Mitt i ett obevekligt krig, oändlig fördrivning, ett kollapsande hälsosystem och nästintill obefintlig tillgång till humanitärt bistånd står Gaza inför det mörkaste kapitlet i sin tragedi – en tyst pågående dödlig hungersnöd.
Så skriver Malak Abuhamda, en av de journalister och fotografer som Internationalen samarbetar med inifrån Gaza! och som är tillbaka med en ny personlig rapport.
Fokus |Mallak Abuhamda
Jag berättar med smärta hur jag nästan förlorade min lillebror Mahmoud flera gånger när han försökte hämta mjöl eller mat, och gick tillsammans med släktingar genom farliga områden. Varje gång blev de omringade av kulor från drönare och stridsvagnsgranater, vilket lämnade ett blodigt spår av döda och skadade civila. Resan för att hitta mat i Gaza är idag en vandring mot döden, i en outhärdlig humanitär katastrof.
Det humanitära biståndet förblir instängt, ständigt förnekat inträde på grund av säkerhetsrisker som blockerar dess passage. Trots att blockaden lättades den 19 maj har endast små mängder hjälp – mestadels mat – släppts in i Gaza, och det räcker inte. Det når inte dem som behöver det mest.
Bagerier förblir stängda. Gemenskapskök körs i full kapacitet men klarar inte av att möta behovet hos hundratusentals svältande människor.
I denna dystra verklighet rapporterade Gaza Humanitarian Foundation att de distribuerat över 89 miljoner måltider via fyra center i militariserade zoner vid gränsen mellan Khan Younis och Rafah – områden där mindre än en fjärdedel av Gazas befolkning bor.
Men den hårda sanningen är att de flesta av dessa måltider inte är färdiga att äta – de kräver vatten och bränsle för att kunna tillagas, båda är nu lyxvaror. För att tillaga mat behöver man ca 5 kg ved varje dag. Priset för detta överskrider 20 dollar om dagen.
Men ärligt talat – vem har råd med det? Människor i Gaza har inte ens råd med ett bröd. Ingen mat, ingen inkomst, inga medel för att överleva. Hur kan en person som inte har något att äta ha råd med verktyg för att laga en måltid? Hur kan en mamma som förlorat sitt hem och sina barn hitta bränsle för att koka en näve ris? Hur kan en far som står i matkö under bombregn tänka på något annat än att överleva?
Själva hjälpen blir ibland ett plågsamt bevis på maktlöshet. Maten blir en börda – en påminnelse om blockaden, om den hunger som aldrig upphör.
I Gaza är hunger inte bara avsaknaden av mat. Hunger är en måltid du inte kan tillaga. Det är en eld du inte har råd att tända. Det är ett barn som gråter i famnen på en mamma som inte har något annat att ge än sina tårar.
Dessa är inte små detaljer. Det är liv som krossas varje dag. Att ta sig till utdelningscentren innebär farliga resor, ofta under bombardemang. Många kommer aldrig tillbaka.
Och eftersom hjälp delas ut enligt principen ”först till kvarn” hamnar de mest utsatta – barn, kvinnor, sjuka och äldre – ofta sist, hungriga och bortglömda.
Detta är inte bara en humanitär kris. Det är ett rop på hjälp från ett folk instängt av hunger, begravt under världens tystnad.
Igår pratade jag med min vän, som heter Tahreer – vilket betyder frihet på arabiska. Hon fördrevs från norr till söder, förlorade sitt hem i kriget som bombades om och om igen. Nu bor hon i ett tält med sin man och sina döttrar. Ett tält som inte skyddar mot hettan eller kylan.
Jag frågade henne, min röst darrande: ”Äter du ordentligt? Får ni tillräckligt med mat?”
Hon blev tyst. Sen kom rösten tillbaka – svag, bruten, knappt hörbar:
”Nej… vi äter bara en måltid om dagen, och den mättar oss inte. Ibland går det två dagar utan att vi äter alls.”
Hennes röst krossade mig. Den var så svag, men den slog hårdare än något skrik. Den gick rakt genom bröstet som en kniv. Det här är inte bara en berättelse. Det är ett rop under rasmassorna.
Från ett tält där en moders enda önskan är att ge sina döttrar en riktig måltid. Inte ett liv i lyx – bara ett mål som bevarar värdigheten. Finns det något mer smärtsamt än en mor som går hungrig för att hon inte kan mätta sitt barn? Att förlora sitt hem, bara för att få sin värdighet bombad av hunger?
Detta är Gaza. Där smärtan inte bara skrivs. Den levs. I varje hjärtskärande detalj.
På grund av den pågående blockaden och den extrema bristen på förnödenheter har livet i Gaza blivit en daglig kamp för överlevnad. Ingen mat, inga mediciner, inget rent vatten. Barn med sköra kroppar, mödrar i förtvivlan, fäder som inte har något annat att ge sina familjer än sorg och hjälplöshet.
En brådskande varning från IPC (Integrated Food Security Phase Classification): I sin rapport från den 12 maj 2025 varnade IPC att hela Gazaremsans befolkning kommer att möta kritiska nivåer av akut livsmedelsbrist före september. En halv miljon människor väntas hamna i Fas 5 – katastrofnivå – kännetecknad av extrem hunger, svält, total kollaps och död.
Människor dör av hunger varje dag. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) har dödstalet till följd av svält och undernäring stigit till 122 oskyldiga liv, inklusive 83 barn. Barn som aldrig fick chansen att växa upp, drömma eller leva.
WHO har i ljuset av detta utfärdat en skrämmande varning: dödssiffran kan stiga dramatiskt om världen inte agerar omedelbart. Lidandet skonar ingen, men barn och kvinnor drabbas allra värst. Över 70 000 barn under fem år samt 17 000 gravida och ammande kvinnor lider av akut undernäring, medan sjukhusen är överväldigade och mat och medicin är en bristvara.
Det finns ingen säker plats i Gaza – hungersnöden har spridit sig över hela området. Dessa är inte bara siffror. Det är liv som går förlorade, hjärtan som brister, familjer som tar farväl av sina älskade, en efter en.
Gaza behöver inte bara solidaritet eller löften. Den behöver handling. Den behöver upprörda röster, öppna humanitära korridorer för att leverera hjälp, mat och mediciner innan fler liv går förlorade. Den behöver att någon hör de svältandes rop – och sträcker ut en hand innan det är för sent. Lidandet i Gaza är inte bara en rubrik. Det är ett mänskligt nödrop som inte kan vänta.
Att få tag i mat i Gaza har blivit ett dödligt spel, en resa fylld av lidande som visar ingen nåd för de hungriga. Sedan den 27 maj har mer än 1 000 människor dödats – bara för att de försökte få tag på något att äta. De var inte stridande, utan fäder, mödrar och barn. Vanliga människor som gav sig ut för att hitta mat och kom tillbaka som livlösa kroppar.
Vi kräver omedelbart hävande av blockaden och full återställning av förnödenhetsdistribution från FN och andra humanitära organisationer, i enlighet med humanitära principer och internationell lag. Vi uppmanar alla aktörer att säkerställa omfattande humanitärt stöd, en vapenvila och att samla in data om människors välbefinnande. Utan snabb och samordnad insats är svält oundviklig.
Malak Abuhamda