läget att det behöver ske nu. Vi behöver samla oss nu för att stoppa ett pågående folkmord.
ÅM: Just nu när vi sitter här och pratar så har Israel förnyat sina attacker. Bombar, men tänker också låta israelisk militär gå igenom hus för hus. Och skjuta alla i sin jakt, som de säger. Hamassoldater, men det kan ju lika gärna vara civila. Vilket det har varit hela tiden.
Jag såg att Bernie Sanders idag, inte så att någon har betvivlat att han har ifrågasatt att är folkmord. Men han yttrade för första gången idag att detta ä r ett folkmord. En annan intressant sak som hände idag är faktiskt att Miljöpartiet har ryckt åt sig ett initiativ. Och gick ut idag med Amanda Lind och tänker KU anmäla den svenska regeringen för passivitet när det gäller att till exempel avsluta vapenhandel med Israel. Det är ju också intressant. Vad tänker du om det? Att Miljöpartiet på det här sättet tar ett steg fram.
LM: Ja, det är intressant att det är just de, för jag kan tycka att de har varit ganska tysta under en lång tid. Och som andra partier som vi pratade om inte riktigt var tydliga nog med vad som sker. Personligen så känner jag väl ändå en form av besvikelse att det har tagit så lång tid. Amnesty var ute så snabbt att det här är ett folkmord vad som sker. Och speciellt i och med att det här har pågått i decennier. Det som sker nu är en extrem eskalering. Men ockupationsmakten i Israel har funnits under lång tid. Och de har bedrivit apartheid och mördat hundratals palestinier varje år. Så det är väl lätt att bli frustrerad över att det har behövt gå så långt, för att partierna ska ta sådana här ställningstaganden. Som i min mening är ganska vaga egentligen. Det säger inte så jättemycket. Samma sak som när många är ute nu och erkänner staten Palestina. Det känns lite som att man vill täcka upp sin rygg för historieskrivningen sen.
Men såklart ska vi också vara glada för att det händer. Och hoppas att det kan leda till någonting. Men ja, det är talande att det är MP som gör det här.
ÅM: Jag tänkte en liten, kanske lustig, men ändå utvikning. Om du som ung vänster idag vill kommentera den här nya unga högen. Som aktivt vill bryta med att höger är mossiga gubbar och tanter. Vilket det alltid har varit, inte minst under min uppväxt. Där männen som nu, både i finansvärlden men även politiken, lägger ner mycket vikt vid sitt utseende. De ska vara unga, vältränade och axelberedda, ochh ha exklusiv kostym med näsduk i bröstfickan.
Och kvinnorna ska bära vita damkostymer. Och så det här amerikanska långa stylade håret. Och solglasögonen ser ut som filmstjärnor med höga klackar. Och vi ser ju exempel på den här typen av aktiva. Att man jobbar med de här uttrycken. Tänker på Alice Teodorescu Måwe, Busch och Skyttedal. Och i USA hade vi då som framträdande gestalter i högervägen den mördade Charlie Kirk och hans fru, en tidigare skönhetsdrottning.
Vad säger du om det här? Deras omkodning av att det är högen som är de coola. Hur det hänger ihop med högertrenden?
LM: Ja, det är intressant, men jag försöker hålla mig borta från de här människorna som jag kan. Och från forumen där de är aktiva. Så jag har inte jättebra koll på just den här trenden.
ÅM: Men vi kan notera att det är en trend. Ja, det är ju väldigt intressant. Och jag undrar lite vad det är de vill få framstå som. Vad är det de vill bort ifrån? Ja, men det är väl det vi som gäller. Tidigare har det alltid varit vänstern som har varit trendledande. Att vara höger har ju varit just att vara mossig.
LM: Det är väl ett försök att få till sig de unga generationerna. Och det kan jag ju säga som ung att det lyckas de ju verkligen med. Jag är inte från Stockholm utan från en liten hål som heter Töcksfors. Och där har ju Moderaterna och Sverigedemokraterna främst, extremt starkt inflytande. Och där skulle jag väl säga att det är lite mer mossigt, tyvärr. Men bland ungdomar där så är ju Sverigedemokraterna det främsta alternativet.
Och då tror jag säkert att de lockas av att man ser lite mer trendig och cool ut. Och visar upp den här finansmannen som du berättade om. Ja, och framgångsrikt.
ÅM: Ja att få unga människor att drömma om att bli ekonomiskt oberoende. Helst ska man inte arbeta alls. Utan man ska se till att börja handla med aktier redan när man går i gymnasiet. Ja, det är obehagligt. Men nu med sociala medier också så blir det väl det här påspätt. Att man måste visa en image för att folk ska attraheras av en fråga också. Så det är väl ytterst populistiskt. Jag bara tänker att jag intresserar mig för sådana här saker också. Allting hänger samman. Verkligen. Mordet på Charlie Kirk, han var verkligen en sån framträdande ung högerkille.
Den här högertiden. Vad kommer det här betyda för att den här röststarka ytterhögen ytterligare kommer att förstärka sitt mandat? Det Trump utnyttjar.
LM: Jag har inte följt med den senaste dagen vad man kommer fram till. Men man har ju inte kunnat sätta något motiv på just varför han mördades, vad jag vet. Men det är klart att de kommer spela på det här. Och det är också tydligt att när det handlar om sådana här saker så har man snabbt påpekat att det här är extrem vänster och det är galningar. Och som vi var inne på förut, att man blir likställd med djur eller får någon form av diagnos på sig väldigt snabbt. Att det blir weaponized, de här sakerna. Så vi kommer väl se samma sak nu. Alltså det händer ju överallt men i olika grader. Och många, jag menar vi pratade om 70-talet, då när vänstern var så att säga verkligen starka och trendledande.
ÅM: Men inom dess hade vi ju ett 50-tal med McCarthyism och en direkt förföljelse av vänstern i USA. Och det ser vi ju redan prov på i USA med utrensningar av människor att gå ut med sina grejer i en papplåda från myndigheter.
LM: Ja och inte bara i USA, vi kan ju se på universitetet där jag är aktiv i studentrörelsen att vi blir kartlagda. Det vet man att de kartlägger studentaktivister för att se vad man har för åsikter, vad man gör på universitetet. Och det är flera doktorander och professorer som har blivit hotade, blivit av med sina handledare för att man är aktiv i Palestinafrågan. Det ses som för radikalt. Så det sker ju överallt. Vi får vara ytterst uppmärksamma och verkligen stå emot. Och det är ju det som gör det ännu mer tråkigt att vänstern har tagit den riktningen som man har tagit.
För de här personerna som faktiskt vågar gå ut på gatorna, säga vad de tycker och stå upp för de här rättigheterna, de blir ju mer och mer utsatta. Och ju längre högern och vänstern går, desto mindre blir det som kan försvara de här aktivisterna i parlamentet.
ÅM: Ja, det här är allvarsamma ord verkligen Lova. Men det känns otroligt skönt att veta att du finns med här bland de som jobbar med Daniel och Lorena framför allt. Och att vi kommer säkert att höra mer av dig. Och det finns motkrafter helt enkelt från vänster.
Jag säger stort tack till dig Lova Marcusdotter för att du var med oss här i Studio Internationalen, som vi nu heter. Tack till alla som har lyssnat och till studio Mediecon i Solidaritetshuset och vår tekniker Göran Samuelsson. På återhörande nästa vecka.
Länk till samtalet med Lova Marcusdotter i Studio Internationalen:
internationalen.se/wp-content/uploads/2025/09/Lova-Marcusdotter-20250918-Nivju.mp4