▶ Brittisk extremhöger utnyttjar barnamord
▶ Yttersta högern vinner global terräng
▶ Följ goda exempel på motstånd
LEDARE | Vecka 32 2024
Aktivister från brittiska extremhögern som utnyttjar människors djupa förtvivlan över brutala barnamord för att organisera kravaller och fysiska angrepp på flyktingboenden, moskéer och medborgarcentrum – Samtidigt en lång rad av framgångar i val för krafter från yttersta högern: Trump 2016, Bolsonaro 2018, Meloni 2022, Milei 2024, EU-parlamentet 2024, Le Pen 2024 – för att bara nämna några exempel. Dessutom framför oss en höst i USA med en valkampanj där en radikaliserad Trumps återkomst till presidentposten utgör en uppenbar risk.
När den politiska kartan ritas om tar det tid innan den nya bildens konturer ges skärpa. Men nu framträder ett tydligt mönster; det håller på att formeras en internationell extremhöger, en växande politisk kraft som stärks i land efter land. Den lättnad radikala krafter kände efter Torypartiets valförlust och framgångarna med att mota tillbaka Nationell samling i franska valet kan inte skymma faktumet att yttersta högern gick framåt. Le Pens parti nådde sitt bästa resultat någonsin. I Storbritannien var det bara det odemokratiska valsystemet som beskuggade att Reform fick 14 procent av rösterna jämfört med historiska blygsamma 24 procent för Tories.
Den globala yttersta högern representeras av till synes spretiga ideologiska krafter; från evangeliska kristna till nättroll, klimatförnekare och rörelser besatta av att angripa kvinnors rättigheter.
Det är en yttersta höger som utgörs av de miliser som försökte storma Kapitolium likväl som av politiska partier och ledare som valts i allmänna val. Den yttersta högern har dessutom lyckats utomordentligt väl med att påverka den traditionella högern så att hela det politiska spektrumet förskjutits åt höger. Se till exempel EU:s främlingsfientliga migrationspakt som antogs i våras av en bred parlamentarisk majoritet!
De stora likheterna mellan yttersta högerns program i skilda länder är slående. De säger sig företräda folket mot de korrupta eliterna men vrider samhället i auktoritär riktning. Yttrandefrihet och demokratiska rättigheter hotas. Invandrare och etniska minoriteter angrips och görs till syndabockar för länders problem. Aborträtten inskränks och kvinnorörelser angrips. Klimatkrisen förnekas, oberoende media attackeras. En hård straffpolitik ska lösa den av befolkningen upplevda otryggheten – genom att angripa invandrare och fattiga. Yttersta högern bygger i allt högre grad på den religiösa fundamentalismens folkliga bas, från Nord- och Sydamerikas evangeliska församlingar till den hinduiska fundamentalismens Indien. I Sverige ser vi också hur Tidöregeringen bockar av ett flertal punkter i den globala yttersta högerns program, oavsett om det gäller förhandscensur för demonstrationer, visitationszoner, skärpt migrationspolitik, angiverilag, skrotning av klimatmålen eller en fokusering på hårdare straff som signalpolitik.
Det är förväntat att ryska trollfabriker driver på konflikter i västländer genom att hetsa till kravaller och attacker mot invandrare. Men varför låter sig människor manipuleras? Det kan bara förstås mot bakgrund av decenniers politiska förändringar och skeenden: fyrtio år av nyliberalt ekonomiskt styre med nedrustning av välfärdssystem, den djupa ekonomiska krisen 2008 vars effekter fortfarande hänger över arbetande människor, covid19-krisen som ledde till förlorad tillit gentemot regeringars förmåga och vilja att skydda medborgarna, de senaste årens kris med inflation och ökad fattigdom. Klimatkrisen där världens regeringar står handlingsförlamade, ovilliga att angripa grundorsaken. Lägg därtill en långvarig försvagning av folkliga rörelser och kollektiv organisering – det finns inte längre samma kollektiva forum där människor möts.
När vi ser den fredliga uppslutningen i Storbritannien för att stödja de mördade flickornas familjer, människor som spontant går ut för att röja upp i lokalsamhällen efter vandalisering eller bildar mänskliga sköldar kring attackerade asylboenden – då ser vi att det ändå finns ett motstånd mot yttersta högerns samhällssyn.
Det viktigaste nu är att stärka det motståndet genom att lära av dem som försöker stå emot – och ibland lyckas. Att Nya folkfronten i Frankrike blev största blocket i Nationalförsamlingen berodde säkert på kombinationen av att ett antal vänsterkrafter kunde enas, med ett rakt och tydligt program, inte minst kravet att den förhatliga pensionsreformen upphävs, och på att det inför valet byggdes omfattande mobiliseringar på gator och i bostadsområden. På samma sätt är det beslutsamma sociala rörelser – som till exempel kvinnorörelser i Chile och Polen, antifascister i Grekland – som bidragit till att besegra yttersta högern i val.
Låt oss följa deras exempel!